Jutta Zilliacus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Jutta Armelle Zilliacus, född 25 juli 1925 i Helsingfors, är en finländsk (finlandssvensk) författare och kolumnist i flera dagstidningar, samt före detta pianolärare, frilansjournalist, skådespelare, politiker, radio- och TV-profil med mera.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hennes föräldrar var flyktingar från Estland, pianostämmaren Johann Kingo och hemmafrun Jenny (född Pihlak). Barndomens somrar tillbringade Jutta Zilliacus i Hapsal i Estland[1]. Jutta Zilliacus gick i Tyska skolan i Helsingfors 1933-1944. Efter studentexamen 1944 studerade hon bland annat latin och musik. Under sin uppväxt gled hon med tiden in i den finlandssvenska kulturgemenskapen och började så småningom betrakta sig som finlandssvensk. Hon var gift med den finlandssvenske författaren med mera Benedict Zilliacus (död 2013), och är mor till en son samt farmor till tre barnbarn.

Politiskt engagemang[redigera | redigera wikitext]

Sin politiska karriär inledde Jutta Zilliacus som medlem av Helsingfors stadsfullmäktige och stadsplaneringsnämnd åren 1969-1984. Hon var medlem av Svenska folkpartiets (=politiskt parti i Finland) centralstyrelse åren 1973-1983, riksdagsledamot 1975-1987, elektor vid presidentvalen 1968, 1977 och 1983 samt politisk delegat vid FN 1977 och 1987.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Rökringar (1970)
  • Innan du vet ordet av (1975)
  • En bit av det stora äpplet (1978)
  • Vägskäl (1986)
  • Vändpunkt (1987)
  • En annorlunda barndom (1989)
  • Gå över gränser (1991)
  • Balansgång (1994)
  • Underbart är kort (1997)
  • I väntan på buss nummer 16 (2002)
  • Pianostämmarens dotter (2007)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor
Noter
  1. ^ Artikel om J. Zilliacus i tidningen Iltalehti. (finska) Läst 13 mars 2012