José Aldo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
 José Aldo
José Aldo, UFC 189 World Tour London (2).jpg
Personlig information
Födelsedatum 9 september 1986 (31 år)
Födelseort Manaus, Brasilien
Längd 1,70 m (5 ft 6,9 in)
Vikt 66 kg (146 lb)
Viktklass Fjädervikt
Teknik Thaiboxning, brasiliansk jiu-jitsu
Aktiva år 2004–
Matcher i Mixed martial arts *
Totalt: 29 V: 26 F: 3 O: 0 NC: 0
Vinst Domslut Förlust
&&&&&&&&&&&&&090.&&&&&090 % 26 Totalt 3 &&&&&&&&&&&&&010.&&&&&010 %
14 KO/TKO 2
2 Submission 1
10 Poäng/övrigt 0
* Antal proffsmatcher och resultat är korrekta per den
4 juni 2017

José Aldo da Silva Oliveira Júnior[1], född 9 september 1986 i Manaus, är en brasiliansk MMA-utövare som tävlar i Ultimate Fighting Championship. Mellan november 2010[2] och december 2015 samt mellan november 2016 och juni 2017 var han organisationens mästare i fjädervikt. Aldo var tidigare mästare i fjädervikt i WEC innan organisationen slogs ihop med UFC.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Aldo är född och uppvuxen i den brasilianska staden Manaus under fattiga förhållanden.[3] Som sextonåring flyttade han till Rio de Janeiro för att träna brasiliansk jiu-jitsu under Andre Pederneiras på Nova União.[4] Han började tävla i brasiliansk jiu-jitsu men tränade även thaiboxning. Ett år senare – i augusti 2004 – gick han sin första professionella match i MMA. Han mötte landsmannen Mario Bigola och vann på knockout efter 18 sekunder av den första ronden.[5]

Aldo gick sina fem första matcher i Brasilien och han vann samtliga i den första ronden. Hösten 2005 gick han sedan två matcher i England och vann även dem i den första ronden. Med sju raka segrar fick Aldo chansen i den brasilianska organisationen Jungle Fights när de höll sin femte gala i november 2005. Han mötte brasilianaren Luciano Azevedo, en grappler som vunnit fem raka matcher.[6] I den andra ronden blev Aldo nedtagen och tvingades klappa ut på grund av en rear-naked choke. Förlusten var Aldos första i karriären.[4]

WEC[redigera | redigera wikitext]

Aldo fortsatte sedan hoppa mellan olika organisationer och gick bland annat en match i Pancrase i juli 2007. Efter ytterligare tre segrar – samtliga via domslut – skrev han sedan kontrakt med den amerikanska organisationen WEC. Han debuterade i WEC på WEC 34 i juni 2008 då han besegrade Alexandre Franca Nogueira via TKO.[7] Matchen var Aldos första av totalt åtta i organisationen där han kom att vinna sin första mästartitel ett och ett halvt år senare.

I sin andra match i organisationen besegrade han den blivande The Ultimate Fighter-vinnaren Jonathan Brookins via TKO. Efter att ha vunnit sina fem första matcher i WEC – samtliga via TKO – fick han i november 2009 chansen att utmana den regerande mästaren i fjädervikt Mike Brown om titeln. Brown hade varit mästare sedan november 2008 då han besegrade Urijah Faber och därefter försvarat titeln ytterligare två gånger. Matchen mellan Brown och Aldo gick av stapeln den 18 november 2009 på WEC 44. Efter att ha dominerat matchen vann Aldo via teknisk knockout cirka en minut in i den andra ronden.[8] Aldo blev därmed organisationens fjärde fjäderviktsmästare.

I januari 2010 blev Aldo utsedd till 2009 års Fighter of the Year av MMA-webbplatsen Sherdog.[9] I april 2010 försvarade han fjäderviktstiteln för första gången då han besegrade Urijah Faber. Vinsten blev Aldos tionde raka och innebar att han vunnit 17 av sina 18 professionella MMA-matcher. På WEC 51 i september 2010 försvarade han sin titel på nytt genom att besegra Manvel Gamburjan via KO.

UFC[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 2010 slogs WEC ihop med systerorganisationen UFC.[10] UFC saknade vid tillfället en fjäderviktsdivision och tog vid sammanslagningen över WEC:s motsvarande, och som regerande mästare i viktklassen blev Aldo därmed utsedd till UFC:s första fjäderviktsmästare.[11]UFC 125 den 1 januari 2011 skulle Aldo försvara sin titel för första gången i UFC men han tvingades lämna återbud på grund av skada.[12] Istället mötte han Mark Hominick den 30 april 2011 på UFC 129.[13] Aldo vann matchen via domslut och försvarade därmed UFC-titeln för första gången.

Den 8 oktober 2011 möttes Aldo och Kenny FlorianUFC 136. Aldo vann matchen via domslut. Nästa match blev mot Chad Mendes den 14 januari 2012 på UFC 142. Aldo vann matchen via KO i den första ronden.

Aldo och Frankie Edgar möttes på UFC 156 den 2 februari 2013 i en match som Aldo vann via domslut. På UFC 163 den 3 augusti 2013 besegrade Aldo Jung Chan-Sung via TKO i den fjärde ronden. Aldo besegrade sedan Ricardo Lamas via domslut på UFC 169 den 1 februari 2014.

UFC 179 den 25 oktober 2014 möttes Aldo och Chad Mendes för andra gången. Aldo vann matchen via domslut.

Den 12 december 2015 möttes Aldo och Conor McGregorUFC 194. McGregor vann matchen via KO endast tretton sekunder in i den första ronden. Det var den kortaste titelmatchen i organisationens historia och Aldos första förlust på över tio år.[14]

Aldo och Frankie Edgar möttes för andra gången den 9 juli 2016 på UFC 200 i en match om en interimtitel i fjädervikt. Även denna gång vann Aldo matchen via domslut. Den 26 november 2016 meddelade UFC att McGregor avsagt sig titeln i fjädervikt. José Aldo blev därmed återigen mästare i viktklassen.[15]

UFC 212 den 3 juni 2017 möttes Aldo och interimmästaren Max Holloway i en titelmatch i fjädervikt. Holloway vann matchen via TKO i den tredje ronden.

Tävlingsfacit[redigera | redigera wikitext]

Resultat Facit Motståndare Metod Event Datum Rond Tid Plats Notering
Förlust
26–3 USA Max Holloway TKO (slag) UFC 212 3 juni 2017 3 4:13 Brasilien Rio de Janeiro Förlorade titeln i fjädervikt.
Vinst
26–2 USA Frankie Edgar Domslut (enhälligt) UFC 200 9 juli 2016 5 5:00 USA Las Vegas Blev interimmästare i fjädervikt. Senare befordrad till UFC-mästare.
Förlust
25–2 Irland Conor McGregor KO (slag) UFC 194 12 december 2015 1 0:13 USA Las Vegas Förlorade titeln i fjädervikt.
Vinst
25–1 USA Chad Mendes Domslut (enhälligt) UFC 179 25 oktober 2014 5 5:00 Brasilien Rio de Janeiro Försvarade titeln i fjädervikt.
Vinst
24–1 USA Ricardo Lamas Domslut (enhälligt) UFC 169 1 februari 2014 5 5:00 USA Newark Försvarade titeln i fjädervikt.
Vinst
23–1 Sydkorea Jung Chan-Sung TKO (slag) UFC 163 3 augusti 2013 4 2:00 Brasilien Rio de Janeiro Försvarade titeln i fjädervikt.
Vinst
22–1 USA Frankie Edgar Domslut (enhälligt) UFC 156 2 februari 2013 5 5:00 USA Las Vegas Försvarade titeln i fjädervikt.
Vinst
21–1 USA Chad Mendes KO (knä) UFC 142 14 januari 2012 1 4:59 Brasilien Rio de Janeiro Försvarade titeln i fjädervikt.
Vinst
20–1 USA Kenny Florian Domslut (enhälligt) UFC 136 8 oktober 2011 5 5:00 USA Houston Försvarade titeln i fjädervikt.
Vinst
19–1 Kanada Mark Hominick Domslut (enhälligt) UFC 129 30 april 2011 5 5:00 Kanada Toronto Försvarade UFC-titeln i fjädervikt.
Vinst
18–1 Armenien Manvel Gamburjan KO (slag) WEC 51 30 september 2010 2 1:32 USA Broomfield Försvarade titeln i fjädervikt.
Vinst
17–1 USA Urijah Faber Domslut (enhälligt) WEC 48 24 april 2010 5 5:00 USA Sacramento Försvarade titeln i fjädervikt.
Vinst
16–1 USA Mike Brown TKO (slag) WEC 44 18 november 2009 2 1:20 USA Las Vegas Blev WEC-mästare i fjädervikt.
Vinst
15–1 USA Cub Swanson TKO (knä och slag) WEC 41 7 juni 2009 1 0:08 USA Sacramento
Vinst
14–1 USA Chris Mickle TKO (slag) WEC 39 1 mars 2009 1 1:39 USA Corpus Christi
Vinst
13–1 USA Rolando Perez KO (knä och slag) WEC 38 25 januari 2009 1 4:15 USA San Diego
Vinst
12–1 USA Jonathan Brookins TKO (slag) WEC 36 5 november 2008 3 0:45 USA Hollywood
Vinst
11–1 Brasilien Alexandre Franca Nogueira TKO (slag) WEC 34 1 juni 2008 2 3:22 USA Sacramento
Vinst
10–1 Japan Shoji Maruyama Domslut (enhälligt) Pancrase: 2007 Neo-Blood Tournament Finals 27 juli 2007 3 5:00 Japan Tokyo
Vinst
9–1 Brasilien Fabio Mello Domslut (enhälligt) Top Fighting Championships 3 2 maj 2007 3 5:00 Brasilien Rio de Janeiro
Vinst
8–1 Brasilien Thiago Meller Domslut (majoritet) Gold Fighters Championship 1 20 maj 2006 3 5:00 Brasilien Rio de Janeiro
Förlust
7–1 Brasilien Luciano Azevedo Submission (rear-naked choke) Jungle Fight 5 26 november 2005 2 3:37 Brasilien Manaus
Vinst
7–0 Storbritannien Micky Young TKO (slag) FX3: Battle of Britain 15 oktober 2005 1 1:05 England Reading
Vinst
6–0 England Phil Harris TKO (matchläkaren bryter) UK-1: Fight Night 17 september 2005 1 - England Portsmouth
Vinst
5–0 Brasilien Anderson Silverio Submission (spark) Meca World Vale Tudo 12 9 juli 2005 1 8:33 Brasilien Teresópolis
Vinst
4–0 Brasilien Aritano Silva Barbosa KO (spark) Rio MMA Challenge 1 12 maj 2005 1 0:20 Brasilien Rio de Janeiro
Vinst
3–0 Brasilien Luiz de Paula Submission (arm-triangle choke) Shooto Brazil 7 19 mars 2005 1 1:54 Brasilien Teresópolis
Vinst
2–0 Brasilien Hudson Rocha TKO (matchläkaren bryter) Shooto Brazil 4 23 oktober 2004 1 5:00 Brasilien Cotia
Vinst
1–0 Brasilien Mario Bigola KO (spark) EcoFight Championship 1 10 augusti 2004 1 0:18 Brasilien Manaus

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”STATE OF NEVADA - 07-09-16MMAR.pdf”. boxing.nv.gov. http://boxing.nv.gov/uploadedFiles/boxingnvgov/content/results/2016_Results/07-09-16MMAR.pdf. Läst 3 juni 2017. 
  2. ^ ”New UFC champion Jose Aldo officially awarded title belt”. MMAJunkie.com. http://mmajunkie.com/2010/11/new-ufc-champion-jose-aldo-officially-awarded-title-belt/. Läst 3 juni 2017. 
  3. ^ ”ALDO LOOKING TO FOLLOW IN THE FOOTSTEPS OF SILVA, MACHIDA”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/news/articles/ALDO-LOOKING-TO-FOLLOW-IN-THE-FOOTSTEPS-OF-SILVA-MACHIDA-21132. Läst 14 april 2011. 
  4. ^ [a b] ”Jose Aldo: Your Unassuming, Unrivaled Champion”. bleacherreport.com. http://bleacherreport.com/articles/478256-jose-aldo-your-unassuming-unrivaled-champion. Läst 14 april 2011. 
  5. ^ ”EF 1 - EcoFight 1”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/events/EF-1-EcoFight-1-8243. Läst 14 april 2011. 
  6. ^ ”Luciano Azevedo”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/fighter/Luciano-Azevedo-7919. Läst 14 april 2011. 
  7. ^ ”Remembering World Extreme Cagefighting: WEC 34 (With Video)”. bleacherreport.com. http://bleacherreport.com/articles/544338-remembering-world-extreme-cagefighting-wec-34-with-video. Läst 14 april 2011. 
  8. ^ ”Aldo Dethrones Brown, Takes WEC Crown”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/news/news/Aldo-Dethrones-Brown-Takes-WEC-Crown-21035. Läst 14 april 2011. 
  9. ^ ”Sherdog’s Fighter of the Year”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/news/articles/Sherdogs-Fighter-of-the-Year-22073. Läst 14 april 2011. 
  10. ^ ”UFC and WEC set to merge in 2011; events to air on Versus and Spike TV”. mmajunkie.com. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525095952/http://mmajunkie.com/news/21189/ufc-and-wec-set-to-merge-in-2011-events-to-air-on-versus-and-spike-tv.mma. Läst 14 april 2011. 
  11. ^ ”UFC Featherweight Champion Jose Aldo Awarded Title Belt”. mmaweekly.com. http://mmaweekly.com/ufc-featherweight-champion-jose-aldo-awarded-title-belt. Läst 14 april 2011. 
  12. ^ ”Injured Aldo a no-go for UFC 125”. espn.com. http://sports.espn.go.com/extra/mma/news/story?id=5844044. Läst 14 april 2011. 
  13. ^ ”UFC Fight for the Troops 2: Mark Hominick TKOs Roop; Earns Shot at Aldo At UFC 129”. mmaweekly.com. http://mmaweekly.com/ufc-fight-for-the-troops-mark-hominick-tkos-roop-earns-shot-at-aldo-at-ufc-129. Läst 14 april 2011. 
  14. ^ ”Conor McGregor's KO Breaks Ronda Rousey's Record for Fastest Title Fight Finish”. BleacherReport.com. http://bleacherreport.com/articles/2598506-conor-mcgregors-ko-breaks-ronda-rouseys-record-for-fastest-title-fight-finish. Läst 3 juni 2017. 
  15. ^ ”McGregor vacates featherweight title; Aldo new undisputed champion”. UFC.com. http://www.ufc.com/news/McGregor-vacates-featherweight-title. Läst 3 juni 2017. 

Källor[redigera | redigera wikitext]