Karl August Nicander

Karl August Nicander
	Karl August Nicander
Född	20 mars 1799; Strängnäs domkyrkoförsamling, Sverige
Död	7 februari 1839 (39 år); Maria Magdalena församling, Sverige
Begravd	Maria Magdalena kyrkogård
Medborgarskap	Svenskt
Utbildad vid	Uppsala universitet
Sysselsättning	Poet, översättare, författare
Släktingar	Henric Nicander
Utmärkelser	Lundbladska priset (1826)
	Redigera Wikidata

Nicanders och Erik Johan Stagnelius gemensamma grav.

Karl August Nicander, född 20 mars 1799 i Strängnäs, död 7 februari 1839 i Stockholm, var en svensk författare, lyriker och tecknare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Karl August Nicander var son till konrektorn vid Strängnäs trivialskola John Nicander, en bror till Henrik Nicander, och dennes hustru Ulrika Sellström. Farfadern Per Persson var skattebonde i Färneby, Vrena socken. Karl August Nicander inskrevs 1817 vid Uppsala universitet och blev efter några års studier filosofie kandidat samt disputerade pro gradu 1824 med en uppsats om estetik, vilken han försvarade i närvaro av Götiska förbundet, som han skulle komma att tillhöra. Han arbetade sedan som kopist och kanslist i krigsexpeditionen.

Han debuterade 1819 tillsammans med sin studiekamrat Erik Sjöberg i Kalender för damer och utgav året därpå tragedin Runesvärdet, vilket som det första svenska försöket till ett romantiskt drama väckte uppmärksamhet och uppskattning från Esaias Tegnér. Nicander utgav därefter flera diktsamlingar och bidrog i Götiska förbundets tidskrift Iduna med diktcykeln Runor (1824), bland vilka dikterna Kungshatt och Erik Vasas runa blev de mest kända. Han översatte även 1827 Othello till svenska för Kungliga teaterns räkning. Nicander blev mycket uppskattad i den romantiska kretsen i Uppsala, med diktare som Per Daniel Amadeus Atterbom och Adolph Törneros med flera, och erhöll 1826 Svenska Akademiens stora pris för sin dikt Tassos död, publicerad i diktsamlingen Nya dikter (1827), tillsammans med den även mycket uppskattade romanscykeln Konung Enzio.^[2]

År 1827 reste han med understöd av kronprins Oscar och Svenska Akademien till Italien, där han vistades i två år. Nicander kom att beskriva det som sin lyckligaste tid. Sina romantiska intryck från Italien samlade han i Minnen från Södern (2 band, 1830-39, andra bandet utgivet postumt) och i dikt- och novellsamlingen Hesperider (1835). På senare år minskades hans popularitet och det blev sämre för Nicander, som försörjde sig som litteratör under det han kämpade med sjukdom och bohemiska böjelser.^[2]

Nicander var även en driven tecknare och en av hans teckningar finns återutgiven i bokverket Svenska folket genom tiderna^[3] 1939 och han är representerad vid Kungliga biblioteket med några scener från ett dryckeslag och han var representerad vid Nationalmuseum med en handteckning.

Nicander blev begravd i samma grav på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm som poeten Erik Johan Stagnelius.

Bibliografi - urval[redigera | redigera wikitext]

Runeswärdet och den förste riddaren. Sorgspel af Karl August Nicander. Upsala. 1820. Libris länk. http://hdl.handle.net/2077/51785
Runor af Karl August Nicander. Med teckningar af Hugo Hamilton.. Stockholm. 1825. Libris länk. http://hdl.handle.net/2077/42459
Minnen från Södern : efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien 1. Örebro. 1831. Libris länk. http://hdl.handle.net/2077/42462
Hesperider. Örebro. 1835. Libris länk

Samlade verk[redigera | redigera wikitext]

Samlade arbeten. Svenska författare (3. uppl.). Stockholm: Bonnier. 1862. Libris länk
Samlade dikter. Stockholm: Bonnier. 1839-1841. Libris länk. http://runeberg.org/nkasamdikt/
Samlade vitterhets-arbeten. Svenska skalder (2., öfversedda och tillökta uppl.). Stockholm: Bonnier. 1852. Libris länk

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

William Shakespeare: Othello, moren i Venedig (Norman & Engström, 1826)
Nerses Shnor'hali: Armenianska patriarken S. Niersis Clajensis Böner (Venedig, 1829)
Friedrich von Schiller: Röfvarbandet (Hörberg, 1834)
Edward Bulwer Lytton Lytton: Rienzi, den siste folk-tribunen (Rienzi, the last of the Roman tribunes) (Bonnier, 1836)
Friedrich von Schiller: Orleanska jungfrun (Die Jungfrau von Orleans) (Stockholm, 1837) Fulltext

Källor[redigera | redigera wikitext]

Gösta Lundström: Karl August Nicander i Svenskt biografiskt lexikon
"Karl August Nicander, 1799–1839" av Karin Monié i Svenskt översättarlexikon
Svenskt konstnärslexikon del IV, sid 188, Allhems Förlag, Malmö. LIBRIS-ID:8390296

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c d e f g] Karl August Nicander, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon ID: 8873, (Källa från Wikidata)
^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1077
^ ”Libris”. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220140430/http://libris.kb.se/bib/8466. Läst 16 december 2016.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Karl August Nicander, författarpresentation hos Litteraturbanken
Wikisource har verk av eller om Karl August Nicander.
Originalverk
Biografi i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)
Biografi i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)

[1b58c68716fda8cc3eb8788d6432aa62b2f13b2f-1] [a b c d e f g] Karl August Nicander, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon ID: 8873, (Källa från Wikidata)

[SU-2] [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1077

[3] ”Libris”. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220140430/http://libris.kb.se/bib/8466. Läst 16 december 2016.

[1]

[2]

[3]