Julij Martov

Från Wikipedia
Julij Martov
Julij Martov, 1917.
FöddЮлий Осипович Цедербаум
24 november 1873[1][2][3]
Konstantinopel
Död4 april 1923[1][3][2] (49 år)
Schömberg, Tyskland
BegravdUrnenfriedhof Gerichtstraße
Medborgare iKejsardömet Ryssland, Sovjetryssland och Sovjetunionen
Utbildad vidSankt Petersburgs universitet
SysselsättningPolitiker, publicist
Politiskt parti
Rysslands socialdemokratiska arbetareparti
FöräldrarJosef Aleksandrovitj Tsederbaum
Redigera Wikidata
Mensjevikernas ledare på Norra bantorget i Stockholm i maj 1917. Pavel Akselrod, Julij Martov och Aleksandr Martynov.

Julij Osipovitj Martov (ryska: Юлий Осипович Мартов), född 24 november 1873 i Istanbul, död 4 april 1923 i Berlin, var en rysk revolutionär politiker och mensjevik.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Martov var av judisk börd och hette ursprungligen Julij Osipovitj Tsederbaum. Hans politiska aktivitet i slutet av 1800-talet tvingade honom till inre exil, men hindrade inte honom från att vara en av grundarna till Rysslands socialdemokratiska arbetareparti 1898 och tidningen Iskra (Gnistan) 1900. Han kom i samband med andra partikongressen i London 1903 i konflikt med Vladimir Lenin om huruvida partiet skulle vara ett öppet socialdemokratiskt parti efter västeuropeisk modell där även icke-aktiva sympatisörer tilläts vara medlemmar (vilket Martov förespråkade) eller ett mindre parti bestående av en strängt disciplinerad elit. Martovs fraktion var i majoritet, men fick ändå namnet mensjevikerna (ryska för "minoritetsmän"). Efter partikongressen i London splittrades partiet i två fraktioner: mensjeviker och Lenins bolsjeviker. Martov tillhörde mensjevikernas revolutionära vänsterflygel och arbetade förgäves för en återförening av partiet.

Martov gick i landsflykt 1907 och återvände tuberkulossjuk i samband med februarirevolutionen 1917 och blev officiellt mensjevikernas ledare. Han förespråkade ett snabbt ryskt utträde ur första världskriget och tog avstånd från de mensjeviker som anslutit sig till den provisoriska regeringen. Efter bolsjevikernas maktövertagande i oktoberrevolutionen samma år marginaliserades Martov och mensjevikerna och 1921 tilläts han att lämna Ryssland. År 1923 dog han i exil i Tyskland.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Julius Martov, 20 augusti 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, L. Martov, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Julius Martov, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]