Hoppa till innehållet

Svenska folkpartiet

Från Wikipedia
Svenska folkpartiet i Finland
Suomen ruotsalainen kansanpuolue
FörkortningSFP, RKP
LandFinland Finland
PartiordförandeAnders Adlercreutz
PartisekreterareFredrik Guseff
GruppledareOtto Andersson
Grundat1906
HuvudkontorSimonsgatan 8 A (PB 430)
00101, Helsingfors
Politisk ideologiLiberalism
Svenska minoritetsrättigheter
Politisk positionCenter
Internationellt samarbetsorganLiberala internationalen
Nordiskt samarbetsorganMittengruppen
Europeiskt samarbetsorganAlliansen liberaler och demokrater för Europa
Politisk grupp i EuropaparlamentetRE-gruppen
UngdomsförbundSvensk Ungdom
StudentförbundLiberala Studerande LSK
KvinnoförbundSvenska Kvinnoförbundet
Riksdagen
Mandat
9 / 200
Europaparlamentet
Mandat
1 / 14
Kommunfullmäktige
Mandat
463 / 8 859
Webbplats
www.sfp.fi
Finlands politik
Politiska partier
Val
Valaffisch från 1907 med ”Mannen med flaggan”, en symbol som sedan kom att användas för partiet i över 50 år. Flaggan med Finlands lejon kom senare att bytas ut mot den finlandssvenska flaggan.

Svenska folkpartiet i Finland (SFP), på finska Suomen ruotsalainen kansanpuolue (RKP), är ett politiskt parti i Finland. Partiledare sedan 2024 är Anders Adlercreutz. Partiet ingick 2019-2023 i Sanna Marins fempartiregering och ingår sedan 2023 i Petteri Orpos fyrpartiregering.

Svenska folkpartiet är ett allmänborgerligt (enligt partiprogrammet frisinnat) parti som ser som sin främsta uppgift att tillvarata den finlandssvenska befolkningens rättigheter och intressen i Finland. Partiets ungdomsförbund heter Svensk Ungdom, dess kvinnoförbund heter Svenska Kvinnoförbundet och dess seniorförbund Svenska Seniorer i Finland.

I Europaparlamentet har Svenska folkpartiet för närvarande en ledamot, Nils Torvalds, som ingår i Gruppen Renew Europe.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Partiet grundades i maj 1906 vid ett möte i Nyländska nationshuset i Helsingfors där partiets föregångare Svenska partiet höll partimöte. Där beslöts att Svenska partiet, som tidigare hade varit ett svenskt kulturförbund, skulle ombildas till ett svensksinnat politiskt parti. Initiativet till det nya partiet togs av politikern Axel Lille (1848-1921). Orsaken till denna ombildning av partiet var övergången från den gamla ståndslantdagen till enkammarlantdag i Finland. Axel Lille blev det nya partiets första ordförande och han efterträddes av Eric von Rettig år 1917, som kom att leda partiet under de följande två decennierna.

1907 ritade Alex Federley en valaffisch för Svenska folkpartiet inför det första valet till enkammarlantdagen. Affischen innehöll bilden ”Mannen med flaggan”, som sedan kom att bli ett partiemblem för Svenska folkpartiet i över 50 år.[1]

Partiet stödde självständighetsförklaringen 1917 och idén att Finland skulle vara en monarki 1918. När landet trots allt blev republik, stödde partiet i det första presidentvalet (presidentvalet i Finland 1919) liksom Samlingspartiet valet av den politiskt obundne dittillsvarande riksföreståndaren Gustaf Mannerheim, men denne förlorade valet till vänsterkandidaten K. J. Ståhlberg. Partiet utvecklades därefter till ett ideologiskt brett borgerligt parti med såväl konservativa som liberala inslag som accepterade den republikanska grundlagen (1919 års regeringsform) och som också kunde samarbeta med Socialdemokraterna, inte minst som de senare på 1920- och '30-talen ofta hade en mer försonande inställning i språkfrågan än de fennomanskt sinnade elementen inom Samlingspartiet, Framstegspartiet och Agrarförbundet. De hårda inställningarna i språkfrågan kom i mycket att biläggas till följd av borgfreden under vinterkriget och fortsättningskriget.

Partiet var i regeringsställning oavbrutet 1979–2015, med en eller två ministerposter, i samarbete med samtliga finska partier som bildat koalitionsregering sedan dess. Svenska folkpartiets minister har förutom sin ministerportfölj ofta också skött uppgiften som nordisk samarbetsminister.

Partiet medverkade i Sanna Marins regering 2019–2023, och innehade två ministerposter. Som minister fungerade partiordförande Anna-Maja Henriksson (justitieminister) och Thomas Blomqvist (minister för nordiskt samarbete och jämställdhet).

Partiet medverkar också i Statsminister Petteri Orpos regering fr.o.m. 20.6.2023– och innehar tre ministerposter. Som minister fungerar partiordförande Anna-Maja Henriksson (Undervisningsminister) som leder Undervisnings- och kulturministeriet och Anders Adlercreutz (Europa- och ägarstyrningsminister) samt Sandra Bergqvist (Idrotts- och ungdomsminister).[2]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Partiet stöder starkt upprätthållande av svenskspråkiga institutioner, då erfarenheten visar att tvåspråkiga institutioner tenderar att förfinskas. Likaså arbetar partiet för att det andra inhemska språket fortsättningsvis skall vara obligatoriskt och att undervisningen skall vara tillräckligt omfattande. (Detta gäller inte finskans ställning på Åland, som har egen lagstiftningsbehörighet på området – partiet har inte verksamhet där.)

SFP förespråkar en fri marknadsekonomi. Skattesänkningar uppmuntrar enligt partiets mening till arbete bland befolkningen. Partiet tog officiellt tagit ställning för Finlands eventuella Nato-medlemskap[3], och redan presidentkandidaten Henrik Lax talade sig varm för Nato-medlemskap i kampanjen inför presidentvalet 2006. Partiets presidentkandidat inför presidentvalet 2018 Nils Torvalds talade sig också varm för Nato-medlemskap. Utrikespolitiskt har partiet traditionellt stött ett nordiskt samarbete.

Den 24 oktober 2006 publicerades annonser i finskspråkiga tidningar med namnet Suomalainen kansanpuolue (dvs Finländska folkpartiet), vilket väckte viss uppståndelse, särskilt eftersom medlemmar av partistyrelsen var omedvetna om reklamkampanjen. Företrädare för reklamkampanjen menar att Svenska folkpartiet i första hand är ett folkparti, och i andra hand en drivande kraft i språkpolitiken.

Svenska folkpartiet anser sig själva arbeta för en stark svenskhet och en fungerande tvåspråkighet.[4]

Partiledare[redigera | redigera wikitext]

Betydande personer[redigera | redigera wikitext]

porträtt av nuvarande partiledare Anna-Maja Henriksson
Nuvarande partiledare Anna-Maja Henriksson

Nuvarande politiker[redigera | redigera wikitext]

Tidigare ministrar[redigera | redigera wikitext]

Understöd[redigera | redigera wikitext]

Riksdagsval[redigera | redigera wikitext]

Stöd till Svenska folkpartiet sedan 1919: Röster (röd) och procent (blå)
År %
1919 12,1
1922 12,4
1924 12,0
1927 12,2
1929 11,5
1930 10,0
1933 10,4
1936 10,4
1939 9,6
1945 7,9
1948 7,3
1951 7,2
1954 6,8
1958 6,5
1962 6,1
1966 5,7
1970 5,3
1972 5,1
1975 4,7
1979 4,2
1983 4,6
1987 5,3
1991 5,5
1995 5,1
1999 5,1
2003 4,6
2007 4,6
2011 4,3
2015 4,9
2019 4,5

Kommunalval[redigera | redigera wikitext]

  • 1953 – 6,9 procent
  • ...
  • 2000 – 5,1 procent
  • 2004 – 5,2 procent
  • 2008 – 4,7 procent
  • 2012 – 4,7 procent
  • 2017 – 4,9 procent
  • 2021 – 5,0 procent

Europaparlamentsval[redigera | redigera wikitext]

År % Mandat
1996 5,75
1 / 16
1999 6,77
1 / 16
2004 5,70
1 / 14
2009 6,09
1 / 13
2014 6,76
1 / 13
2019 6,34
1 / 14
2024 6,2
1 / 15

Presidentval[redigera | redigera wikitext]

År Kandidat Omgång 1 Omgång 2 Vald
Röster % # Röster % #
1994 Elisabeth Rehn 702 211 22,0 2:a 1 476 294 46,1 2:a Nej
2000 Elisabeth Rehn 241 877 7,9 4:e Nej
2006 Henrik Lax 48 703 1,6 7:e Nej
2012 Eva Biaudet 82 598 2,7 7:e Nej
2018 Nils Torvalds 44 776 1,5 8:e Nej
2024 Ställde inte upp med någon kandidat

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]