Johan Palmgren (militär)

Från Wikipedia
Johan Palmgren
Johan Palmgren in 1977 AM.005815.jpg
Palmgren som chef för bataljon 66 M i UNEF II år 1977.
Information
Född16 januari 1931
Sankt Görans församling i Stockholms stad, Sverige
Död6 april 2018 (87 år)
Lidingö distrikt i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1954–1991
GradÖverste av första graden

Anders Johan Palmgren, född 16 januari 1931 i Sankt Görans församling i Stockholms stad,[1] död 6 april 2018 i Lidingö distrikt i Stockholms län,[2] var en svensk militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Palmgren avlade officersexamen vid Kungliga Krigsskolan 1954 och utnämndes samma år till fänrik vid Svea artilleriregemente.[3] Åren 1956–1957 gick han Artilleriofficersskolan vid Artilleri- och ingenjörofficersskolan.[4] Han studerade 1962–1964 vid Militärhögskolan,[5] överfördes 1966 till Generalstabskåren, var 1966–1969 deltidslärare i allmän taktik vid Artilleri- och ingenjörofficersskolan[6] och befordrades 1970 till major.[3] Åren 1971–1976[5] var han chef för Personalavdelningen i Sektion 3 vid Arméstaben[7] och befordrades 1972 till överstelöjtnant. Han var 1976–1978 ställföreträdande chef för Svea artilleriregemente[3] och tjänstgjorde 1977 som bataljonschef i UNEF II.[8] År 1978 befordrades han till överste och var 1978–1979 ställföreträdande chef för Livregementets dragoner tillika ställföreträdande befälhavare för Stockholms försvarsområde. Han befordrades 1979 till överste av första graden i Generalstabskåren[3] och var 1979–1987[5] chef för Sektion 3 vid Arméstaben.[9] Åren 1987–1991 var han försvarsattaché vid ambassaden i Moskva med sidoackreditering vid ambassaden i Warszawa.[5] Palmgren inträdde i reserven 1991.[3]

Johan Palmgren invaldes 1984 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[3]

Palmgren var 1991–1993 vice rikskårchef i Frivilliga automobilkårernas riksförbund och 1993–1999 rikskårchef. Han var 1979–1987 ledamot av styrelserna för Regionmusiken, Rikskonserter och Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum.[5] Palmgren är begravd på Lidingö kyrkogård.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund (2004).
  2. ^ Dödsannons i Svenska Dagbladet, 22 april 2018, s. 70.
  3. ^ [a b c d e f] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 194. ISBN 91-630-4181-2 .
  4. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 135. ISBN 91-8718-418-4 .
  5. ^ [a b c d e] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 466 .
  6. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 91. ISBN 91-8718-418-4 .
  7. ^ Sveriges statskalender 1976. Stockholm: Liber Förlag. 1976. sid. 92 .
  8. ^ Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 97. ISBN 978-91-980878-8-8 .
  9. ^ Sveriges statskalender 1985. Stockholm: Liber Allmänna Förlaget. 1985. sid. 104 .
  10. ^ Anders Johan PalmgrenGravar.se

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]