Värmländska

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Landskapet Värmland
Värmländska är de dialekter som talas i Värmland.

Värmländska är samlingsnamnet på de svenska dialekter som talas i Värmland, dels de moderna regionala varianterna av riksspråket och dels de gamla genuina folkmålen. Dialekterna i Värmland har påverkats från många olika håll, och landskapet är dialektgeografiskt ett av Sveriges mest komplicerade. Det går att hitta påverkan från nordsvenska dialekter, från västgötska och från norska. Under senare tid har dialekterna också påverkats av mellansvenska mål österifrån.[1] En person som förknippas med värmländska är Bengt Alsterlind, känd från tv-programmet Hajk, som talar Karlstadsmål.[2]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Värmländskans olika dialekter skiljer sig ofta rätt mycket från varandra; en person som pratar Karlstadmål kan exempelvis ha vissa problem att förstå en person från Ekshärad, och vice versa. Det språkliga inflytandet utifrån kommer från flera olika håll och har trängt långt in i landskapet, vilket gör att Värmlands dialektgränser löper i ett virrvarr kors och tvärs genom landskapet. Den värmländska satsmelodin går generellt sett upp i ton i slutet av ord på samma sätt som i östnorska dialekter, men detta gäller inte alla dialekter, utan i enstaka värmländska dialekter som Hagforsmålet går man i stället ned i ton.

I fornsvenskan fanns diftonger som numera har försvunnit ur standardspråket, samtidigt som de finns kvar i flera dialekter, främst i norra Sverige och på Gotland. Även i de nordvästra delarna av Värmland där språkpåverkan från Norge och norra Sverige varit stark finns de gamla diftongerna kvar, i ord som stein ('sten'), ôuge ('öga') och grôut ('gröt').[3] I sydvästra Värmland finns den gamla diftongen öy bara kvar framför rd och rt, i t.ex. hôurde ('hörde') och tjôurt ('kört').[4] Ett annat drag där påverkan från Norge märks tydligt är det nordvästliga område från Östra Silen i söder mot Gustav Adolfs socken i norr, där uttalet av o i likhet med i norskan drar mot u, t.ex. i snu ('sno'), bru ('bro') och bu ('bod').[4] Ett annat exempel på ett nordvästligt språksamband är apokope vilket innebär att ändelsevokaler tenderar att försvagas eller falla bort. Var gränserna mellan de olika typerna av bortfall går är komplicerat, men det finns en gränslinje ungefär mellan Bogens socken över Östra Ämterviks socken till Filipstad, där ändelsevokaler söder om gränsen vanligen försvagas till e som i kaker ('kakor'), häster ('hästar') och tiggere ('tiggare'), jämfört med norr om linjen, där ändelsevokalen faller bort samtidigt som den lämnar en "tvåtoppig" accent på första vokalen: brööt ('brutit'), kaast ('kasta', 'kastat', 'kastade') och taak ('taket').[4] Ytterligare västnordiska drag i västra Värmland är adjektivändelsen -ete i ord som krokete ('krokig'), övergångarna rnnn i ord som bjönn ('björn'), nttt i itte ('inte') och nkkk i sjôkk(e) ('sjunka'), samt ä-ljud i verbet färe ('fara').[3]

I stora delar av södra och östra Värmland uttalas r på samma sätt som i Västergötland (enligt den så kallade götaregeln). I sydväst förekommer också västgötska uttal som harre ('herre'), bökser ('byxor'), samt bevarat fog-e i ord som tannevark ('tandvärk) och tjörketorn ('kyrktorn').[3]

Feminina grammatiska former tenderar att vara n-lösa, vilket skiljer dem från de maskulina n-formerna (och de neutrala t-formerna). Exempel från Karlskogamålet inkluderar mi mamma, e moster och tjärringa (femininum) i motsats till min ti, en mugg och gubben (maskulinum).[5]

Exempel på ord och uttryck[redigera | redigera wikitext]

Värmländska Standardsvenska Exempel
bibla bibeln
boa, bua boden, butiken
brynnbär hallon
bätter bättre Bätter sent än alri'. ("Bättre sent än aldrig.")
bôtte knuffa
ditji dike Dässa vian rinn ôpp sä fort bålmä ditji. ("de där videtelningarna växer upp så fort längs diket.")
dret skit Vekke dretvär dä va ida. ("Vilket skitväder det var idag.")
drämme slå
feschli finkänslig, feg, kraftlös
fesk fisk
fôggel fågel
fôlk folk
fôll väl
gôbbi grinig, jobbig
glingt, glint halt
gôr jätte-, skit-, lera, skit Gôrbra! ("Jättebra!", "skitbra!")
gôtt gott, härligt, "gött"
hanses/hass hans (som i hennes)
hant/hônt vad
harta hälften
hy Hy mett 'a vûrt gûrt. ("Mitt hö har blivit gult.")
håkken vem maskulint. Feminint: "håkka". Plural även "håkker"
händi händig (om en speciell person), knäpp, konstig Han ä att bra händi, den där pajasen. ("Han är allt bra händig, den där pajasen.")
hôvve/huvv huvud
hôss/vass huruledes
môra morgon
joläppel, joôppel potatis
jämt bara, nyss, just Vi har jämt stängt.
Kallsta Karlstad köss
körka kyrkan
kôrv mä brö korv med bröd
kröser lingon
liggnas/liggnes liggandes
motgeft/grösel växel/småpengar
möe/mykk/myttjy mycket
môlter hjortron
nôe något
pôjk pojke, "pojk"
pôjkera/pôjkan pojkarna Ha du träffe pôjkera? (Har du träffat pojkarna?)
sia sidan På annre sia. ("På andra sidan.")
stri tjata, prata mycket Gu, va han strir! ("Gud, va' han pratar!")
stôlli' galen, "stollig" Ho ä stôllet', ho'! ("Hon är galen, hon!")
svang hungrig
svämn sömn Jä kunn int fäst svämn på öga. ("Jag kunde inte få en blund i ögonen.")
sômmel/sômma somliga
te till Ve ska te Fensbol. ("Vi ska till Fensbol.")
tia tiden Tia står still. ("Tiden står still.")
tocken där sådan där Dä ä en tocken där ap'. ("Det är en sådan där apa.")
torver åskväder[3]
trälig jobbig, tråkig Dä ä gôrträligt vär ut'. ("Det är jättetråkigt väder ute.")
töle prata, tjata
tölit tråkigt, "töligt" Dä ä så tölit å vänt'. ("Det är så tråkigt att vänta.")
tös flicka Dä va e fin tös! ("Det var en fin flicka!")
vesslegut liten pojke[3]
vämmelmagi känslig
vär väder Tocket fint vä'r de' ä' ut'! ("Vilket fint väder det är ute!")
änn utan Hann kunne ju inte säjje att dä va pulsit när dä snöga, änn hann sa att dä va sôrvit.
ôt'en åt honom Dä va' rätt ôt'en! ("Det var rätt åt honom!")
ôt'a åt henne Dä va' rätt ôt'a! ("Det var rätt åt henne!")

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pamp 1978, s. 88.
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111004163847/http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.695840-bengt-alsterlind-12-8. Läst 24 juli 2012. 
  3. ^ [a b c d e] Värmländska i Nationalencyklopedins .
  4. ^ [a b c] Pamp 1978, s. 89.
  5. ^ Ett försök till beskrivning av karlskogamål, Lennart Magnusson ur boken Karlskoga Bergslag förr och nu (1976)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]