Jutta Zilliacus

Från Wikipedia
Jutta Zilliacus
FöddJutta Armelle Kingo
25 juli 1925[1][2] (98 år)
Helsingfors[3][2]
Andra namnJutta Armela[2]
Medborgare iEstland och Finland
Utbildad vidTyska skolan i Helsingfors
Helsingfors universitet[3]
Konstuniversitetets Sibelius-Akademi[3]
SysselsättningJournalist[3], författare[3], politiker[3]
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag, Helsingfors valkrets (1975–1987)[3]
Politiskt parti
Svenska folkpartiet i Finland
MakeBenedict Zilliacus
(g. 1949–2013, makas/makes död)
Utmärkelser
Axel Olof Freudenthal-medalj (1996)
Redigera Wikidata

Jutta Armelle Zilliacus, född Kingo 25 juli 1925 i Helsingfors, är en finländsk (finlandssvensk) författare och kolumnist i flera dagstidningar, samt före detta pianolärare, frilansjournalist, skådespelare, politiker, radio- och TV-profil med mera.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hennes föräldrar var estniska flyktingar från Sankt Petersburg, pianostämmaren Johann Kingo och hemmafrun Jenny (född Pihlak). Barndomens somrar tillbringade Jutta Zilliacus i Hapsal i Estland.[4] Jutta Zilliacus gick i Tyska skolan i Helsingfors 1933–1944. Efter studentexamen 1944 studerade hon bland annat latin och musik. Under sin uppväxt gled hon med tiden in i den finlandssvenska kulturgemenskapen och började så småningom betrakta sig som finlandssvensk. Hon var gift med den finlandssvenske författaren med mera Benedict Zilliacus (död 2013), och är mor till en son samt farmor till tre barnbarn.

Politiskt engagemang[redigera | redigera wikitext]

Sin politiska karriär inledde Jutta Zilliacus som medlem av Helsingfors stadsfullmäktige och stadsplaneringsnämnd åren 1969–1984. Hon var medlem av Svenska folkpartiets centralstyrelse åren 1973–1983, riksdagsledamot 1975–1987, elektor vid presidentvalen 1968, 1977 och 1983 samt politisk delegat vid FN 1977 och 1987.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Rökringar (1970)
  • Innan du vet ordet av (1975)
  • En bit av det stora äpplet (1978)
  • Vägskäl (1986)
  • Vändpunkt (1987)
  • En annorlunda barndom (1989)
  • Gå över gränser (1991)
  • Balansgång (1994)
  • Underbart är kort (1997)
  • I väntan på buss nummer 16 (2002)
  • Pianostämmarens dotter (2007)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jutta Zilliacus, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Elonet, Nationella audiovisuella institutet, Jutta Zilliacus, läst: 23 mars 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g] Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Finlands riksdag, 911793, Jutta Zilliacus, läst: 23 mars 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ Artikel om J. Zilliacus Arkiverad 12 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine. i tidningen Iltalehti. (finska) Läst 13 mars 2012.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]