Harald Kylin

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Johan Harald Kylin)
Johan Harald Kylin
Johan Harald Kylin, 1925.
Född5 februari 1879[1]
Ornunga församling[1], Sverige
Död16 december 1949[1] (70 år)
Lunds domkyrkoförsamling[1], Sverige
BegravdNorra kyrkogården i Lund[2]
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningBotaniker[1], algolog, lärare[1], universitetslärare[3]
ArbetsgivareLunds universitet
Uppsala universitet
Utmärkelser
Linnean Medal
Redigera Wikidata

Johan Harald Kylin, född 5 februari 1879 i Ornunga församling i Älvsborgs län, död 16 december 1949 i Lund, var en svensk botaniker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kylin blev filosofie doktor och docent i botanik vid Uppsala universitet 1907, lektor vid folkskoleseminariet i Uppsala 1918 och 1920 professor i botanik vid Lunds universitet. Kylin företog flera vetenskapliga resor bland annat för algologiska studier till skilda delar av Sverige, till Norge, Storbritannien, Frankrike, Italien och USA, där han sommaren 1924 på uppdrag av universitetet i Seattle ledde en algologisk kurs vid biologiska stationen i Friday Harbor. Kylin undersökte ingående algfloran vid den svenska västkusten. I en serie avhandlingar 1909–1918 behandlade han algernas biokemi, särskilt med hänsyn till deras färgämnen och kolhydrater. I senare arbeten 1928–1932 drog han upp riktlinjerna för ett nytt floridésystem[förklaring behövs] och utredde brunalgernas generationsväxling och utvecklingshistoria (1933). Kylin utgav även arbeten över växtsociologi och växtbiologi. Han var redaktör för Botaniska notiser 1922–1928. Han blev 1939 ledamot av Vetenskapsakademien.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 444-45 
  • Sveriges statskalender 1939. Uppsala: Almqvist & Wiksells boktryckeri-a.-b. 1939. sid. 694 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] J Harald Kylin, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 19 september 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]