Folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU
Should the United Kingdom remain a member of the European Union or leave the European Union?
('Ska Storbritannien stanna kvar som medlem av Europeiska unionen eller lämna Europeiska unionen?')
Plats Storbritannien och Gibraltar
Datum 23 juni 2016 (2016-06-23)
Resultat
Röster Andel
Lämna 17 410 742 &&&&&&&&&&&&&051.89000051,89 %
Stanna kvar 16 141 241 &&&&&&&&&&&&&048.11000048,11 %
Giltiga röster 33 551 983 &&&&&&&&&&&&&099.92000099,92 %
Ogiltiga eller blanka röster 25 359 &&&&&&&&&&&&&&00.&800000,08 %
Totalt antal röster 33 577 342 100,00 %
Registrerade väljare/Valdeltagande 46 501 241 &&&&&&&&&&&&&072.21000072,21 %
Resultat per lokalt distrikt
United Kingdom EU referendum 2016 area results 2-tone.svg
  Lämna —   Stanna kvar
Geografisk fördelning av resultatet från folkomröstningen 2016 om Storbritanniens medlemskap i EU.

Folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU (engelska: United Kingdom European Union membership referendum, 2016) var en rådgivande brittisk folkomröstning gällande om Storbritannien ska stanna kvar i eller lämna EU. Folkomröstningsalternativet för att stanna kvar kallades även för "Bremain" ("British Remain") och för att lämna EU kallades även för "Brexit" ("British Exit"). Omröstningen genomfördes 23 juni 2016[1] och resulterade i att Lämna-sidan vann med 51,9 procents röstandel.

Efter folkomröstningen, och inför det sannolika kommande brittiska utträdet ur EU, meddelade premiärminister David Cameron sin avgång. Oro på de internationella aktiebörserna följde, liksom en värdesänkning av det brittiska pundet. I både Nordirland och Skottland vann Stanna-sidan, och där har röster höjts om anslutning till EU-landet Irland respektive ny folkomröstning om skotsk självständighet.

Storbritannien begärde den 29 mars 2017 utträde ur EU.[2]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Medlemskapet i EG/EU har varit ett ämne för debatt i Storbritannien ända sedan landet gick med 1973. Ingen folkomröstning hölls innan landet gick med i EG. 1975 arrangerades dock en folkomröstning om landets fortsatta medlemskap, vilket gav resultatet 67 procent för och 32 procent emot.[3]

Under 2013 lovade det konservativa partiets ordförande David Cameron att ordna en folkomröstning om fortsatt medlemskap[4] om partiet kom i regeringsställning. Efter valsegern 2015 lovade han fortsatt detta och den 20 februari 2016 offentliggjordes datumet för omröstningen 23 juni 2016.[5] Folkomröstningen anses ha utlovats som ett sätt att hålla borta hotet från UKIP i parlamentsvalet, liksom att kunna hålla samman det konservativa partiet (som var splittrat i frågan).[6] Denna, liksom generellt andra brittiska folkomröstningar, är endast rådgivande, och parlamentet behöver inte besluta enligt folkviljan. Premiärministern Cameron har dock vid upprepade tillfällen lovat att omröstningsresultatet denna gång ska följas.[7]

Inför utsikterna om en folkomröstning om utträde förhandlade Storbritannien 2015-2016 fram några undantag från EU-regler.[8] Bland annat försämrades förmåner för EU-migranter.[9]

Principer och konsekvenser[redigera | redigera wikitext]

Inget medlemsland har före 2016 utträtt ur EU; endast mindre, självstyrande områden utanför Europa har gjort det.[10] Det finns dock sedan Lissabonfördraget 2009 en formell möjlighet för ett land att på egen begäran lämna EU utan att alla andra medlemsländer godkänner det. Detta beskrivs av artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen.

Hurdant förhållandet mellan Storbritannien och EU ska bli om landet lämnar unionen, var inte klarlagt före folkomröstningen.

  • Det har framförts att Storbritannien – på samma sätt som Norge – skulle kunna anamma EES-avtalet vid ett utträde ur EU, men det är inte klarlagt om och hur det kan genomföras.[11] Full tillgång till den inre marknaden skulle dessutom kräva att Storbritannien (liksom redan Norge[a]) fortsätter bidra till EU:s budget, liksom tillåta fri rörlighet för personer.[12] Att begränsa fri rörlighet för personer från EU var för många det största skälet att rösta för att lämna EU.
  • Alternativet är ett helt nytt handelsavtal som inte är lika långtgående som EES-avtalet, där EU:s avtal med Kanada setts som en möjlig förebild.[12]
  • Ytterligare ett alternativ är att Storbritannien helt enkelt handlar med EU så som USA, Kina och Indien gör det, via allmänna WTO-regler.[12] Dessa regler tillåter begränsad tull att tas ut.
  • Storbritannien kan ändå vilja ha fri rörlighet för personer gentemot vissa EU-länder där många britter arbetar eller det anses "bra" (såsom högutbildad) arbetskraft komma från, såsom Irland, Frankrike och Tyskland. Eftersom ett EES-liknande avtal med EU måste godkännas av alla EU-länder kommer EU inte gå med på fri rörlighet bara med utvalda länder. Sådana avtal får slutas mellan Storbritannien och dessa länder var för sig, om de går med på det. EU har uttalat att Storbritannien måste tillåta fri rörlighet för alla EU-medborgare om det ska få ett fullt frihandelsavtal(ingå i inre marknaden).[13]
Resultat i opinionsunder­sökningar.
  Lämna
  Stanna kvar
  Osäkra/vill inte säga
Affischer för både Lämna- och Stanna-sidan i Pimlico i London.

Ståndpunkter och väljaropinion[redigera | redigera wikitext]

Bland brittiska partier har regeringspartiet Tories varit splittrade, Labour, Liberaldemokraterna, De Gröna och många andra stött fortsatt medlemskap, medan bland annat UK Independence Party stött utträde. Regeringarna i EU-länder och många andra länder, såsom USA, har uttalat stöd för att Storbritannien ska stanna kvar i unionen.[14]

Ett stort antal opinionsundersökningar har genomfört genom åren. Under 2013 var opinionen för ett utträde, under 2014 jämnare och under 2015 för att stanna kvar. Under 2016 har det blivit jämnare igen. I början av juni var det en liten övervikt i opinionsundersökningarna på i genomsnitt ett par procentenheter för att lämna EU, men sista veckan blev det en liten övervikt för att stanna.[15]

Valsedel. Frågan på valsedlarna är (översatt) "Ska Storbritannien fortsatt vara medlem av EU eller lämna EU?". Väljarna ska kryssa i ett av valen.
Resultat per valdistrikt. Mörkare färg innebär vinst med större marginal.
  Lämna
  Stanna kvar

Omröstningsresultat[redigera | redigera wikitext]

Det slutliga resultat visade att 51,9 procent röstade för att lämna EU och 48,1 procent för att stanna. Segern för Lämna-sidan motsade de opinionsundersökningar som publicerats dagarna före omröstningen. Omröstningen lockade ett rekordhögt valdeltagande, med 46,5 miljoner som registrerat sig för att kunna rösta.[16]

Inom landet skilde sig röstningen åt för olika regioner. I London röstade alla utom fem valdistrikt för att stanna kvar (59,9 procent). Stanna-sidan kom även i majoritet i Nordirland (55,7 procent) samt i Skottland (samtliga valdistrikt och totalt 62 procent av de röstande). Däremot var Lämna-sidan i majoritet i större delen av Wales (52,5 procent) samt i en övervägande majoritet av det övriga England.[17] I Gibraltar vann Stanna-sidan med 19 322 röster mot 823 (95,9 procent av de röstande).[18]

Folkomröstningen gav också tydliga skillnader mellan olika åldersgrupper. 75 procent av alla röstande mellan 18 och 24 år röstade för Stanna-sidan, medan en tydlig majoritet av alla röstande 50 år eller äldre röstade för Lämna-sidan – enligt en vallokalsundersökning gjord av YouGov.[19]

Storbritanniens nya premiärminister Theresa May meddelade den 2 oktober 2016 att hon planerade att utlösa artikel 50 i Lissabonfördraget i mars månad 2017. Därefter ska landets utträdet ur Europeiska unionen ske inom två års tid. Meddelande emottogs av Europeiska rådets president Donald Tusk som ett tydligt och välkommet besked, medan både Labour och Liberaldemokraterna förväntade sig mer information om vad som är målet med processen. Den partiövergripande Open Britain-kampanjen menade att Storbritanniens parlamentet behövde säga sitt i saken, och Skottlands försteminister varnade för att Skottlands parlament skulle kunna blockera processen.[20]

Kommentarer och respons[redigera | redigera wikitext]

Föreslagna orsaker till omröstningsutfallet[redigera | redigera wikitext]

Det starka stödet för Lämna-sidan i större delen av England och Wales antas av flera bedömare bland annat ha påverkats av den ökande arbetslösheten och strukturomvandlingen inom landet under senare år. Den brittiska arbetarklassen har fått uppleva effekterna av den ökande globaliseringen (industriarbeten som flyttat utomlands eller bemannats via den fria rörligheten för arbetskraft inom EU – och till ofta lägre löner). Stora delar av norra och centrala England samt Wales består av industriområden som påverkats av den utvecklingen.[21] Andra orsaker som nämnts har varit:[22]

  • Ekonomernas varningar om följderna av en "Brexit" sågs som överdrivna, särskilt av väljare som ansåg att deras privatekonomi drabbats på grund av EU.[12]
  • Finansministerns förslag till åtstramningsbudget användes som slagträ i valkampanjen, där den vägdes emot Storbritanniens nettobidrag till EU-budgeten.
  • Invandringen till Storbritannien pekades ut som ett hot både mot ekonomi, säkerhet[12] och brittisk (kulturell) identitet, bland annat av UKIP-ledaren Nigel Farage.
  • Avtalen med EU efter ett utträde var inte klarlagda. Brexit-sidan kunde därför framföra orealistiska lösningar med exempelvis både stopp för (fri) invandring, fri rörlighet med utvalda EU-länder och bibehållen frihandel.
  • Premiärministern David Cameron hade förlorat sin politiska auktoritet.[12]
  • Labour hade förlorat förmågan att kommunicera med sina väljare.
  • Lämna-sidan hade karismatiska politiker som Boris Johnson och Michael Gove.
  • Fler äldre (uppvuxna i ett land utanför EG/EU) väljare än vanligt utnyttjade sin rösträtt, medan de unga (uppvuxna i ett land inom EG/EU) var mindre benägna att gå till valurnorna.[12]
  • Storbritannien kom med i EG sent och har haft en större distans till Europatanken. Både många politiker och stora delar av den brittiska pressen har hela tiden varit starkt euroskeptisk.

Skottland, Nordirland och Gibraltar[redigera | redigera wikitext]

Dagen efter folkomröstningen höjdes röster från Skottland om möjligheten av en ny folkomröstning om skotsk självständighet.[23] Detta skedde i ljuset av att alla skotska valdistrikt röstade för att stanna kvar i EU.[24] Vid 2014 års folkomröstning fanns hotet om en vunnen skotsk självständighet och samtidigt utträde ur EU.[25] Den 26 juni presenterades en skotsk opinionsundersökning där 59 procent av de tillfrågade skulle rösta för skotsk självständighet i en eventuell andra folkomröstning i frågan.[26] Nicola Sturgeon, ledare för regerande Scottish National Party, sa att ett alternativt sätt att bevara Skottland som del av EU var att låta Skottlands parlament blockera godkännandet av Storbritanniens utträde ur EU.[27] Det var dock osäkert om ett sådant veto var möjligt, eftersom det skotska parlamentet inte kan hindra Storbritanniens parlament från att stifta lagar.[28]

I Nordirland, där det också i vissa delar fanns en majoritet för att stanna kvar i EU, krävde minoritetspartiet Sinn Féin att en folkomröstning skulle hållas om återförening av Nordirland och Irland.[29] Även den irländska premiärministern Enda Kenny liksom oppositionsledaren Micheál Martin har nämnt en folkomröstning om återförening som en möjlighet.[30][31] Om Storbritannien kommer lämna EU är det första gången som ett land lämnar EU, även om Grönland som en del av Danmark beviljades så kallat regionalt utträde 1982.[32]

Den 27 juni meddelades att Fabian Picardo och Nicola Sturgeon, de främsta ministrarna för Gibraltar och Skottland, haft samtal om möjligheten att låta de här territorierna få behålla sin status som del av EU även efte Storbritanniens utträde ur unionen. Potentiellt skulle även Nordirland kunna ansluta till en sådan eventuell lösning. Prejudikatet som nämndes var Grönland, som 1973 blev del av EU som del av Danmark. 1979 erhöll Grönland autonomi inom Danmark, och 1985 utträdde Grönland ur unionen (medan huvuddelen av Danmark stod kvar som EU-medlem) efter en folkomröstning i frågan tre år tidigare.[33]

SNP:s ledare Nicola Sturgeon var de sista dagarna i juni i Bryssel, för att samtala med representanter för EU och utröna möjligheterna för att Skottland skulle kunna vara kvar i unionen. Hennes åsikter emottogs med reserverad välvilja, och det påpekades att EU är en union mellan suveräna stater. Spaniens t.f. premiärminister Mariano Rajoy, med egna katalanska problem på hemmaplan, var kategoriskt avvisande gentemot den skotska EU-tanken.[34]

Alla som är födda på Nordirland före 2005 och många andra i Nordirland har irländskt medborgarskap. Efter folkomröstningen skaffade många tusen i Nordirland irländskt pass, vilket ger dem fri rörlighet i EU inklusive Irland oberoende av Storbritanniens framtida nivå på rörligheten.[35]

Folkomröstningen ledde till att Theresa May (t.h.) blev ny premiärminister, sedan David Cameron (t.v.) avgått från posten. Folkomröstningen ledde till att Theresa May (t.h.) blev ny premiärminister, sedan David Cameron (t.v.) avgått från posten.
Folkomröstningen ledde till att Theresa May (t.h.) blev ny premiärminister, sedan David Cameron (t.v.) avgått från posten.
SNP-ledaren Nicola Sturgeon hävdade Skottlands fortsatta roll som del av EU. Labour-ledaren Jeremy Corbyn ifrågasattes öppet inom partiet. SNP-ledaren Nicola Sturgeon hävdade Skottlands fortsatta roll som del av EU. Labour-ledaren Jeremy Corbyn ifrågasattes öppet inom partiet.
SNP-ledaren Nicola Sturgeon hävdade Skottlands fortsatta roll som del av EU. Labour-ledaren Jeremy Corbyn ifrågasattes öppet inom partiet.
En nöjd Nigel Farage avgick som ledare för UKIP.

Direkta följder[redigera | redigera wikitext]

Omvälvningar inom partierna[redigera | redigera wikitext]

Morgonen efter folkomröstningen meddelade David Cameron att han avgår som premiärminister senare under året (oktober[36]). Han anser att någon annan ska leda Storbritannien i arbetet med att förhandla fram ett avtal med EU i samband med landets utträde. Även Labours ledare Jeremy Corbyn ifrågasattes som ledare av sitt parti.[37] Vem som än kommer att ta över rodret i Tory kommer att behöva handskas med de 185 underhusledamöterna som stödde Stanna-sidan. Samtidigt riskerar Labour att helt förlora sitt fotfäste i den "Lämna-dominerade" norra hälften av England, liksom man av andra orsaker 2015 politiskt blev utraderat i Skottland.[12]

Fem personer hade den 29 juni anmält sig som kandidater till att ta över partiledarposten i Tory-partiet. Där fanns bland annat inrikesministern Theresa May och justitieministern Michael Gove – dock inte Brexit-kampanjens mest framträdande namn, Londons före detta borgmästare Boris Johnson. Han hade tidigare på dagen givit klart besked i saken, med hänvisning till bristande stöd från partirepresentanter.[38]

4 juli meddelade partiet UKIP:s ledare Nigel Farage att han avgår som partiledare. Farage och Ukip har politiskt i första hand verkat för att distansera Storbritannien från EU, och efter folkomröstningsresultatet har stora delar av partiets politik uppnåtts.[39]

13 juli valdes Theresa May till ny partiledare för Tory samt ny brittisk premiärminister. Hon sågs av bedömare som en kompromisskandidat, med förmåga att både ena partiet och med möjligheter att få den brittiska opinionens vågor att lägga sig efter omröstningen.[40] Trots att hon tidigare varit en "Bremain"-förespråkare meddelade May att hon accepterade folkomröstningsresultatet. Hon utsåg därefter "Brexit"-företrädaren Boris Johnson till ny utrikesminister.[41]

Pundfall och oroliga börser[redigera | redigera wikitext]

Efter folkomröstningen sjönk pundets värde kraftigt på de internationella valutabörserna och nådde sin lägsta nivå sedan 1985.[42] Londonbörsen fick också se ett stort börsfall,[43] under en dag som på vissa håll beskrevs som en "svart fredag".[44]

Också på andra håll skedde kraftiga börsfall, i exempelvis Spanien det största börsraset i dess historia.[45] Sammanlagt utraderades ett börsvärde på 2,08 biljoner dollar på den globala finansmarknaden första handelsdagen efter det brittiska valresultatet. Det är den enskilt största förlusten någonsin under en handelsdag.[46] Kreditvärderingsföretaget Standard & Poors (S&P) sänkte även Storbritanniens kreditbetyg från AAA till AA som en direkt följd av resultatet.[47] Under måndagen 27/6 (första svenska börsdag efter folkomröstningen) föll Stockholmsbörsen 7,8 procent, vilket var lika mycket för en börsdag som efter 11 september-attackerna 2001 och vid finanskrisen 2008.[48]

Börserna – Londonbörsen – återhämtade sig dock efter någon vecka.[49] Valutakursfallet för pundet kvarstod dock,[50] något som bidrog till tillströmningen av utländska investerare till den nu "billigare" brittiska aktiemarknaden.

Upprop och demonstrationer[redigera | redigera wikitext]

Kvällen den 28 juni passerade en parlamentarisk underhuspetition 4 miljoner signaturer,[51][52] de flesta härrörande från adresser i södra halvan av England. Petitionen, som startades 26 maj av en Lämna-anhängare som var orolig för att Stanna-sidan skulle vinna med en liten marginal,[53] begärde en andra folkomröstning om mindre än 60 procent röstat för endera alternativet och mindre än 75 procent avgivit sin röst. 100 000 signaturer räcker för att en medborgarpetition ska tas upp för debatt i underhuset.[54] Med 4 miljoner undertecknare är detta det största uppropet/petitionen i brittisk historia.[38]

Lördagen den 25 juni spreds petitionen flitigt på sociala medier, och under dagen ökade antalet undertecknare med mer än 100 000 i timmen (trots att tillströmningen tillfälligt kraschade underhusets webbplats).[55]

Den 29 juni samlades minst 10 000[b] Bremain-demonstranter på Parliament Square utanför Westminsterpalatset.[38] Den 2 juli genomförde 40 000 personer en protestmarsch genom London, till stöd för landets medlemskap i EU. Evenemanget gick under parollen "March for Europe".[56]

Krav från och ministermöten i EU[redigera | redigera wikitext]

Den 25 juni krävde utrikesministrarna för EU:s sex grundarstater[c] att Storbritannien så fort som möjligt skulle inleda processen mot utträde ur unionen. Kravet motiverades med att undvika osäkerhet om spelreglerna inom unionen.[12] Processen kan dock endast inledas av utträdarlandet självt genom utlösande av Artikel 50 i Lissabonfördraget, varefter utträde ska ske inom två år. Ledande företrädare för Lämna-sidan meddelade samtidigt att processen först bör inledas av den nye premiärministern, som tar plats efter David Camerons frånträde i oktober.[57] 27 september meddelade Tory-partiet att en ny partiledare (och premiärminister) skulle vara utsedd den 2 september.[58]

Storbritanniens inflytande i EU minskade omedelbart efter folkomröstningen. Ett extrautlyst EU-toppmöte hölls veckan efter omröstningen, där dock David Cameron bara gavs tillträde en av de två mötesdagarna.[59] Den brittiska EU-kommissionären för finansfrågor Jonathan Hill (den högste brittiske tjänstemannen inom EU) avgick kort efter folkomröstningen och ersattes av Lettlands kommissionsledamot Valdis Dombrovskis.[60]

Hets mot minoriteter[redigera | redigera wikitext]

Brittiska massmedier har från olika håll i Storbritannien rapporterat om eskalerande rasistiskt hat och hets mot minoriteter och äldre generationer.[61][62]

Påverkan på opinionen i andra EU-länder[redigera | redigera wikitext]

I spåren av den brittiska folkomröstningen ökade stödet för EU-medlemskap kraftigt i flera nordiska EU-länder. Opinionsmätningar före och efter folkomröstningen visade att stödet för EU-medlemskapet ökade i Danmark med tio procentenheter från 59,8 procent till 69 procent samtidigt som stödet för att hålla en liknande dansk folkomröstning minskade från 40,7 procent till 32 procent. I Finland ökade stödet för EU-medlemskapet till 68 procent från 56 procent i mars 2016. I Sverige var förändringen betydligt mindre; från 49 procent till 52 procent.[63][64] Även på Irland ökade stödet kraftigt för EU-medlemskapet; från 74 procent i oktober 2015 till 86 procent efter folkomröstningen.[65]

Efter folkomröstningen krävde euroskeptiska partier runt om i EU att liknande folkomröstningar om EU-utträde skulle hållas i deras länder; Frihetspartiet i Nederländerna, Front National i Frankrike, Frihetspartiet i Österrike, Alternativ för Tyskland i Tyskland och Sverigedemokraterna i Sverige.[66][67]

Långsiktiga följder[redigera | redigera wikitext]

Uppbrytning av Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Statsvetare och utrikespolitiska bedömare ansåg dagarna efter folkomröstningen att denna skulle kunna påskynda en uppbrytning av Storbritannien. Sprickorna mellan de olika landsdelarna har funnits länge, men de tydligt olika utfallen av folkomröstningen i Skottland och Nordirland – jämfört med Wales/England – förtydligade skillnaderna. Tillströmningen till underhuspetitionen (se ovan) belyser de skarpa skiljelinjerna även inom England.[6]

Frihandel, gemensamma handelsregler[redigera | redigera wikitext]

Ett av huvudargumenten som användes i kampanjen för att lämna EU, var att Storbritannien ska styra sig självt och inte låta sig kontrolleras av EU. Storbritannien vill fortsatt ha frihandel, men EU har infört gemensamma handelsregler för att underlätta frihandel och skapa rättvis konkurrens, till exempel avseende produktkvalitet. EU har uttalat att man inte ha ett fullt frihandelsavtal med Storbritannien, såvida landet inte är med i inre marknaden, det vill säga följer handelsreglerna, i första hand godkänner ett EES-avtal, och dessutom accepterar fri rörlighet för arbetstagare. Detta var svårsmält för Storbritannien, som beslutat att inte ha ett EES-avtal och försöka få frihandel så gott det går.

Följder för privatpersoner, fri rörlighet[redigera | redigera wikitext]

För privatpersoner kan en utbrytning av Storbritannien få vissa följder, som börja gälla efter landet lämnat EU. De som bor i Storbritannien och är medborgare i ett annat EU-land, liksom brittiska medborgare som bor i andra EU-länder, kan komma att behöva arbets- eller uppehållstillstånd.[68] EU har krävt att fri rörlighet ska gälla för alla EU-medborgare i Storbritannien, om ett frihandelsavtal ska bli av.[69] Men tanken att begränsa invandring från andra EU-länder, och ge deras anställningar till britter, var ett av huvudargumenten som användes i kampanjen för att lämna EU. Om Storbritannien får ett EES-avtal behöver man troligen inte arbetstillstånd gentemot EU-länder, såsom mot Norge.[70] I valet mellan fri eller ingen rörlighet i båda riktningar har Storbritannien valt ingen fri rörlighet.[71]

De som handlar över nätet från Storbritannien kommer att behöva betala svensk moms och eventuellt tull.[72] Det blir strikta tullfria kvoter på varor vid resa till eller från landet, och krav på moms och tull för större mängder.[73]

För de flesta turister gör utbrytningen ingen större skillnad, eftersom Storbritannien ändå inte var med i Schengenområdet eller euroområdet. Valutakursfallet direkt efter folkomröstningen gör det lite billigare för turister i Storbritannien, medan britter får det dyrare att turista. Mobiltelefoni kan dock komma att bli dyrare. Priser för att ringa till Sverige juli 2016 är ca 50 öre/min vid besök i Storbritannien(EU) och Norge(EES), 5 kr/min i Schweiz och 15 kr/min i Serbien.[74] EU har föreslagit att 2020 införa elektroniska inresetillstånd liknande det ESTA som USA har, innebärande att alla inresande till Schengenområdet utom EES-medborgare måste ansöka om tillstånd för inresa,[75] vilket efter Brexit inkluderar brittiska medborgare om inte undantag ges.[76]

En särskild fråga inom fri rörlighet gäller den irländska landgränsen där det i många år inte varit gränskontroller, och där många pendlar över gränsen.

Utträdesprocessen[redigera | redigera wikitext]

Begäran om utträde[redigera | redigera wikitext]

Premiärministerns brev från 29/3 2017 innehållande begäran om utträde.

Storbritanniens nya premiärminister Theresa May meddelade den 2 oktober 2016 att hon planerade att utlösa artikel 50 i Lissabonfördraget i mars månad 2017. Därefter kommer landets utträde ur Europeiska unionen ske automatiskt två år efter det, om inget annat beslutas med enighet av alla medlemsländer. Meddelandet emottogs samma dag av Europeiska rådets president Donald Tusk som ett tydligt och välkommet besked, medan både Labour och Liberaldemokraterna förväntade sig mer information om vad som är målet med processen. Det var lite oklart om vad den brittiska konstitutionen sa om vissa frågor. Den partiövergripande Open Britain-kampanjen menade att Storbritanniens parlament behövde säga sitt i saken, och Skottlands försteminister varnade för att Skottlands parlament skulle kunna blockera beslutet. Kampanjledaren på Brexit-sidan, Iain Duncan Smith, menade dock att processen hade kunnat inledas snabbare än så.[77] May meddelade samma dag att Storbritannien inte planerar söka ett EES-avtal eller ett avtal liknande det Schweiz har som innehåller fri rörlighet för personer och varor. Storbritannien vill söka ett avtal med EU om frihandel och andra viktiga ämnen.[71]

Storbritanniens högsta domstol beslutade den 24 januari 2017 (efter ett överklagat beslut i High Court med liknande resultat) att ett parlamentsbeslut krävs, samt att Skottlands parlament inte har rätt att styra i frågan.[78] Underhuset godkände den 1 februari förslaget om att begära utträde,[79] medan överhuset godkände det 13 mars 2017 efter lite turbulens där underhuset blockerat överhusets försök till ett mer EU-vänligt förslag.[80]

Storbritanniens premiärminister anmälde formellt landets avsikt om utträde enligt artikel 50 via ett brev som överlämnades av EU-ambassadören till Europeiska rådets ordförande den 29 mars 2017.[2][81]

Förhandlingar[redigera | redigera wikitext]

Angela Merkel uttalade den 29 mars att förhandlingar om de framtida relationerna ska starta först efter det att förhandlingarna om utträdet avslutats.[82] Förhandlingarna om villkor för utträdet, till exempel om ekonomiska åtaganden, startade 19 juni 2017.[83] Storbritannien hade då gått med på att förhandla om villkor för utträdet innan en förhandling om framtida relationerna startas.[83]

Förhandlingarna påbörjades 19 juni 2017, med David Davis som brexit-minister och brittisk chef för förhandlingarna, och Michel Barnier som EU:s förhandlingschef. Vissa överenskommelser gjordes under hösten. I många frågor var det olika ståndpunkter så att överenskommelser inte snabbt nåddes. Theresa May höll ett tal i Florens där hon erbjöd att betala 20 miljarder euro som kompensation för framtida uteblivna bidrag till EU och att alla EU-medborgare redan bosatta i Storbritannien skulle få bo kvar utan tidsgräns.[84] Några överenskommelser om detta nåddes inte under hösten. EU går i princip med på att låta Storbritannien och Irland själva styra över gränskontroller, medan tullunionen måste säkerställas, och att detta inte kan få påverka Storbritanniens gränskontroller mot övriga EU. [85]

I december 2017 kom man överens om en del punkter, bland annat om att ingen gränskontroll ska inrättas längs Irlands gräns, och om kompensationen och många andra punkter.[86][87] Fortfarande återstår mycket. Parterna har haft olika ståndpunkter och har båda fått ge efter på vissa punkter för att få igenom andra, vilket kommer att fortsatt behövas om det ska bli ett slutligt avtal.[86]

EU:s förhandlare sa att ett avtal bör finnas senast oktober 2018 för att EU:s institutioner (Europeiska unionens råd och Europaparlamentet) samt det brittiska parlamentet ska hinna godkänna det senast mars 2019.[88]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Norge betalar cirka 85 procent av EU-medlemmen Storbritanniens kostnad per invånare för sitt medlemskap i EES.
  2. ^ Torget rymmer endast 10 000 människor, men uppropet till demonstration lockade enligt uppgift 50 000 personer.[38]
  3. ^ Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland (då som Västtyskland).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”EU referendum poll of polls”. ig.ft.com. https://ig.ft.com/sites/brexit-polling/. Läst 8 juni 2016. 
  2. ^ [a b] Adjö, EU – nu börjar brexit (29 mars 2017)
  3. ^ ”Britain and the EU: A long and rocky relationship - BBC News” (på en-GB). BBC News. http://www.bbc.com/news/uk-politics-26515129. Läst 8 juni 2016. 
  4. ^ Watt, Nicholas (23 januari 2013). ”EU referendum: In-out choice by end of 2017, Cameron promises”. the Guardian. http://www.theguardian.com/politics/2013/jan/22/eu-referendum-2017-david-cameron. Läst 8 juni 2016. 
  5. ^ Mason, Rowena; Watt, Nicholas (20 februari 2016). ”EU referendum to take place on 23 June, David Cameron confirms”. the Guardian. http://www.theguardian.com/politics/2016/feb/20/cameron-set-to-name-eu-referendum-date-after-cabinet-meeting. Läst 8 juni 2016. 
  6. ^ [a b] TT (2016-06-25): "Brexit kan snabba på brittisk delning". sydsvenskan.se. Läst 25 juni 2016.
  7. ^ Siddique, Haroon (2016-06-23): "Is the EU referendum legally binding?". theguardina.com. Läst 28 juni 2016. (engelska)
  8. ^ EN NY ÖVERENSKOMMELSE FÖR FÖRENADE KUNGARIKET INOM EUROPEISKA UNIONEN
  9. ^ "Explaining the EU deal: deporting EU immigrants". fullfact.org, 2016-06-23. Läst 25 juni 2016. (engelska)
  10. ^ ”The UK's EU referendum: All you need to know - BBC News” (på en-GB). BBC News. http://www.bbc.com/news/uk-politics-32810887. Läst 8 juni 2016. 
  11. ^ ”EU Law Analysis: What happens to British expatriates if the UK leaves the EU?”. eulawanalysis.blogspot.se. http://eulawanalysis.blogspot.se/2014/05/what-happens-to-british-expatriates-if.html. Läst 8 juni 2016. 
  12. ^ [a b c d e f g h i] "After the vote, chaos". economist.com, 2016-06-25. Läst 26 juni 2016. (engelska)
  13. ^ EU kräver att Storbritannien tillåter fri rörlighet
  14. ^ Stokes, Bruce (7 juni 2016). ”Euroskepticism Beyond Brexit”. http://www.pewglobal.org/2016/06/07/euroskepticism-beyond-brexit/. Läst 8 juni 2016. 
  15. ^ "EU referendum poll tracker: Is Britain heading for Brexit?". mirror.co.uk, 2016-02-01–2016-06-23. Läst 25 juni 2016. (engelska)
  16. ^ Dearden, Lizzie (2016-06-22): "EU referendum: Biggest turnout in history could decide Britain's future with 46.5 million people eligible to vote". independent.co.uk. Läst 24 juni 2016. (engelska)
  17. ^ Coles, Malcolm/Kirk, Ashley (2016-06-24): "EU referendum results and maps: Full breakdown and find out how your area voted". telegraph.co.uk. Läst 24 juni 2016. (engelska)
  18. ^ BBC Tending (2016-06-24): "EU referendum: Who are the Gibraltar 823?". bbc.com. Läst 24 juni 2016.
  19. ^ "Britain’s youth voted Remain". politico.eu, 2016-06-24. Läst 24 juni 2016. (engelska)
  20. ^ "Brexit: Theresa May to trigger Article 50 by end of March". bbc.com, 2016-10-02. Läst 2 oktober 2016. (engelska)
  21. ^ Harris, John (2016-06-24): "'If you've got money, you vote in ... if you haven't got money, you vote out'". theguardian.com. Läst 25 juni 2016. (engelska)
  22. ^ "Eight reasons Leave won the UK's referendum on the EU". bbc.com, 2016-06-24. Läst 25 juni 2016. (engelska)
  23. ^ O'Leary, Elisabeth (2016-06-24): "New Scotland independence referendum 'highly likely' - Sturgeon". reuters.com. Läst 24 juni 2016. (engelska)
  24. ^ "Brexit: Nicola Sturgeon says second Scottish independence vote 'highly likely'". bbc.com, 2016-06-24. Läst 24 juni 2016. (engelska)
  25. ^ Cable, Jonathan/Dey, Sumantha (2016-04-24): "Britain could face recession, BoE to ease policy: Reuters poll". reuters.com. Läst 24 juni 2016. (engelska)
  26. ^ "End of the UK? New survey shows 59% support Scottish independence after Brexit vote". sundaypost.com, 2016-06-26. Läst 26 juni 2016. (engelska)
  27. ^ Shirbon, Estelle (2016-06-26): "Scotland would do what it takes to stay in EU, even veto Brexit: Sturgeon". reuters.com. Läst 26 juni 2016. (engelska)
  28. ^ Zakrisson, Stephanie (2016-06-26): "Kan Skottland blockera Brexit?". sverigesradio.se. Läst 27 juni 2016.
  29. ^ Halpin, Padraic (2016-06-24): "Sinn Fein calls for Irish unity poll as Brexit fallout begins". reuters.com. Läst 25 juni 2016.(engelska)
  30. ^ Irish PM: Brexit talks could trigger reunification referendum
  31. ^ Kenny comment on Border poll aimed at Europe, not North
  32. ^ Annika Ström Melin (18 juni 2016). ”Annika Ström Melin: Krisande EU på väg mot politisk jordbävning”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/annika-strom-melin-krisande-eu-pa-vag-mot-politisk-jordbavning/. Läst 26 juni 2016. 
  33. ^ Gatehouse, Gabriel (2016-06-27): "Brexit: Gibraltar in talks with Scotland to stay in EU". bbc.com. Läst 29 juni 2016. (engelska)
  34. ^ "Nicola Sturgeon’s plea to EU leaders meets with sympathy but little hope". theguardian.com, 2016-06-29. Läst 1 juli 2016. (engelska)
  35. ^ Northern Irish people are scrambling for Irish passports after Brexit
  36. ^ "Brexit: David Cameron to quit after UK votes to leave EU". bbc.com, 2016-06-24. Läst 24 juni 2016. (engelska)
  37. ^ McSmith, Andy (2014-06-24): "Jeremy Corbyn faces calls to resign from Labour MPs over disastrous referendum campaign". independent.co.uk. Läst 24 juni 2016. (engelska)
  38. ^ [a b c d] "Remain protesters invent brilliant song as Brexit referendum petition smashes 4 million signatures". mirror.co.uk, 2016-06-29. Läst 30 juni 2016. (engelska)
  39. ^ "Ukip-ledaren Nigel Farage avgår". aftonbladet.se, 2016-07-04. Läst 4 juli 2016.
  40. ^ White, Michael (2016-07-12): "Elected or not, Theresa May was always the best candidate for PM". theguardian.com. Läst 20 juli 2016. (engelska)
  41. ^ Stewart, Dan (2016-07-14): "Why Making Boris Johnson Britain’s Foreign Secretary Is a Smart Move". time.com. Läst 20 juli 2016. (engelska)
  42. ^ "Sterling falls to 31-year low as results show Leave in lead". itv.com, 2016-06-24. Läst 24 juni 2016. (engelska)
  43. ^ Press Association (2016-06-25): "This is Brexit: London and European stocks get crushed". money.cnn.com, 2016-06-24. Läst 24 juni 2016. (engelska)
  44. ^ "El Regne Unit vota sortir de la Unió Europea en el referèndum del Brexit". ccma.cat, 2016-06-25. Läst 26 juni 2016. (katalanska)
  45. ^ "L'Ibex-35 tanca amb la pitjor caiguda de la història després del Brexit". ccma.cat, 2016-06-25. Läst 26 juni 2016. (katalanska)
  46. ^ ”Reuters”. 26 juni 2016. http://www.reuters.com/article/us-britain-eu-stocks-idUSKCN0ZC12G. Läst 27 juni 2016. 
  47. ^ ”Kreditjätte sänker Storbritanniens toppbetyg” (på sv-SE). http://omni.se/kreditjatte-sanker-storbritanniens-toppbetyg/a/q6WVz. Läst 27 juni 2016. 
  48. ^ TT (2016-06-27): "Brexit-oro fick börsen att rasa". sydsvenskan.se. Läst 27 juni 2016.
  49. ^ Indices - London Stock Exchange
  50. ^ EUR per 1 GBP
  51. ^ "Petition for second EU referendum hits 4 million as hundreds attend anti-Brexit protest in London". telegraph.co.uk, 2016-06-26. Läst 29 juni 2016. (engelska)
  52. ^ "EU Referendum Rules triggering a 2nd EU Referendum". petition.parliament.uk, 2016-05-28. Läst 29 juni 2016. (engelska)
  53. ^ Cockburn, Harry (2016-06-26): "Brexit: Second EU referendum petition hits three million signatures". independent.co.uk. Läst 26 juni 2016. (engelska)
  54. ^ "Petition urging second EU referendum reaches 1.5m signatures". theguardian.com. Läst 25 juni 2016. (engelska)
  55. ^ Tapper, James (2016-06-25, 18:23): "Petition to hold second EU referendum reaches 2m signatures". theguardian.com. Läst 25 juni 2016. (engelska)
  56. ^ Martínez, Lorena (2016-07-02): "Clam al centre de Londres contra el 'brexit'". elperiodico.cat. Läst 3 juli 2016. (katalanska)
  57. ^ "EU governments pile pressure on UK to leave as soon as possible". theguardian.com, 2016-06-25. Läst 25 juni 2016. (engelska)
  58. ^ Stewart, Heather/Mason, Rowena (2016-06-27): "Britain to have new prime minister by 2 September". theguardian.com. Läst 27 juni 2016. (engelska)
  59. ^ Tamplin, Harley (2016-06-25): "David Cameron excluded from meeting with EU leaders after reassuring them: ‘I’m a winner’". metro.co.uk. Läst 27 juni 2016. (engelska)
  60. ^ Rankin, Jennifer (2016-06-25): "UK's European commissioner quits in wake of Brexit vote". theguardian.com. Läst 27 juni 2016. (engelska)
  61. ^ ”'Go back home' - Bitter backlash post EU referendum - BBC News” (på en-GB). http://www.bbc.com/news/uk-36634786. Läst 27 juni 2016. 
  62. ^ Rhiannon Lucy Cosslett (2016-07-27): "Family rifts over Brexit: ‘I can barely look at my parents’". theguardian.com. Läst 29 juni 2016. (engelska)
  63. ^ [1]
  64. ^ [2]
  65. ^ [3]
  66. ^ [4]
  67. ^ [5]
  68. ^ Scenario 1, ingen fri rörlighet, det kan bli ungefär som för serber. Jämför Serbien (som ansökt om EU-medlemskap) i Guide till rätt tillstånd
  69. ^ Scenario 2, fri rörlighet, det kan bli ungefär som för schweizare som har fri rörlighet men ändå behöver arbetstillstånd men lätt får det. Jämför Schweiz i Guide till rätt tillstånd
  70. ^ Norrmän behöver inte arbetstillstånd i Storbritannien, på samma sätt som EU-medborgare: Who needs a work permit
  71. ^ [a b] Brexit inleds senast i mars
  72. ^ Internethandel – Beställa varor från ett annat land Arkiverad 27 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  73. ^ Ta med varor hem från ett annat land Arkiverad 1 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  74. ^ http://www.tele2.se/support/mobiltelefoni/anvandande/priser/?id=3617
  75. ^ Security Union: Commission proposes a European Travel Information and Authorisation System
  76. ^ US and UK nationals to be caught in EU border dragnet (euobserver, 16 nov 2016)
  77. ^ "Brexit: Theresa May to trigger Article 50 by end of March". bbc.com, 2016-10-02. Läst 2 oktober 2016. (engelska)
  78. ^ www.supremecourt.uk : R (on the application of Miller and Dos Santos) v Secretary of State for Exiting the European Union and associated references . Press Summary 24. Januar 2017 (pdf), Full Judgment (pdf, 97 pp)
  79. ^ ”Brexit: MPs overwhelmingly back Article 50 bill”. BBC. 1 februari 2017. http://www.bbc.co.uk/news/uk-politics-38833883. Läst 1 februari 2017. 
  80. ^ Lords pass landmark Brexit bill following MP's vote; path now clear for government to trigger Article 50 and the UK's exit from the EU
  81. ^ Prime Minister’s letter to Donald Tusk triggering Article 50
  82. ^ Angela Merkel rejects one of Theresa May's key Brexit demands
  83. ^ [a b] UK appears to capitulate on sequencing on first day of Brexit talks - as it happened
  84. ^ ”Theresa May urges EU to retain trade terms for two years after Brexit”. BBC News. 22 september 2017. http://www.bbc.co.uk/news/uk-politics-41355642. Läst 13 oktober 2017. 
  85. ^ Don’t use Irish Border as test case for EU-UK border, says Barnier”. The Irish Times. 7 september 2017. https://www.irishtimes.com/news/ireland/irish-news/don-t-use-irish-border-as-test-case-for-eu-uk-border-says-barnier-1.3212836. Läst 7 september 2017. 
  86. ^ [a b] EU och Storbritannien överens om brexit SVT 8 december 2017
  87. ^ Vad är EU och Storbritannien överens om? SVT:s korrespondent förklarar SVT 8 december 2017
  88. ^ The Latest: EU's Brexit Chief Welcomes 'Constructive' Speech

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]