Johan Wikmanson

Från Wikipedia
Version från den 7 januari 2018 kl. 19.13 av Salgo60 (Diskussion | Bidrag) (Faktamall biografi WD)
Johan Wikmanson
FöddJohannes Wichmann[1]
28 december 1753[2][3][4]
Tyska S:ta Gertruds församling[1], Sverige
Död10 januari 1800[2][3][4] (46 år)
Sankt Nikolai församling[5], Sverige
Medborgare iSverige[1]
SysselsättningKompositör[2][6], organist[2][7][6], cellist[6]
Befattning
Organist, Holländsk-reformerta församlingen (1771–1781)[7]
Kamrer, Nummerlotteriet (1778–)[6]
Organist, Storkyrkoförsamlingen (1781–1800)[7]
Direktör, Kungliga Musikhögskolan i Stockholm (1796–1800)[6]
Musiklärare, Kungliga Musikhögskolan i Stockholm (1797–)[6]
ArbetsgivareHolländsk-reformerta församlingen (1771–1781)[7]
Postverket (1771–)
Nummerlotteriet (1772–)
Storkyrkoförsamlingen (1781–1800)[7]
MakaSara Christina Een
(g. 1782–1800)
BarnChristina Maria Wikmanson (f. 1785)
Redigera Wikidata

Johan Wikmanson, född den 28 december 1753 i Stockholm, död där den 10 januari 1800, var en svensk musiker och kompositör, ansedd som den främste svenskfödde wienklassikern.

Biografi

Wikmanson undervisades i klaverspel och generalbas av kapellmästaren Henrik Philip Johnsen och sattes 1770 i lära hos en matematisk instrumentmakare i Köpenhamn, varifrån han dock på grund av dålig behandling rymde och snart återvände till Sverige. Där anställdes han 1771 vid postverket och 1772 vid nummerlotteriet, där han blev kamrer 1778. Dessutom blev han organist i holländska kyrkan och senare, 1781, i Storkyrkan. Han blev 1788 ledamot av Musikaliska akademien, 1796 direktör för denna akademi och 1797 tillika lärare i harmoni och kontrapunkt vid dess läroverk.[8]

Av Joseph Martin Kraus och Georg Joseph Vogler, som han var vän med, hade han inhämtat grundligare kunskap i komposition. Wikmanson fick beröm som skicklig violoncellist och orgelspelare samt komponerade bland annat klaversonater och stråkkvartetter i Haydns stil. Om kvartetterna har Tobias Norlind sagt att de präglas av plastisk formfulländning och djup känsla, självständig, personlig utarbetning och lekande humor omväxlande med tungt allvar. Tre av dessa kvartetter utgavs efter hans död av hans dotter Christina Maria Wikmanson, gift med Pehr Westerstrand.

Källor

Noter

  1. ^ [a b c] ArkivDigital online, läs online, läst: 2 februari 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Johan Wikmanson (1753-1800), läst: 7 januari 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Discogs, Johan Wikmanson, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Johan Wikmanson, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  5. ^ ArkivDigital online, läs online, läst: 2 februari 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f] Theodor Westrin (red.), Nordisk familjebok: Werth–Väderkvarn, vol. 32, 1921, s. 405, läs online, läst: 2 februari 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e] Fabian Dahlström, Stadtmusikanten, Organisten und Kantoren im Ostseeraum bis ca. 1850, 2013, s. 422, 436, läst: 2 februari 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 

Vidare läsning

  • Mörner, C.-G. Stellan (1952) (på tyska). Johan Wikmanson und die Brüder Silverstolpe: einige Stockholmer Persönlichkeiten im Musikleben des Gustavianischen Zeitalters. Stockholm: [Almqvist & Wiksell (distr.)]. Libris 1444174 
  • Lessing, Walter (1990) (på tyska). Drei Schwedische Komponisten: Franz Berwald, Johan Wikmanson, Wilhelm Stenhammar. Baden-Baden: Südwestfunk. Libris 1665022 

Externa länkar