Johannes Oecolampadius
Johannes Oecolampadius, född 1482 i Weinsberg, på pfalziskt område, död 24 november 1531 i Basel, räknas allmänt som en av de märkligare kyrkoreformatorerna under 1500-talet.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Han hade bland annat i Stuttgart trätt i beröring med Reuchlin samt i Basel biträtt Erasmus med utgivningen av nya testamentet på grundspråket (1516), då han 1520 inträdde i birgittinklostret Altmünster.
Eggad av Luthers skrifter lämnade han dock snart sin tillbakadragna ställning och återvände 1522 till Basel, där han fullständigt genomförde den redan förut begynta reformationen och 1529 blev kyrkoherde vid domkyrkan. Basel har honom att tacka för sin kyrkoordning.
Han slöt sig i huvudsak till Zwingli i dennes strid med Luther rörande nattvardsläran och lade genom sin skrift "De genuina verborum Domini: hoc est corpus meum, interpretatione" (1525) den exegetiska grundvalen för den så kallade tropisk-symboliska uppfattningen av instiftelseorden; däremot lade han ingen vikt vid den zwingliska formeln: är = betyder. År 1529 disputerade Oecolampadius med Luther vid religionssamtalet i Marburg.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Oecolampadius, Johannes, 1904–1926.
