Konungariket Finland

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Konungariket Finland
Suomen kuningaskunta (Finska)

Flag of Finland.svg
Red flag.svg
1918
Flagga Vapen
Nationalsång: Vårt land
Finlandduchy.jpg
Huvudstad Helsingfors
Språk Finska
Svenska
Religion Evangelisk-luthersk kristendom
Statsskick Monarki
Bildades 9 oktober 1918


Upphörde 27 december 1918


Valuta Finsk mark
Idag del av Finland Finland
Den finländska kungakronan.

Konungariket Finland (finska: Suomen kuningaskuntahanke) var ett försök att göra Finland till monarki efter inbördeskriget 1918. Fredrik Karl av Hessen valdes till kung den 9 oktober 1918, men han tillträdde aldrig utan meddelande i december samma år att han avstår från kronan. I stället blev Finland republik i juli 1919[1], såsom det var planerat vid självständighetsförklaringen i december 1917.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

I Finlands självständighetsförklaring 1917 hade man förklarat att landet avsågs bli en republik och arbetet på en ny konstitution hade påbörjats. Efter inbördeskriget 1918 hade läget ändrats, då de flesta socialistiska riksdagsmän fängslats eller flytt och en del tidigare republikaner ansåg att en tysk kung kunde ge Finland det stöd landet behövde. Detta ledde till en tillfällig majoritet för monarkisterna. Också språkpolitiska övervägningar spelade in. Majoriteten var dock inte tillräckligt stor för att godkänna en ny konstitution i brådskande ordning utan den monarkistiska konstitutionen lämnades vilande över nyval. Då beslöt monarkisterna att utnyttja bestämmelserna om kungaval i 1734 års lag, som fortfarande kunde anses gälla, även om kungavalets lagenlighet i allmänhet ifrågasätts.

Regentnamn och titlar[redigera | redigera wikitext]

Friedrich Karl

Kungens fullständiga titel föreslogs vara Konung av Finland och Karelen, Hertig av Åland, Storhertig av Lappland, Herre över Kaleva och Pohjola, på finska Suomen ja Karjalan kuningas, Ahvenanmaan herttua, Lapinmaan suuriruhtinas, Kalevan ja Pohjolan isäntä.

I samtida officiella finska dokument kallas han Fredrik Kaarle, men trots det finns det en allmänt utbredd uppfattning att han hade för avsikt att anta kunganamnet Väinö I, en uppgift som ofta nämns även i nutida officiella dokument trots att den varit svår att verifiera historiskt.

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Innan den nyvalda kungen hann tillträda så hade Tyskland förlorat Första världskriget och Fredrik Karl tackade nej till utnämningen den 14 december 1918. En ny konstitution, som istället hade stark presidentmakt, godkändes 1919 av den riksdag som valts samma år. Friedrich Karl kom aldrig att besöka Finland. Sonen Wolfgang (1896-1989) tjänstgjorde däremot som underrättelseofficer i Lappland under fortsättningskriget och dekorerades med Frihetskorset då han skulle återvända till hemlandet 1943.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Finland” (på engelska). World Statesmen. 17 juli 1919. http://www.worldstatesmen.org/Finland.html. Läst 6 december 2017.