Hoppa till innehållet

Benedict Zilliacus

Från Wikipedia
Benedict Zilliacus
Benedict Zilliacus år 1990.
FöddEmil Benedict Zilliacus
11 januari 1921[1][2]
Helsingfors[2]
Död28 januari 2013[2] (92 år)
Helsingfors[2]
Andra namnBez[2] och BEZ[3]
Medborgare iFinland
Utbildad vidSvenska normallyceum
SysselsättningManusförfattare[4], journalist[4], översättare, kåsör
MakaJutta Zilliacus (g. 1949–hans död 2013)
FöräldrarEmil Zilliacus
Utmärkelser
Statspriset i filmkonst (1977)
Tack för boken-medaljen (1991)[5][6]
Axel Olof Freudenthal-medalj (2006)
Redigera Wikidata

Emil Benedict Zilliacus, född 11 januari 1921 i Helsingfors, död 28 januari 2013 i Helsingfors, var en finländsk (finlandssvensk) journalist, författare, översättare och kåsör under signaturen Bez.[7]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]
Benedict Zilliacus på Daphne på Medelhavet, bild tagen av Göran Schildt, antagligen på 1950-talet.

Zilliacus var son till Emil Zilliacus och bror till Henrik Zilliacus samt från 1949 gift med politikern och författaren Jutta Zilliacus. Han tog studentexamen 1939 vid Svenska normallyceum och studerade sedan klassiska språk vid Helsingfors universitet åren 1945–1948.[7] Han var journalist vid Hufvudstadsbladet från 1949 där han bland annat skrev dagsvers under signaturen BEZ. Han har beskrivits som "Populär kåsör och reseskildrare med uddig stil och humor, vilken kommer väl till sin rätt inte minst i revyer och skådespel. Även böcker kring konsthantverk."[8]

Zilliacus skrev manus till filmerna Framom främsta linjen (tillsammans med Stefan Forss), Tali-Ihantala 1944 samt delar av Stormskärs-Maja. På 1960-talet skrev han ett antal revyer för Lilla teatern i Helsingfors. Mest kända blev Guldbröllop och Åttan.

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Tom-Tom och djuren (bilder Henrik Tikkanen) (Schildt, 1950)
  • Bilderbok för stora barn (bilder Henrik Tikkanen) (Bildkonst, 1951)
  • Vi ser på Helsingfors (teckningar Henrik Tikkanen) (Geber, 1952)
  • Finnish designers (Suomen taideteollisuusyhdistys — Konstföreningen i Finland, 1954)
  • Konsthantverk och konstindustri i Norden (redaktör för den finländska delen tillsammans med H.O. Gummerus) (Stockholm, 1961)
  • Korsetten (Helsingfors: Sjöblom & Borås: Corsettindustri, 1962)
  • Wärtsilä: tradition och toppmodernt (1967)
  • Helsinki elää = Helsingfors lever (Helsingfors stad, 1970)
  • Sex årtionden i pressbilder (foto Hugo Sundström) (Hufvudstadsbladet, 1971)
  • Utöar (teckningar Henrik Tikkanen) (Söderström, 1974)
  • 100 klipp ur vår dagbok (tillsammans med Per-Olof Nyström under signaturen BEZ & PON) (Hufvudstadsbladet, 1977)
  • Öar, holmar och skär (tillsammans med Matti Hälli och Stig Jaatinen) (Söderström, 1977)
  • Wilhelm Wahlforss: Benedict Zilliacus berättar om Wärtsiläs starke man (Wärtsilä, 1984)
  • Bergets skugga (Söderström, 1987)
  • Båten i vassen: en berättelse om en förlorad ö (Gedin, 1990)
  • Min värld i världen: skärgårdsdikter (Schildt, 1993)
  • Förlorat och bevarat (Samfundet Sverige-Finland, 1996)
Pjäser
  • Uppåt väggarna (1955–1957)
  • Lite i Rödluvan (1956–1957)
  • Nukkumatti (1957–1958)
  • Rollen Peter Berg (1958–1959)
  • Ö (1958–1959)
  • My fair lad (1959–1960)
  • Mera i rödluvan (1960–1961)
  • Guldbröllop (1961–1962)
  • Åttan (1964)
  • Ro, ro (tillsammans med Erna Tauro och Viveca Bandler) (1966–1967)
  • Stadin kundi (tillsammans med Håkan Pörtfors) (1979)
Översättningar
  • Lotte Ingrisch: Kärlek är en förväxling (1966)
  • Max Frisch: Don Juan eller kärleken till geometrin (1968)
  • Max Frisch: Skiss av ett olycksfall (1975)
  • George Tabori: Weisman och Rödskinnet: hörspel (otryckt översättning för Yleisradio 1979)
  • Eino Nivanka: Otium sapientis (översättning av essäer till svenska i samlingsverket) (1980)
  • Wang Keping: Rättstjänaren och straffången eller ondsint angrepp: hörspel (otryckt övers. från kinesiskan Martin Krott, övers. från tyskan Benedict Zilliacus, för Yleisradio 1982)
  • Peter Gibbs: Superspar (otryckt översättning för Yleisradio 1983)
  • Matti Valta: I skären (Saaristossa) (fotografier Matti Valta, text Lasse Pöysti) (Otava, 1992)
  • Lasse Heikkilä: Balladen om Ihantala (Söderström, 2000)

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Benedict Zilliacus, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 5575-1416928958181, läs online.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 3 4 5 Elonet, Nationella audiovisuella institutet, Elonet person-ID: 123835, läst: 23 mars 2023.[källa från Wikidata]
  3. ↑ KANTO – Kansalliset toimijatiedot, Nationalbiblioteket, Nationalbiblioteket, 18 augusti 1980, KANTO-ID: 000160412, läst: 23 mars 2023.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 13195099677749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  5. ↑ läs online, libro.fi , läst: 30 april 2017.[källa från Wikidata]
  6. ↑ läs online, www.kirjakauppaliitto.fi , läst: 30 april 2017.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 3 ”Zilliacus, Emil Benedict”. Finlands författare 1945-1980. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1985. sid. 774. ISBN 951-717-348-2
  8. ↑ Litteraturlexikon: svensk litteratur under 100 år (Natur och kultur, 1974), s. 246.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Benedict_Zilliacus&oldid=59357697”