Karl Philipp Moritz

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karl Philipp Moritzpå ett porträtt av K. F. J. H. Schumann, 1791

Karl Philipp Moritz, född den 15 september 1757 i Hameln, död den 26 juni 1793, var en tysk författare, som tillhörde Sturm und Drangrörelsen.

Moritz hade en äventyrlig ungdom, tills han 1778 fick anställning som gymnasielärare i Berlin. Han vistades i England 1782 och Italien 1786-88 samt utgav omtyckta skildringar av dessa resor 1783 (nytryck 1903) och 1792-93. I södern knöt han kontakt med Goethe, vilken han därefter gästade i Weimar. Moritz utnämndes 1789 till professor i arkeologi och konstteori vid Berlins konstakademi samt fick titeln hovråd.

Till sin person var Moritz ett underligt original, i flera fall frånstötande, men även med många fängslande egenskaper. Hans författarskap har att uppvisa fruktbara tankar och en ofta utmärkt framställning, som kulminerar i skildringen av själstillstånd och tidsstämningar. Den självbiografiska romanen Anton Reiser (1785-90) är av största intresse. Även romanen Andreas Hartknopf (1786) är byggd på Moritz eget liv. Bland hans övriga verk bör nämnas Götterlehre oder mytologische Dichtungen der alten (1791). Moritz utgav 1783-93 Magazin für erfahrungslesenseelkunde.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]