Jean-Claude Forest

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jean-Claude Forest
Född 11 september 1930
Födelseplats Le Perreux-sur-Marne, Frankrike
Död 30 december 1998 (68 år)
Dödsplats Paris, Frankrike
Nationalitet Frankrike fransk
Verksamhet
Yrke/uppdrag serieskapare
Verksam 1949 (serier i Record)
Kända verk Barbarella, Hypocrite, Les naufragés du temps, Just här
Genre erotik, fantastik, science fiction
Stil poesi, absurdism, oneirism
Influerad av Brigitte Bardot
Influerat Daniel Billon
Övrigt
Priser Grand prix de la ville d'Angoulême (1983)

Jean-Claude Forest, född 11 september 1930 i Le Perreux-sur-Marne, död 30 december 1998 i Paris, var en fransk serieskapare. Han var känd för sina fantasifulla och egensinniga berättelser, sina sexiga seriehjältinnor samt den eleganta teckningsstilen. Hans mest kända skapelse är Barbarella (1962), som 1968 blev film med Jane Fonda. Han var en av de tidigaste franska "vuxenserieskaparna" och arbetade även som illustratör.

På senare år arbetade Forest oftare som manusförfattare för andra tecknare, ofta med mer poetiska eller absurdistiska alster. 1983 mottog han Staden Angoulêmes stora pris på seriefestivalen i Angoulême.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Jean-Claude Forest föddes 11 september 1930 i Le Perreux-sur-Marne nära Paris. Han debuterade som serietecknare 1949, i tidningen O.K.. Under 1950-talet producerade han ett antal ganska traditionella humor- eller äventyrsserier för olika tidningar. Det var bland annat Caméra 34 (1951-54), Vaillant (1951-1953, Le Copyright), Fillette (1953-1954), Mireille (1956-1958) och Suzette (1958-59). Från 1952 tecknade han ett antal historier i Charlot – en komisk äventyrsserie baserad på Charlie Chaplin. Dessutom illustrerade han tidnings- och bokomslag, bland annat för tidningen Fiction och förlaget Livres de Poche.[1]

Forests serie Barbarella kom 1968 som långfilm med Jane Fonda i titelrollen.

Barbarella och efterföljare[redigera | redigera wikitext]

Hans första uppmärksammade egna produktion kom åren 1962, då Barbarella lanserades i (herr)tidningen V Magazine. Det här var en ny typ av serie, en science fiction-serie av pulp-stil med en lättklädd hjältinna som riktade in sig till äldre (manliga) läsare. Titelpersonen var visuellt inspirerad av tidens franska "sexbomb" Brigitte Bardot. Denna och andra serier vid samma tid kallades "popserier", eftersom de kom parallellt med den nya popmusiken och popkonsten och delvis delade deras stildrag.[2]

Av Barbarella producerades fram till och med 1982 fyra olika seriealbum; det sista tecknades av Daniel Billon efter Forests manus. 1968 hade långfilmen Barbarella premiär, med Jane Fonda i titelrollen. Fonda var vid den tiden hustru till filmens regissör Roger Vadim; Vadim hade för övrigt åren 1952–57 varit gift med Brigitte Bardot.

Efter framgångarna med Barbarella skapade Forest flera andra SF-serier med kvinnliga hjältinnor. Bébé Cyanyre följde 1964 och Hypocrite 1971. Forest utvecklade under tiden sin alltmer eleganta penselbaserade, teckningsstil och sin egensinniga, ofta absurdistiskt poetiska berättarstil.

Forest samarbetade med Jacques Tardi på serieromanen Just här.

Serier för vuxenserietidningar[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet producerade Forest serier för de flesta av de nya vuxenserietidningarna – Fluide Glacial, Métal Hurlant, L'Écho des Savanes med flera. Han var från starten en av de återkommande bidragsgivarna för À Suivre, där hans och Jacques Tardis absurdistiska serieroman Just här presenterades redan i nummer 0. Under 1978 publicerade tidningen Forests Le roman de Renart ('Rävsagan'), tecknad av Max Cabanes). 1980 återkom Forest själv med La jonque vue de l'orchestre och 1982 med Enfants, c'est l'Hydragon qui passe. Den förra var en erotiskt laddad fantastikserie placerad i historisk miljö, karaktäriserad av teckningar som delvis inspirerats av träsnitt. Den sistnämnda var en ungdomsserie om en pojke som reser genom Europa på en flodpråm; serien vann pris på Seriefestivalen i Angoulême för årets bästa seriealbum.

Senare år[redigera | redigera wikitext]

1983 mottog Forest Stora priset i Angoulême för sitt sammanlagda verk. Därefter tecknade han allt mindre egna serier, även om han bidrog med manus åt bland andra Didier Savard (tre album av ungdomsserien Léonid Beaudragon).

1985–88 arbetade Forest som chef för serieavdelningen på ungdomstidningen Okapi. Hans sista verk, Il faut y croire pour y voir, tecknad av Alain Bignon, utgavs 1996.

Jean-Claude Forest led under många år av astma. Han avled 30 december 1998, i Paris.

Stil[redigera | redigera wikitext]

Forest var – inte minst internationellt – kanske mest känd för sina lättklädda seriehjältinnor med Barbarella i täten. Men han uppmärksammandes också för sina fantastiska och fantasifulla seriemanus, liksom för med på senare år allt mer eleganta, ibland träsnittsinspirerade teckningarna.

Forest deltog under 1960- och 1970-talen i flera faser av utvecklingen av "de nya franska serierna", från sexserier till sofistikerade berättelser i litterär stil. Den långa och absurdistiska serieberättelsen Just här, till vissa delar påverkad av Samuel Beckett, var en av de första serieromanerna. Just här sattes 1985 upp som teaterpjäs, av Nancy-baserade Théâtre en Kit.[3]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

[4]

Serier i album[redigera | redigera wikitext]

  • Hippolyte et les diamants de Pesetas-City (text/bild), Éditions Elan, början a 1950-talet.
Under 1950-talet tecknade Forest ett drygt tiotal komiska äventyrshistorier i en serie baserad på Charlie Chaplins luffarfigur.
  • Charlot (bild), med Montaubert (text), Société parisienne d'édition:
  • 18. Charlot a de la chance
  • 19. Charlot et les mammouths
  • 20. Charlot contre Mandrago Satanas
  • 22. Charlot chercheur d'uranium
  • 23. Charlot dans le grand monde
  • 24. Charlot chevalier de la Table Ronde
  • 26. Charlot dans les affaires
  • 29. Charlot se débrouille
  • 31. Charlot pionnier interplanétaire, 1960.
  • 33. Charlot et les robots, 1961.
  • 36. Charlot gagne un royaume, 1962.
  • Bicot (bild), med Raymond Maric (text), Azur :
  • 2. Bicot et Dorothée au cirque, 1959.
  • 3. Bicot et Dorothée aux Jeux Olympiques, 1961.
  • Cendrillon (bild), med Marijac (text), Éditions de Châteaudin, 1961.
  • Barbarella :
  • 1. Barbarella (text/bild), Le Terrain vague, 1964.
  • 2. Les colères du mange-minutes (text/bild), Kesselring, 1974.
  • 3. Le semble-lune (text/bild), Éditions Pierre Horay, 1977.
  • 4. Le miroir aux tempêtes (text), med Daniel Billon (bild), Éditions du Fromage, 1982.
  • Hypocrite (bild/text), Dargaud:
  1. Hypocrite et le monstre du Loch Ness, 1971.
  2. Comment décoder l'Etircopyh, 1973.
  3. N'importe quoi de cheval, 1974.
  1. L'étoile endormie, 1974.
  2. La mort sinueuse, 1975.
  3. Labyrinthes, 1976.
  4. L'univers cannibale, 1976.
  • Bébé Cyanure (text/bild), Glénat, 1975.
  • Tiroirs de poche et fonds de tiroir, Pierre Horay, 1976.
Forests och Tardis Just här var en absurdistisk serieroman i Samuel Becketts efterföljd. Bilden är från en uppsättning av Becketts I väntan på Godot.
  1. Le fantôme du Mandchou fou, Bayard, 1986.
  2. La nuit des totems, Alpen Publishers, 1990.
  3. Le scaphandrier du lundi, Alpen Publishers, 1992.
  • Il faut y croire pour le voir (text), med Alain Bignon (bild), Dargaud, koll. "Long courrier", 1996.

Serier i tidningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Le copyright och Les aventures du Copirit (text/bild), i Vaillant nr. 388–410, 1952-53.
  • Bébé Cyanure (text/bild), i Chouchou, 1964-65.
  • Hypocrite (tet/bild), i Pilote, 1972-74.
  • Korta historier i Charlie Mensuel, 1972, et Circus, 1975.
  • Korta historier i Fluide Glacial, 1975-78.
  • Contes de la barque saoule (text/bild), i Métal Hurlant, 1976-78.
  • Korta historier i Métal Hurlant, 1977.
  • Ici Même (text), med Jacques Tardi (bild), i À Suivre nr. 1–12 1978-79.
  • Renart (text), med Max Cabanes (bild), i (À Suivre), 1978.
  • La déchéance du professeur Adamus (bild), med Jacques Lob (text), fyra sidor i À Suivre nr. 14, 1979.
  • La jonque fantôme vue de l’orchestre (text/bild), i À Suivre nr. 24–31/32, 1980.
  • BarbarellaLe miroir aux tempêtes (text), med Daniel Billon (bild), L'Écho des Savanes nr. 66–74, Éditions du Fromage, 1980-81.
  • Enfants, c’est l’hydragon qui passe (text/bild), i À Suivre nr. 55–59, 1982.
  • 3 korta historier i specialnummer av À Suivre, 1983-86.

Illustrationer[redigera | redigera wikitext]

  • Omslag till tidningen Fiction, april 1958–september 1967.[5]
  • Omslag till SF-romaner utgivna i kollektionen "Le Rayon fantastique" mellan 1960 och 1964.
  • Redaktionella teckningar i À Suivre, 1978–80.
  • 8 volymer i kollektionen Lecture et Loisirs , Dargaud, 1979-82.
  • L'ancre de miséricorde av Pierre Mac Orlan, koll. "Signe de Piste", oktober 1991.

Film och TV[redigera | redigera wikitext]

  • Marie Mathématique, manus och teckningar till en miniserie med klippdocksanimation (till poem av André Ruellan); musik och framförande av Serge Gainsbourg; regi av Jacques Ansan): 6 avsnitt på vardera cirka 5 minuter, till TV-programmet Dim, Dam, Dom, sänt av franska ORTF oktober 1965–april 1966.
  • Barbarella, konstnärlig rådgivare för filmversionen av Roger Vadim, 1968.
  • Deltagande i programmet Tac au tac, producerad av Jean Frapat för ORTF, 1971–75.
  • Les poules bleues de l'automne, manus och regi till science fiction-dramatisering för kanal 1 hos ORTF, 1974.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, 26 februari 2014.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Marmonnier 1996/2007, s. 3.
  2. ^ Ribe, Göran: "Hur gick det till?", i Bild & Bubbla 2/1984, s. 8ff.
  3. ^ Le Lézard, s. 8.
  4. ^ Lefèvre-Vakana 2004, s. 157ff.
  5. ^ http://www.noosfere.org/heberg/ericb33/Biblio.asp?RevNum=2283

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

  • Les Cahiers de la bande dessinée nr. 26 ("spécial forest"), Glénat, 1975. s. 8–41. (franska)
  • Christian Marmonnier (1996/2007): "Entretien avec Jean-Claude Forest", intervju i tidskriften Bananas nr. 2, Bananas BD, hösten/vintern 2006-2007, s. 4-23. Återtryck av intervju med Forest sänd juni 1996 på Radio libertaire. (franska)
  • Lefèvre-Vakana, Philippe (2004): L'art de Jean-Claude Forest, Éditions de l'An 2. ISBN 284856024X. (franska)
  • Le Lézard nr. 4–5, juli 1991, Paris. ISSN 1145-5391. (franska)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • 1984 – Jean-Claude Forest. Trente ans d'images, Casterman, 1984. (franska)


Företrädare:
Paul Gillon
Grand prix de la ville d'Angoulême
1983
Efterträdare:
Jean-Claude Mézières