Värmländska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Landskapet Värmland
Värmländska är de dialekter som talas i Värmland.

Värmländska är samlingsnamnet på de svenska dialekter som talas i Värmland, dels de moderna regionala varianterna av riksspråket och dels de gamla genuina folkmålen. Dialekterna i Värmland har påverkats från många olika håll, och landskapet är dialektgeografiskt ett av Sveriges mest komplicerade. Det går att hitta påverkan från nordsvenska dialekter, från västgötska och från norska. Under senare tid har dialekterna också påverkats av mellansvenska mål österifrån.[1] En person som förknippas med värmländska är Bengt Alsterlind, känd från tv-programmet Hajk, som talar Karlstadsmål.[2]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Värmländskans olika dialekter skiljer sig ofta rätt mycket från varandra och en person som pratar Karlstadmål kan t.ex. ha vissa problem att förstå en person ifrån Ekshärad, och vice versa. De språkliga impulserna utifrån kommer från flera olika håll och har trängt långt in i landskapet, vilket gör att Värmlands dialektgränser löper i ett virrvarr kors och tvärs genom landskapet. Den värmländska satsmelodin går generellt sett upp i ton i slutet av ord på samma sätt som i norskan, men det gäller inte alla dialekter utan i dialekter som t.ex. Hagforsmålet går man istället ner i ton.

I fornsvenskan fanns diftonger som numera har försvunnit ur standardspråket, samtidigt som de finns kvar i flera dialekter, främst i norra Sverige och på Gotland. Även i de nordvästra delarna av Värmland där språkpåverkan från Norge och norra Sverige varit stark finns de gamla diftongerna kvar, i ord som stein ('sten'), ôuge ('öga') och grôut ('gröt').[3] Den gamla diftongen öy finns bara kvar framför rd och rt, i t.ex. hôurde ('hörde') och tjôurt ('kört').[4] Ett annat drag där påverkan från Norge märks tydligt är det nordvästliga område från Östra Silen i söder mot Gustav Adolfs socken i norr, där uttalet av o i likhet med i norskan drar mot u, t.ex. i snu ('sno'), bru ('bro') och bu ('bod').[4] Ett annat exempel på påverkan från nordväst är apokope vilket innebär att ändelsevokaler tenderar att försvagas eller falla bort. Var gränserna mellan de olika typerna av bortfall går är komplicerat, men det finns en gränslinje ungefär mellan Bogen över Östra Ämtervik till Filipstad, där alla ändelsevokaler söder om gränsen försvagas till e som i kaker ('kakor'), häster ('hästar') och tiggere ('tiggare'), jämfört med norr om linjen, där ändelsevokalen faller bort samtidigt som den lämnar en "tvåtoppig" accent på första vokalen: brööt ('brutit'), kaast ('kasta', 'kastat', 'kastade') och taak ('taket').[4] Ytterligare exempel på inflytande från norskan är adjektivändelsen -ete i ord som krokete ('krokig'), övergångarna rnnn i ord som bjönn ('björn'), nttt i itte ('inte') och nkkk i sjôkk ('sjönk'), samt ä-ljud i verbet färe ('fara').[3]

I de sydöstra delarna av Värmland uttalas r på samma sätt som i Västergötland (enligt den så kallade götaregeln). I sydväst förekommer också västgötskt uttal som harre ('herre') och bökser ('byxor'), samt bevarat fog-e i ord som tannevark ('tandvärk) och tjörketorn ('kyrktorn').

Feminina grammatiska former tenderar att vara n-lösa, vilket skiljer dem från de maskulina n-formerna (och de neutrala t-formerna). Exempel från Karlskogamålet inkluderar ”mi mamma”, ”e moster” och ”tjärringa” (femininum) i motsats till ”min ti”, ”en mugg” och ”gubben” (maskulinum).[5]

Exempel på ord och uttryck[redigera | redigera wikitext]

Värmländska Standardsvenska Exempel
bibla bibeln
boa butik
brynnbär hallon
bätter bättre Bätter sent än alri'. ("Bättre sent än aldrig.")
bôtte knuffa
dret skit Vikke dretvä'r dä va' ida'. ("Vilket skitväder det var idag.")
drämma slå
feschli' finkänslig, feg, kraftlös
fesk fisk
fôggel fågel
fôlk folk
fôll väl
gôbbi grinig, jobbig
glingt halt
gôr jätte-, skit-, lera, skit Gôrbra! ("Jättebra!", "skitbra!")
gôtt gott, härligt, "gött"
hanses hans (som i hennes)
harta hälften
håkken vem maskulint. Feminint: "håkka"
händi' händig (om en speciell person), knäpp, konstig Han ä' att bra händi', den där pajjasen. ("Han är allt bra händig, den där pajasen.")
hövö huvud
imôra imorgon
joôppel potatis
jämt bara, nyss Vi har jämt stängt.
Kallsta Karlstad
körka kyrkan
kôrv mä brô' korv med bröd
krôser lingon
liggnas liggandes
motgift/grösel växel/småpengar
môe mycket
môlter hjortron
nôe något
pôjk' pojke, "pojk"
pôjkera pojkarna Har du träff't pôjkera? (Har du träffat pojkarna?)
sia sida På annre sia. ("På andra sidan.")
stri tjata, prata mycket Gu', va' han strir! ("Gud, va' han pratar!")
stôlli' galen, "stollig" Ho' ä' stôlli', ho'! ("Hon är galen, hon!")
te till Ve ska te Fensbol. ("Vi ska till Fensbol.")
tia tiden Tia står still. ("Tiden står still.")
tocken där sådan där Dä ä' en tocken där ap'. ("Det är en sådan där apa.")
torver åskväder[3]
trälig jobbig, tråkig Dä ä' gôrträligt vä'r ut'. ("Det är jättetråkigt väder ute.")
tôla prata, tjata
tôlit tråkigt, "töligt" Dä ä' så tôlit å vänt'. ("Det är så tråkigt att vänta.")
tôs flicka, "tös" Dä va' e' fin tôs! ("Det var en fin flicka!")
vesslegut liten pojke[3]
vämmelmagi' känslig
vä'r väder Tocket fint vä'r de' ä' ut'! ("Vilket fint väder det är ute!")
ôt'en åt honom Dä va' rätt ôt'en! ("Det var rätt åt honom!")
ôt'na åt henne Dä va' rätt ôt'na! ("Det var rätt åt henne!")

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pamp 1978, s. 88
  2. ^ http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.695840-bengt-alsterlind-12-8
  3. ^ [a b c d] Värmländska i Nationalencyklopedin.
  4. ^ [a b c] Pamp 1978, s. 89
  5. ^ http://www.geocities.ws/Athens/Olympus/8823/kgamal.htm

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]