Kalevi Aho

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kalevi Aho, född 9 mars 1949 i Forssa, är en finländsk kompositör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Aho studerade inledningsvis naturvetenskap men beslutade sig för att i slutet av 1960 för att koncentrera sig på musiken. Han studerade vid Sibeliusakademin i Helsingfors åren 1969-1971 under ledning av Einojuhani Rautavaara, och fortsatte sina studier åren 1971-1972 i Västberlin under ledning av Boris Blacher.

1974 föreläste Aho vid Sibeliusakademin och under åren 1974-1988 var han lektor i musikvetenskap vid Helsingfors universitet. Han var professor i komposition vid Sibeliusakademin åren 1988-1993. Aho kom i offentligheten tidigare än många andra kompositörer i sin generation. Vid 24 års ålder hade han redan komponerat fyra symfonier. Under 1970-talet komponerade han neoklassiska kompositioner, men lite senare ändrade han sin stil till modernism och postmodernism.

Under 2000-talet började Ahos musik få fotfäste internationellt, vilket bland annat framgår av ett antal beställningar från utländska solister och orkestrar. Denna utveckling påverkades starkt av Aho ställning som Lahtis symfoniorkesters composer in residence under 1990-talet, och ett stort antal inspelningar av symfonier och konserter genom BIS Records. Sharon Bezaly beställde en flöjtkonsert 2002. Året därpå skrev Aho sin Konsert för två celli som Manchester Cello Festival hade beställt. Verket uruppfördes 2004 och mottogs väl av kritiker och publik. En stor framgång fick också Martin Fröst som i april 2006 i London uruppförde Ahos klarinettkonsert. Detta arbete befäste Ahos ställning som en av samtidens stora kompositörer av konserter.

De flesta nyare konserter som Aho komponerat, har beställts av internationella solister. Aho har fått flera nationella och internationella utmärkelser, däribland Léonie Sonning-priset 1974, Henrik Steffens Award 1990 och det Berlinbaserade Stiftung Kulturfonds arbetsstipendium 1998. Pro Finlandia medaljen tilldelades Aho 1999. Aho har haft flera förtroendeuppdrag, bl.a. medlem av styrelsen för Finlands Kompositörsförbund (1975-1979, 1983-1989 och 1997-2005), och som medlem av Finska Kulturfondens styrelse (1996-2005).

Verk och stil[redigera | redigera wikitext]

Ahos förmodligen viktigaste arbeten är hans symfonier och konserter. Fler av Ahos verk anknyter till postmodernismen; Till exempel, i den sjunde symfonin hörs inslag av marsch, vals, tango, och även trav. Ahos tidiga verk påverkas av Dmitrij Sjostakovitj, men under de senaste decennierna har Aho odlat en personlig stil, till vilken är svår att hitta förebilder.

Ahos musik kännetecknas av linjär polyfoni. Hans musik växer ofta till massiva och dissonanta klimax, men på senare år har i hans verk synts mer sofistikerade, även genomskinlig element. Goda exempel på detta är bland annat sånger för sopran och orkester, kinesiska sånger och flöjtkonsert. Trots att pessimismen dominerar Ahos syn på världen, finns integrerat i några av hans verk, däribland de 13 symfonierna, dansliknande rytmer och även humor. Hans senaste produktion har också återspeglat influenser från icke-europeiska klassiska musikkulturer inom musiken. Till exempel den 14:e symfonin (Ritualer), har de etniska slagverken darbuka och djembe nästan solistroller. I oboekonserten har han använt en arabisk tonskala innehållande mikrointervall, och den andra delen av verket är baserat på en lynnig arabisk rytm. Det virtuosa orkesterverket Mineas form liknar den indiska raagojen. Orientalisk musik i samband med komplexa repetitiva rytmiska mönster råder i den 15:e symfonins andra och fjärde satser.

Aho är en tydlig orkestreringens mästare, och han har gjort flera arrangemang av andra kompositörers verk.

Författare[redigera | redigera wikitext]

Förutom att komponera Aho har blivit känd som en skicklig och socialt medveten författare. Han har gjort kolumner för olika tidningar och publicerat essäsamlingar om konstnärens uppgift i det postmoderna samhället (1992) och om konst och verklighet (1997). Aho har kritiserat både Irakkriget och kriget i Tjetjenien. Förutom sociala texter har han publicerat en biografi över kompositören Uuno Klami tillsammans med Marjo Valkonen, samt flera musikböcker och vetenskapliga artiklar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia