Hoppa till innehållet

Keir Starmer

Från Wikipedia
The Right Honourable
Sir Keir Starmer 
KCB · KC

Keir Starmer 2026.

Tid i befattningen
5 juli 202420 juli 2026
Monark Charles III
Vicepremiärminister Angela Rayner (2024–2025)
David Lammy (2025–2026)
Företrädare Rishi Sunak
Efterträdare Andy Burnham

Tid i befattningen
4 april 202017 juli 2026
Ställföreträdare Angela Rayner (2020–2025)
Lucy Powell (2025–2026)
Företrädare Jeremy Corbyn
Efterträdare Andy Burnham

Ledamot av underhuset
Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
7 maj 2015
Företrädare Frank Dobson
Valkrets Holborn and St Pancras(en)

Director of Public Prosecutions
Tid i befattningen
1 november 20081 november 2013
Företrädare Ken Macdonald(en)
Efterträdare Alison Saunders(en)

Född Keir Rodney Starmer
2 september 1962 (64 år)
Southwark, London, England, Storbritannien
Politiskt parti Labour
Alma mater University of Leeds
St Edmund Hall
Yrke Politiker, advokat
Residens 10 Downing Street, London Chequers, Aylesbury
Maka Victoria Starmer
(g. 2007)
Barn 2
Namnteckning Keir Starmers namnteckning
Webbplats Officiell webbplats

Sir Keir Rodney Starmer (engelskt uttal: [kɪə rodnɪ ˈstaːmə] ), född 2 september 1962 i Southwark i London, är en brittisk jurist och politiker. Han var Storbritanniens premiärminister från 2024 till 2026[1] och partiledare för Labour från 2020 till 2026.[2] Han är parlamentsledamot sedan 2015.

Uppväxt, utbildning och juristkarriär

[redigera | redigera wikitext]

Starmer, som är uppkallad efter Labours första parlamentsledamot Keir Hardie, växte upp i Oxted söder om London. Modern var sjuksköterska och fadern verktygsmakare.[3]

Han studerade juridik vid University of Leeds, där han tog examen 1985,[4] och genomförde sedan ytterligare studier vid St Edmund Hall, Oxford University innan han började arbeta som advokat (barrister) 1986. Han var Director of Public Prosecutions och chef för Crown Prosecution Service, brittisk riksåklagare, från 2008 till 2013. Han adlades 2014 och fick därmed rätt att kalla sig Sir, vilket han dock föredrar att inte göra.[4]

Politisk karriär

[redigera | redigera wikitext]

Starmer valdes till parlamentet i valet 2015 som ledamot för Holborn and St Pancras, som är en del av Storlondon, och efterträdde då Frank Dobson. Efter Ed Milibands avgång som partiledare för Labour 2015 stödde Starmer Andy Burnham i partiledarvalet.[4] Den som vann blev dock vänsterkandidaten Jeremy Corbyn.

Corbyn utsåg Starmer till immigrationstalesman i sin skuggregering men Starmer avgick från posten 2016, tillsammans med flera andra skuggministrar, i protest mot Corbyns ledarskap.[4] Han återkom i skuggregeringen senare under 2016 som skuggbrexitminister. Frågor kring brexit kom därefter att dominera Starmers politiska verksamhet tills han valdes som partiledare. I folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU 2016 hade han i likhet med sitt parti stött fortsatt brittiskt medlemskap.

Efter parlamentsvalet i december 2019, då Labour tappade i väljarstöd och Konservativa partiet under Boris Johnson uppnådde egen majoritet, meddelade Corbyn sin avgång. Tre partiledarkandidater fick det nödvändiga stödet från den egna partiorganisationen för att gå vidare till en omröstning bland Labours medlemmar, nämligen Starmer, Rebecca Long-Bailey och Lisa Nandy. Den 4 april 2020 tillkännagavs att Starmer vunnit i första röstomgången med 56,2 procent av rösterna.[5] Under 2022 utreddes Starmer av polis för ett eventuellt brott mot smittskyddsreglerna som rådde 2021 i Storbritannien under coronapandemin, men utredningen lades ner.[6][7]

I parlamentsvalet 2024 gick Labour framåt med knappt två procentenheter och blev klart största parti, med egen majoritet i parlamentets underhus, eftersom det dittills regerande Konservativa partiet samtidigt gick mycket kraftigt tillbaka. Starmer tillträdde därmed som premiärminister 5 juli 2024.[8]

Våren 2026 hade Starmer förlorat en stor del av sitt politiska stöd och kritiserades för att inte ha fullföljt sina vallöften.[9] Labour-partiet förlorade många platser i lokalvalen och förlorade för första gången på 100 år majoriteten i Wales.[10][11] I takt med att kritiken växte följde också avgångskrav, och den 22 juni 2026 meddelade Starmer att han avsåg att avgå som partiledare och premiärminister så snart en ersättare utsetts.[12][13]

Den 17 juli 2026 valde Labourpartiet Andy Burnham till ny partiledare[14] och den 20 juli begärde Starmer formellt avsked som premiärminister hos kung Charles III, som beviljade hans begäran.[1] Den 1 september, vilket var den första dag som parlamentet sammanträde sedan Starmers avgång, meddelade han att han även lämnar sin plats i parlamentet, men utan att ange något slutdatum.[15]

  1. 1 2 Lindén, Marcus (20 July 2026). ”Keir Starmers sista ord som brittisk premiärminister: ”Jag lämnar med huvudet högt””. Omni. https://omni.se/keir-starmers-sista-ord-som-brittisk-premiarminister-jag-lamnar-med-huvudet-hogt/a/pBK74j.
  2. ”Keir Starmer blir ny Labour-ledare”. Svenska Dagbladet. 4 april 2020. https://www.svd.se/labour-utser-ny-partiledare. Läst 4 april 2020.
  3. Bergström, Ebba (5 juli 2024). ”Vem är Storbritannien nya premiärminister Keir Starmer?”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/nyheter/varlden/vem-ar-storbritannien-nya-premiarminister-keir-starmer-.8d5b1663-463e-40db-8da7-a71fc66c1792. Läst 6 juli 2024.
  4. 1 2 3 4 Labour leadership winner: Sir Keir Starmer, BBC News, 2020-04-04
  5. New Labour leader Keir Starmer vows to lead party into 'new era', BBC News, 2020-04-04
  6. ”Labourledare frias efter uppmärksammad ölkväll”. Sveriges Television. 8 juli 2022. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/labourledare-frias-efter-uppmarksammad-olkvall. Läst 28 mars 2023.
  7. ”Sir Keir Starmer cleared by police over Durham lockdown beers” (på engelska). BBC News. 8 juli 2022. https://www.bbc.com/news/uk-politics-62095955. Läst 28 mars 2023.
  8. Mård, Anders (5 juli 2024). ”Starmer höll sitt första tal som premiärminister: ”Politik kan vara en god kraft””. Yle. https://svenska.yle.fi/a/7-10060178. Läst 6 juli 2024.
  9. Brask, Christofer (8 maj 2026). ”Därför hänger Starmer löst”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/darfor-hanger-starmer-lost. Läst 20 juli 2026.
  10. Eriksson, Hedvig; Radlovacki, Natalie (8 maj 2026). ”Labour och Tories backar kraftigt i brittiska lokalval”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/labour-och-tories-backar-kraftigt-i-brittiska-lokalval. Läst 20 juli 2026.
  11. Brask, Christofer (9 maj 2026). ”Efter 100 år – separatisterna störst i Wales”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/efter-100-ar-separatisterna-storst-i-wales. Läst 20 juli 2026.
  12. Selin, Julia (22 juni 2026). ”Keir Starmer avgår som Storbritanniens premiärminister”. Sveriges Television. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/keir-starmer-avgar-som-storbritanniens-premiarminister. Läst 22 juni 2026.
  13. Schau, Oscar; Norman, Erik (12 maj 2026). ”Keir Starmer pressas att avgå”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/keir-starmer-pressas-att-avga-moter-ministrarna. Läst 20 juli 2026.
  14. Hedlin, Emma (17 juli 2026). ”Andy Burnham vald till ny Labourledare: ”Jag är redo””. Omni. https://omni.se/andy-burnham-vald-till-ny-labourledare/a/L4kzKV. Läst 20 juli 2026.
  15. ”Keir Starmer announces he is standing down as MP” (på brittisk engelska). www.bbc.com. 1 september 2026. https://www.bbc.com/news/articles/cvgy4258kgyo. Läst 2 september 2026.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]