Kirunamål

Kirunamålet, även kallat kirunesiska, är benämningen på den typ av svensk dialekt som talas i Kiruna och även i Kiruna kommun i helhet.

Det rena kirunamålet har haft stor påverkan från finskan och meänkieli, troligen på grund av den stora inflyttningen från öster. Nordsamiskan, som var ursprungsspråket i området, fick aldrig något större genomslag. Utöver dessa har även kirunamålet påverkats till liten del av bland annat värmländska, jämtska, västerbottniska, skånska, danska, västgötska och ångermanländska. Detta beror på att Kiruna kom till som ett nybyggarsamhälle i slutet av 1800-talet, med inflyttning från stora delar av landet.

Ett karakteristiskt uttryck är ordet jo som uttalas med en inandning ungefär som [ɕuː] (som används på många ställen i norra Norrland). Det används dock inte alltid, utan bara i samband med naturlig inandning. Typiskt för kirunamålet är också de pregnant alveolara r-ljuden.

Kirunamålet har rätt hög talhastighet i jämförelse med norrbottniska dialekter som nederlulemål och nederkalixmål. Sättet att förkorta ordens ändelser i dessa dialekter, till exempel int’ (inte), används inte heller i kirunamålet.

Källor

• Kiruna: 100-årsboken ISBN 91-630-9371-5