John Arbuthnot Fisher
| John Arbuthnot Fisher | |
 | |
| Född | 25 januari 1841[1][2][3] Ramboda, Brittiska Ceylon |
|---|---|
| Död | 10 juli 1920[4][1][2] (79 år) London[4] |
| Begravd | Church of St Andrew, Kilverstone |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | King Henry VIII School, Coventry  |
| Sysselsättning | Politiker[5] |
| Befattning | |
| Ledamot av Brittiska överhuset Third Sea Lord Second Sea Lord Förste sjölord (1904–1910) Förste sjölord (1914–1915) | |
| Maka | Frances Katharine Josepha Broughton (g. 1866–)[6] |
| Barn | Dorothy Sibyl Fisher[7] Beatrix Alice Fisher (f. 1867)[7] Cecil Vavasseur Fisher, 2nd Baron Fisher (f. 1868)[7] Pamela Mary Fisher (f. 1876)[7] |
| Föräldrar | William Fisher[7] Sophia Lambe[7] |
| Utmärkelser | |
| Riddare med storkors av Bathorden Riddare med storkors av Victoriaorden Uppgående solens orden med paulowniablomster, första graden | |
| Redigera Wikidata | |
John Arbuthnot "Jackie" Fisher, 1:e baron Fisher, född 25 januari 1841 i Ramboda på Brittiska Ceylon, död 10 juli 1920 vid St. James's Square i Westminster, London, var en brittisk sjöofficer och storamiral (Admiral of the Fleet).
Fisher inträdde i brittiska flottan 1854, blev konteramiral 1890, viceamiral 1896, amiral 1901 samt "Admiral of the Fleet" 1905. Han deltog i Krimkriget, kriget mot Kina 1856-60 och i egyptiska fälttåget 1882.
1892-97 var han 3:e sjölord, 1899-1902 befälhavare över Medelhavseskadern, 1902-04 2:e sjölord och 1904-10 samt 1914-15 förste sjölord.
1909 upphöjdes Fisher till adligt stånd. Under sin tjänst vid amiralitetet nedlade Fisher ett energiskt och målmedvetet arbete på förbättrandet av den brittiska marinens organisation och krigsberedskap, och det var på hans initiativ som dreadnought-typen infördes i brittiska flottan och en särskild "Home fleet" för tjänstgöring i Nordsjön skapades 1907. Vid första världskrigets utbrott drev Fisher åsikten att brittiska flottans stridskrafter borde hållas samlade i Nordsjön och Östersjön, eventuellt i samband med ett landstigningsföretag i Pommern, men då anfallet på Dardanellerna beslöts trots hans bestämda motstånd, avgick han som 1:e sjölord i maj 1915. Fisher utgav Memories (1919) och Records (samma år).[8]
Fisher blev känd för sina reformer av den brittiska flottan. Han utövade ett stort inflytande i flottan under sin 60 år långa karriär, som började med munstycksladdade kanoner och slutade med ubåtar, slagkryssare och de första hangarfartygen. Den energiske och reformvänlige Fisher anses ofta vara den näst viktigaste personligheten i den brittiska marinhistorien, efter Lord Nelson.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, John Fisher, 1st Baron Fisher, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, John Arbuthnot Fisher, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Фишер Джон Арбетнот”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
- Jan Morris, Fisher's Face (Faber & Faber, 1995)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör John Arbuthnot Fisher.
| Företrädare: Walter Kerr |
Förste sjölord 1904–1910 |
Efterträdare: Arthur Wilson |
| Företrädare: Prins Ludvig av Battenberg |
Förste sjölord 1914–1915 |
Efterträdare: Henry Jackson |