Kirsten Gloerfelt-Tarp
Kirsten Gloerfelt-Tarp, född Gjessing 1 december 1889 i Köpenhamn, död 30 mars 1977 i Gentofte, var en dansk politiker (Det Radikale Venstre).
Studier och arbetsliv
Kirsten Gjessing växte upp i Köpenhamn och var dotter till grosshandlaren Hans Jørgen Gjessing och dennes hustru Karen Margrethe Stadfeldt. Fadern gav henne möjligheten att göra ett fritt val av studieväg med förbehållet att hon senare kunde försörja sig själv efter avlagd examen. Hon tog studentexamen från N. Zahles Skole år 1909 och valde att studera nationalekonomi vid Köpenhamns Universitet. Enligt studiekamraterna skall Gjessing ha varit den enda kvinnan som vågade diskutera med professor Lauritz Vilhelm Birck, som hyste hat gentemot kvinnorörelsen. Enligt Gjessing skall han ha skämtat bittert med henne om hennes engagemang i kvinnorörelsen: ”Nu har vi alltid behandlat dig som en pojke, och så ansluter du dig till kvinnorörelsen.” – Trots skiftande uppfattningar kom de ändå att knyta vänskapsband med varandra.
Gjessing tog sin examen år 1915 och började arbeta en kort period för Statistisk Departement. Därefter fick hon anställning som assistent vid Arbejds- og Fabrikstilsynet (ungf. Arbetsinspektionen), vid vilket hon kom att arbeta för fabriksinspektören Annette Vedel och stå för inspektionen av de kvinnliga arbetarna. Med ett falskt namn tog anställning på en fabrik i Odense och arbetade där i en månad. Hon fick här upp ögonen för de förvärvsarbetande kvinnornas arbetsförhållanden och den sammanhållning som rådde mellan dem. År 1921 blev hon fabriksinspektör och år 1938 blev hon kontorschef för att efterträda kvinnosakskvinnan Clara Black och fick bl.a. socioekonomiska frågor inom sitt ansvarsområde. År 1927 hade hon gift sig med direktören Bror Vigo Valfred Gloerfelt-Tarp, som hon beskrev som en ”mer renodlad feminist” än henne själv, och tillsammans fick de sonen Kjeld år 1931.
Kvinnopolitiskt engagemang
Gloerfelt-Tarp blev under 1920-talet medlem av Danske Kvinders Nationalråds (DKN) internationella utskott om kvinnors näringsintressen. Hon hade blivit handplockad av organisationens ordförande, Henni Forchhammer, och hon avancerade snabbt upp i hierarkin. Hon blev styrelsemedlem år 1925 och efter Forchhammers avgång som ordförande blev hon utsedd till hennes efterträdare år 1931. Hon behöll detta förtroendeuppdrag i femton år, fram till och med år 1946. Under denna tid var hon således ansvarig för de 55 organisationer med c:a 100 000 medlemmar som ingick i DKN. Hon beklagade sig dock över att man inte lyckades att få kvinnornas arbetarorganisationer att ansluta sig till organisationen. Hon kom dock att hålla en hög internationell profil då hon under perioden 1927–1938 deltog i den internationella arbetarorganisationens, ILO, konferenser i Genève som rådgivare för den danska regeringen. Därefter var hon ordförande för näringskommittén i International Council of Women under perioden 1938–1947 och utmärkte sig som en stor motståndare av att kvinnor skulle beskyddas av en särskild lagstiftning, som hon menade endast skulle komma att ödelägga kvinnors möjligheter inom arbetslivet. Hon ansåg att det endast krävde en viss reglering för kvinnor när det gällde graviditet.
Gloerfelt-Tarp kom att verka för kvinnornas räkning även som författare. År 1937 utkom antologin Kvinden i Samfundet, som samlade den kunskap som fanns om kvinnans rättsliga, politiska och sociala status i samhället. Gloerfelt-Tarp bidrog med flera kapitel som bl.a. behandlade orsakerna bakom de olika lönerna mellan män och kvinnor, samt gifta kvinnors förvärvsarbete. År 1943 var hon en av utgivarna för boken Arbejderbeskyttelse, som i sin helhet behandlade faror på arbetsplatserna och förebyggandet av dessa. Gloerfelt-Tarps bidrag koncentrerades bl.a. kring ämnena arbetsskyddets historia och rationalisering.
Arbetet inom DKN utvidgades under 1930-talet med Danske Kvinders Erhvervsraad (1934) og Danske Kvinders politiske Samraad (1936), som hade till uppgift att arbeta för kvinnors ekonomiska respektive politiska rättigheter i samhället. Under samma period tog DKN avstånds från nazismen och aktiviteten på flyktingområdet intensifierades. Tillsammans med motståndskvinnorna Thora Daugaard och Mélanie Oppenhejm tog man inom DKN initiativ till att försöka få judiska barn ut ur Tyskland. Man lyckades skaffa inresetillstånd till c:a 320 barn, men uppehållstillståndet var under början av kriget endast tänkt att vara tillfälligt och år 1943 blev c:a 40 barn tillfångatagna av tyskarna under judeförföljelserna. Efter det andra världskrigets utbrott bildade Gloerfelt-Tarp Danske Kvinders Samfundstjeneste (DKS) i mars 1940. Denna organisation hade som mål att samla bredare grupper av kvinnor och Gloerfelt-Tarp var dess ordförande från start till nedläggningen 1966. Kvinnorna som organiserades i DKS sysselsattes främst med praktiska uppgifter som att sy om kläder, laga mat eller mata barn. Dock förekom det även föredrags- och upplysningsverksamheter på DKS program.
Partipolitiskt arbete
Med hänsyn till sitt arbete i bl.a. DKN höll sig Gloerfelt-Tarp länge utanför partipolitiken. Hon valde dock att ställa upp som kandidat till Folketinget för Det Radikale Venstre år 1945, efter att folketingsvalet år 1943 hade fått som resultat att endast två kvinnor hade lyckats bli invalda. Tillsammans med sju andra kvinnor lyckades hon att bli invald och hon kom att behålla sin plats fram till och med år 1960. I samband med sin politikerkarriär lämnade Gloerfelt-Tarp ordförandeposten för DKN år 1946, men blev samtidigt utnämnd till hedersordförande för organisationen. Hon behöll dock sitt arbete som kontorschef vid Arbejds- og Fabrikstilsynet.
Som politiker lade hon år 1946 fram ett lagförslag om husmodersavlösning, vilket var ett system som etablerades av DKN under kriget som en praktisk hjälp till sjukdomsdrabbade familjer. Det dröjde dock till år 1949 innan lagförslaget blev antagen som en del av sociallagstiftningen. Som ny folketingsmedlem utsattes Gloerfelt-Tarp för kritik för det man ansåg som bristfälligt hanterande av den skandal som uppstod kring kommunisten Inger Merete Nordentoft. Nordentoft arbetade som skolinspektör och var ogift men födde ändå ett barn, vilket gick emot allmänhetens syn på äktenskapet. Kritiken mot Gloerfelt-Tarp rörde sig främst om att hon borde ha försvarat Nordentofts rättigheter mer intensivt och mindre otvetydigt under den debatt som uppstod i Folketinget under år 1946. Gloerfelt-Tarp kom dock uppmärksamma ogifta mödrars situation då hon påtog sig ordförandeskapet för DKN:s och Dansk Kvindesamfunds gemensamma kommission, som hade till uppgift att undersöka de villkor som ensamstående mödrar levde under. Resultatet blev betänkandet Den enlige Moder, som kom att få inflytande på utformningen av den framtida lagstiftningen. Därefter blev hon medlem av Svangerskabskommissionen af 1950, dvs. den kommission som fick till uppgift att utreda medicinska, juridiska och sociala synpunkter angående möjligheterna att avbryta en graviditet.[1] Här var hon enig med flertalet inom kommissionen, som önskade att liberalisera abortlagstiftningen. Hon hade en framträdande position inom sitt eget parti rörande dessa frågor. Hon var partiets ordförande vid behandlingen av graviditets- och mödrahjälpslagstiftningarna från 1956. Därefter blev hon medlem av inspektionsrådet för Mödrahjälpen.
Gloerfelt-Tarp var emot sambeskattning och lade år 1946 fram kravet om att de gifta kvinnorna själva skulle skriva under självdeklarationen. På den tiden var praxis att ett gift par fick en gemensam deklaration som endast mannen skrev på. Det dröjde dock några år innan kravet antogs och praxis ändrades 1953. Det lade grunden till att sambeskattningen upphävdes år 1968 och en särbeskattning infördes. Under 1950-talet blev lönefrågorna något som tog mycket av Gloerfelt-Tarps tid i anspråk och hon var medlem i Lønningskommissionen af 1954, vars arbete resulterade i att en ny lönelagstiftning infördes 1958. Denna lagstiftning slog bl.a. fast att det skulle vara lika löner mellan ogifta och gifta kvinnor och män inom den offentliga sektorn.[2] Hon fortsatte med lönefrågorna, först som medlem av Folketingets utskott för lönefrågor 1956. Hon blev samtidigt medlem av Lønningsrådet och 1959–1960 blev hon även ordförande för Folketingets löneutskott. Hon engagerade sig även för bostadsfrågorna och var medlem av bostadsutskottet 1950 och sitt partis ordförande under behandlingarna av hyreslagstiftningarna från 1951 respektive 1958. Hon valdes också till vice ordförande för Det Radikale Venstres folketingsgrupp.
Även vid denna tidpunkt engagerade sig Gloerfelt-Tarp för de internationella frågorna. Hon deltog aktivt i arbetet med genomförandet av internationella konventioner och hon var en av dem stod bakom Danmarks anslutning till ILO:s konvention om lika löner mellan män och kvinnor. Under 1950-talet var hon även delegat i Europarådet[3] och medlem av ILO:s expertkommitté för kvinnors arbete 1946–1960. Efter att hon förlorat både sin man och sin son 1958 lämnade hon sitt arbete som kontorschef och några år senare även sina förtroendeuppdrag i Folketinget.
Övriga förtroendeposter
- Styrelsemedlem av Det Radikale Venstres Landsorganisation
- Medlem av inspektionsrådet för Mødrehjælpen (1956)
- Styrelsemedlem av Vanførefonden (1955)
- Styrelsemedlem av Verdens Venskabs Forbundet (1954)
- Medlem av Mælkekommissionen af 1949
- Medlem av Föreningen Norden
- Medlem av representantskapet för Socialpolitisk Forening
- Styrelsemedlem av Socialvirke (1928–1932), varav ordförande 1928
- Styrelsemedlem av Socialøkonomisk Samfund (1926–1928)
Se även
Referenser
- Tryckta källor
- Hanne Rimmen Nielsen: Dansk Kvindebiografisk Leksikon, Rosinante, Köpenhamn 2001. ISBN 978-87-7357-487-4.
- Noter
- ^ ”Abort (historie)”. Gyldendal - Den Store Danske. http://www.denstoredanske.dk/Krop,_psyke_og_sundhed/Sundhedsvidenskab/Kvindesygdomme,_graviditet_og_f%C3%B8dsel/abort/abort_%28Historie%29?highlight=Svangerskabskommissionen. Läst 9 mars 2011.
- ^ Deding & Holt (2010). Hvorfor har vi Lønforskelle Mellem Kvinder og Mænd? - En Antologi om Ligeløn i Danmark. SFI – Det Nationale Forskningscenter for Velfærd. ISBN 978-87-7487-972-5. http://www.sfi.dk/Files/Filer/SFI/Pdf/Rapporter/2010/1012-Ligeloensantologi.pdf[död länk]
- ^ ”Mme Kristen GLOERFELT-TARP”. Europarådet. Arkiverad från originalet den 5 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110305024418/http://assembly.coe.int/ASP/AssemblyList/AL_MemberDetails.asp?MemberID=82. Läst 9 mars 2011.