Hoppa till innehållet

Jindynastin (1115–1234)

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Jindynastin (265–420).
Jindynastin
Amba-an Ancu-un (Jurchen)
大金 Dà Jīn (Kinesiska)


1115–1234


Jindynastins utbredning (markerad i gult) kring år 1142.
Jindynastins utbredning (markerad i gult) kring år 1142.
Jindynastins utbredning (markerad i gult) kring år 1142.
Huvudstad Zhongdu, m.fl.[1]
Språk Kinesiska, jurchen, khitanska
Religion Buddhism, konfucianism
Statsskick Khanat
Bildades 1115
 – bildades ur Liaodynastin
Upphörde 1234
 – upphörde genom Erövring
 – uppgick i Mongolväldet

Jindynastin (大金) var ett rike grundat och lett av det tungusiska jurchen-folket i Manchuriet i det som idag är nordöstra Kina, 1115-1234. 1127 erövrade Jindynastin hela norra Kina från Songdynastin, vilken då tvingades att fly till södra Kina och upprätta en ny huvudstad i Hangzhou.

Jindynastin var en föregångare till Qingdynastin, som grundades 1616 och inledde sin erövring av hela Kina 1644.

Dynastins grundande

[redigera | redigera wikitext]

Jurchen-folket har sitt urhem kring floden Sunggari och den östra delen av den manchuiska platån. Till skillnad från andra folk i regionen var de inte nomader utan ägnade sig åt jakt och jordbruk, men de delade många kulturella särdrag med sina nomadiska grannfolk.

I mitten av 1000-talet enades de fem jurchen-stammarna Aolimi (奥里米), Punuli (蒲努里), Tieli (铁骊), Yuelidu (越里笃) och Puali (剖阿里) till de Fem nationerna (五国部).[2] Dynastin grundades ur de Fem nationerna när jurchen-hövdingen Wanyan Aguda år 1115 bröt sin trohet gentemot Liaodynastin efter det att han vunnit ett slag mot Liao-styrkor föregående år.

Dynastins namn betyder "Stora guld" både på jurchen-språket och på kinesiska. Namnet härledas till Anchuhu-floden (kinesiska: 阿什河?, pinyin: Āshíhé), som rann igenom Agudas hemtrakter i nuvarande Heilongjiang-provinsen och vars namn betyder "guld-floden" på jurchen-språket.

År 1120 ingick han en allians mot Liao med den kinesiska Songdynastin och samma år plundrade hans trupper Liaorikets huvudstad Shangjing och vanhelgade dess kejserliga mausoleer. Kring 1122 hade Aguda erövrat alla Liaorikets huvudstäder och följande år hjälpte Jindynastin Songdynastin att återerövra territorier från Liao i norra Kina som Songdynastin gjorde anspråk på. Två år senare infångades den sista Liao-kejsaren och khitanerna flydde västerut för att grunda Kara Khitai-khanatet.

Alliansen blev dock kortvarig och Jinriket bröt snart med Song på grund av meningsskiljaktigheter beträffandeåterstoden av de territorier Song gjorde anspråk på. År 1127 erövrade Jin hela Nordkina från Song, intog dess huvudstad Bianliang och tillfångatog kejsar Song Qinzong, vilket tvingade Song-hovet att fly till Hangzhou där man återupprättade dynastin i Sydkina. För att styra det erövrade landområdet söder om Gula floden etablerades 1127 den mycket kortlivade Chudynastin, som styrdes av den avhoppade kinesen Zhang Bangchang.[3]

Jindynastin tog efter Liaodynastins bruk att upprätthålla flera huvudstäder och de viktigaste blev:[1]

  • Den centrala huvudstaden (Zhongdu 中都), i nuvarande Peking.
  • Den högsta huvudstaden (Shangjing 上京), i nuvarande Acheng.
  • Den östra huvudstaden (Dongjing 東京), i nuvarande Liaoyang.
  • Den västra huvudstaden (Xijing 西京), i nuvarande Datong.
  • Den norra huvudstaden (Beijing 北京, i nuvarande Ningcheng.
  • Den södra huvudstaden (Nanjing 南京), i nuvarande Kaifeng.

Dynastins fall och efterspel

[redigera | redigera wikitext]
Kinas historiatidsaxel
Förhistorisk tid
Xiadynastin 2070–1600 f.Kr.
Shangdynastin 1600–1046 f.Kr.
Zhoudynastin 1046–256 f.Kr.
Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr.
Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr.
De stridande staterna 403–221 f.Kr.
Qindynastin 221 f.Kr.–206 f.Kr.
Västra Handynastin 206 f.Kr.–24 e.Kr.
Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr.
Östra Handynastin 25–220
De tre kungadömena 220–280
Jindynastin 265–420
De sexton kungadömena 304–439
De sydliga och nordliga dynastierna
420–589
Suidynastin 581–618
Tangdynastin 618–907
Wu Zhaos interregnum (Zhoudynastin) 690–705
De fem dynastierna och De tio rikena
902–979
Songdynastin 960–1279
 Liaodynastin 907–1125
Jindynastin 1115–1234
Västra Xia 1038–1227
Yuandynastin 1271–1368
Mingdynastin 1368–1644
Shundynastin 1644–1645
Qingdynastin 1644–1911
Republiken Kina 1912–1949
Folkrepubliken Kina 1949–
Republiken Kina (Taiwan) 1949–

En konsekvens av att Jindynastin erövrade Nordkina från Songdynastin var att några få miljoner jurchen härskade över uppskattningsvis 20 miljoner hankineser, vilket gjorde eftergifter till befolkningsmajoriteten oundvikliga och det blev svårare för jurchen-folket att bibehålla sin etniska identitet.

1215 erövrade Djingis khan huvudstaden (dagens Peking) och 1234 besegrades Jindynastin av mongolernas storkhan Ögedei och rikets territorier införlivades sedan med den mongoliska Yuandynastins, som utropades 1279 av Khubilai khan.

Jindynastin fick ett efterspel när Nurhaci förenade ett grupp jurchen-stammar i slutet på 1500-talet och utropade den senare Jindynastin 1616 i Manchuriet. När han döpte sin klan till Aisin Gioro ("gyllene Gioro") var detta också ett sätt att knyta till Jindynastin. Den senare Jindynastin bytte namn till Qingdynastin 1636 och erövrade det egentliga Kina 1644.

Kejsare av Jindynastin (1125–1234)

[redigera | redigera wikitext]
Tempelnamn
廟號
miàohào
Postumt namn
諡號
shìhào
Födelsenamn
 
姓名
xìngmíng
Regerings-
år
Regeringsperiod
年號
niánhào
Konvension: Jin + tempelnamn eller posthumt namn
Tàizǔ
太祖
(1) Wányán Āgǔdǎ
完顏阿骨打
eller
Wányán Min
完顏旻
1115–1123

Shōuguó (收國, 1115–1116)
Tiānfǔ (天輔, 1117–1123)

Tàizōng
太宗
(1) Wányán Wúqǐmǎi
完顏吳乞買
eller
Wányán Shèng
完顏晟
1123–1135 Tiānhuì (天會, 1123–1135)
Xīzōng
熙宗
(1) Wányán Hélá
完顏合剌
eller
Wányán Dǎn
完顏亶
1135–1149

Tiānhuì (天會, 1135–1138) 
Tiānjuàn (天眷, 1138–1141) 
Huángtǒng (皇統, 1141–1149)

(2) Hǎilíngwáng
海陵王
Wányán Dígǔnǎi
完顏迪古乃
eller
Wányán Liàng
完顏亮
1149–1161

Tiāndé (天德, 1149–1153) 
Zhènyuán (貞元, 1153–1156) 
Zhènglóng (正隆, 1156–1161)

Shìzōng
世宗
(1) Wányán Wūlù
完顏烏祿
eller
Wányán Yōng
完顏雍
1161–1189 Dàdìng (大定, 1161–1189)
Zhāngzōng
章宗
(1) Wányán Jǐng
完顏璟
1189–1208 Míngchāng (明昌, 1190–1196) 

Chéng'ān (承安, 1196–1200) 
Tàihé (泰和, 1200–1208)

(2) Wèishàowáng
衛紹王
or
Wèiwáng
衛王
Wányán Yǒngjì
完顏永濟
1208–1213 Dà'ān
大安
1209-1212
 

Chóngqìng
崇慶
1212-1213
 
Zhìníng
至寧
1213

Xuānzōng
宣宗
(1) Wányán Xún
完顏珣
1213–1224 Zhēnyòu
貞祐
1213-1217
 

Xīngdìng
興定
1217-1222
 
Yuánguāng
元光
1222-1224

Āizōng
哀宗
(1) Wányán Shǒuxù
完顏守緒
1224–1234 Zhèngdà
正大
1224-1232
 

Kāixīng
開興
1232
 
Tiānxīng
天興
1232-1234

(2)
Mòdì
末帝
Wányán Chénglín
完顏承麟
1234 (2)

(1) Ganska långt används inte för att syfta på denne kejsaren.
(2) Fanns inte.


Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]