José Aldo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brasilien José Aldo
José Aldo (30 de dezembro de 2010) (cropped).jpg
Personlig information
Fullt namn José Aldo da Silva Oliveira Júnior
Smeknamn Junior, Scarface
Födelsedatum 9 september 1986 (27 år)
Födelseort Manaus, Brasilien
Bostadsort Rio de Janeiro, Brasilien
Längd 1,70 m (5 ft 6,9 in)
Vikt 66 kg (146 lb)
Viktklass Fjädervikt
Teknik Thaiboxning, brasiliansk jiu-jitsu
Grader      Svart bälte i brasiliansk jiu-jitsu
Team Nova União
Black House
Aktiva år 2004–
Matcher i Mixed martial arts *
Totalt: 20 V: 19 F: 1 O: 0 NC: 0
Vinst Utgång Förlust
95% 19 Totalt 1 5%
12 KO/TKO 0
2 Submission 1
5 Poäng/övrigt 0

José Aldo, född 9 september 1986 i Manaus, Brasilien, är en brasiliansk mixed martial arts-utövare som är UFC:s fjäderviktsmästare. När organisationen WEC slogs ihop med UFC i början av 2010 var Aldo deras regerande fjäderviktsmästare. Aldo har bland annat besegrat Mike Brown, Urijah Faber och Manvel Gamburyan. Han har sin bakgrund inom thaiboxning och brasiliansk jiu-jitsu där han har svart bälte.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Aldo är född och uppvuxen i den brasilianska staden Manaus under fattiga förhållanden.[1] Som sextonåring flyttade han till Rio de Janeiro för att träna brasiliansk jiu-jitsu under Andre Pederneiras på Nova União.[2] Han började tävla i brasiliansk jiu-jitsu men tränade även thaiboxning. Ett år senare, i augusti 2004, gick han sin första professionella MMA-match. Han mötte landsmannen Mario Bigola och vann på knockout efter bara 18 sekunder av den första ronden.[3]

Aldo gick sina fem första matcher i hemlandet Brasilien och han vann samtliga i den första ronden. Hösten 2005 gick han sedan två matcher i England och vann även dem i den första ronden. Med sju raka segrar fick Aldo chansen i den brasilianska organisationen Jungle Fights när de höll sin femte gala i november 2005. Han mötte brasilianaren Luciano Azevedo, en grappler som vunnit fyra raka matcher.[4] I den andra ronden blev Aldo nedtagen och tvingades klappa ut på grund av en rear-naked choke. Förlusten var Aldos första i karriären.[2]

WEC[redigera | redigera wikitext]

Han fortsatte sedan hoppa mellan olika organisationer och gick bland annat en match i Pancrase i juli 2007. Efter ytterligare tre segrar (samtliga via domslut) skrev han sedan kontrakt med den amerikanska organisationen WEC. Han debuterade i WEC på WEC 34 i juni 2008 då han besegrade Alexandre Nogueira via teknisk knockout.[5] Matchen var Aldos första av åtta i organisationen där han kom att vinna sin första mästartitel ett och ett halvt år senare.

I sin andra match i organisationen besegrade han den blivande The Ultimate Fighter-vinnaren Jonathan Brookins via teknisk knockout. Efter att ha vunnit sina fem första matcher i WEC på teknisk knockout fick han i november 2009 chansen att utmana den regerande fjäderviktsmästaren Mike Brown om titeln. Brown hade varit mästare sedan november 2008 då han besegrade Urijah Faber och därefter försvarat titeln ytterligare två gånger. Matchen mellan Brown och Aldo gick av stapeln den 18 november 2009 på WEC 44. Efter att ha dominerat matchen vann Aldo via teknisk knockout cirka en minut in i den andra ronden.[6] Aldo blev därmed organisationens fjärde fjäderviktsmästare.

I januari 2010 blev Aldo utsedd till 2009 års "Fighter of the Year" av MMA-siten Sherdog.[7] Några månader senare, i april 2010, försvarade han sin fjäderviktstitel för första gången då han besegrade Urijah Faber. Vinsten blev Aldos tionde raka och innebar att han vunnit 17 av sina 18 professionella MMA-matcher. I september 2010 försvarade han sin titel på nytt, den här gången mot Manvel Gamburyan.

UFC[redigera | redigera wikitext]

I januari 2011 slogs WEC ihop med systerorganisationen UFC.[8] UFC saknade vid tillfället en fjäderviktsdivision och tog vid sammanslagningen över WEC:s motsvarande, som regerande fjäderviktsmästare i WEC blev Aldo därmed utsedd till UFC:s första fjäderviktsmästare.[9]UFC 125 den 1 januari 2011 skulle Aldo försvara sin titel för första gången i UFC men han tvingades lämna återbud på grund av skada.[10] Istället mötte han Mark Hominick den 30 april 2011 på UFC 129.[11] Aldo vann matchen på domslut och försvarade därmed sin UFC-titel för första gången.

Tävlingsfacit[redigera | redigera wikitext]

Resultat Facit Motståndare Metod Event Datum Rond Tid Plats Noteringar
Vinst 19-1 Kanada Mark Hominick Domslut (enhälligt) UFC 129: St-Pierre vs. Shields 30 april 2011 5 5:00 Kanada Toronto, Kanada Försvarade UFC:s fjäderviktstitel
Vinst 18-1 Armenien Manvel Gamburyan KO (slag) WEC 51: Aldo vs. Gamburyan September 30 2010 2 1:32 USA Broomfield, USA Försvarade WEC:s fjäderviktstitel
Vinst 17-1 USA Urijah Faber Domslut (enhälligt) WEC 48: Aldo vs. Faber 24 april 2010 5 5:00 USA Sacramento, USA Försvarade WEC:s fjäderviktstitel
Vinst 16-1 USA Mike Brown TKO (Punches) WEC 44: Brown vs. Aldo 18 november 2009 2 1:20 USA Las Vegas, USA Blev WEC:s fjäderviktsmästare, Knockout of the Night.
Vinst 15-1 USA Cub Swanson TKO (knä och slag) WEC 41: Brown vs. Faber II 7 juni 2009 1 0:08 USA Sacramento, USA Knockout of the Night
Vinst 14-1 USA Chris Mickle TKO (Strikes) WEC 39: Brown vs. Garcia 1 mars 2009 1 1:39 USA Corpus Christi, USA
Vinst 13-1 USA Rolando Perez KO (knä och slag) WEC 38: Varner vs. Cerrone 25 januari 2009 1 4:15 USA San Diego, USA Knockout of the Night
Vinst 12-1 USA Jonathan Brookins TKO (slag) WEC 36: Faber vs. Brown 5 november 2008 3 0:45 USA Hollywood, Florida, USA
Vinst 11-1 Brasilien Alexandre Nogueira TKO (armbågar) WEC 34: Faber vs. Pulver 1 juni 2008 2 3:22 USA Sacramento, USA
Vinst 10-1 Japan Shoji Maruyama Domslut (enhälligt) Pancrase: 2007 Neo-Blood Tournament 27 juli 2007 3 5:00 Japan Tokyo, Japan
Vinst 9-1 Brasilien Fabio Mello Domslut (enhälligt) TopFC 3 2 maj 2007 3 5:00 Brasilien Rio de Janeiro, Brasilien
Vinst 8-1 Brasilien Thiago Minu Domslut (majoritetsbeslut) GoldFC 1 20 maj 2006 3 5:00 Brasilien Rio de Janeiro, Brasilien
Förlust 7-1 Brasilien Luciano Azevedo Submission (Rear Naked Choke) Jungle Fight 5 26 november 2005 2 3:37 Brasilien Rio de Janeiro, Brasilien
Vinst 7-0 England Micky Young TKO (slag) FX3: Battle of Britain 15 oktober 2005 1 1:05 England Reading, England
Vinst 6-0 England Phil Harris TKO (doktorn stoppar matchen) UK-1: Fight Night 17 september 2005 1 England Portsmouth, England
Vinst 5-0 Brasilien Anderson Silverio Submission (fotbollssparkar) Meca Vale Tudo 12 9 juli 2005 1 7:33 Brasilien Rio de Janeiro, Brasilien
Vinst 4-0 Brasilien Aritano Barbosa KO (fotbollssparkar) Rio MMA Challenge 1 12 maj 2005 1 0:22 Brasilien Rio de Janeiro, Brasilien
Vinst 3-0 Brasilien Luiz de Paula Submission (Arm-Triangle Choke) Shooto Brazil 7 19 mars 2005 1 0:56 Brasilien Rio de Janeiro, Brasilien
Vinst 2-0 Brasilien Hudson Rocha TKO (doktorn stoppar matchen) Shooto Brazil: Never Shake 23 oktober 2004 1 5:00 Brasilien São Paulo, Brasilien
Vinst 1-0 Brasilien Mario Bigola KO (sparkar) EcoFight 1 10 augusti 2004 1 0:18 Brasilien Amapá, Brasilien

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”ALDO LOOKING TO FOLLOW IN THE FOOTSTEPS OF SILVA, MACHIDA”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/news/articles/ALDO-LOOKING-TO-FOLLOW-IN-THE-FOOTSTEPS-OF-SILVA-MACHIDA-21132. Läst 14 april 2011. 
  2. ^ [a b] ”Jose Aldo: Your Unassuming, Unrivaled Champion”. bleacherreport.com. http://bleacherreport.com/articles/478256-jose-aldo-your-unassuming-unrivaled-champion. Läst 14 april 2011. 
  3. ^ ”EF 1 - EcoFight 1”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/events/EF-1-EcoFight-1-8243. Läst 14 april 2011. 
  4. ^ ”Luciano Azevedo”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/fighter/Luciano-Azevedo-7919. Läst 14 april 2011. 
  5. ^ ”Remembering World Extreme Cagefighting: WEC 34 (With Video)”. bleacherreport.com. http://bleacherreport.com/articles/544338-remembering-world-extreme-cagefighting-wec-34-with-video. Läst 14 april 2011. 
  6. ^ ”Aldo Dethrones Brown, Takes WEC Crown”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/news/news/Aldo-Dethrones-Brown-Takes-WEC-Crown-21035. Läst 14 april 2011. 
  7. ^ ”Sherdog’s Fighter of the Year”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/news/articles/Sherdogs-Fighter-of-the-Year-22073. Läst 14 april 2011. 
  8. ^ ”UFC and WEC set to merge in 2011; events to air on Versus and Spike TV”. mmajunkie.com. Arkiverad från originalet den 2012-05-25. http://archive.is/fvwR. Läst 14 april 2011. 
  9. ^ ”UFC Featherweight Champion Jose Aldo Awarded Title Belt”. mmaweekly.com. http://mmaweekly.com/ufc-featherweight-champion-jose-aldo-awarded-title-belt. Läst 14 april 2011. 
  10. ^ ”Injured Aldo a no-go for UFC 125”. espn.com. http://sports.espn.go.com/extra/mma/news/story?id=5844044. Läst 14 april 2011. 
  11. ^ ”UFC Fight for the Troops 2: Mark Hominick TKOs Roop; Earns Shot at Aldo At UFC 129”. mmaweekly.com. http://mmaweekly.com/ufc-fight-for-the-troops-mark-hominick-tkos-roop-earns-shot-at-aldo-at-ufc-129. Läst 14 april 2011.