Krigsbyte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Krigsbyte är materiel och värdeföremål som beslagtas av segraren i ett slag eller i en väpnad konflikt, och därmed i juridisk mening tillfaller besittningshavaren. Krigsbyte var ursprungligen en del av soldaternas lön, men på 1600-talet skrev folkrättspionjären Hugo Grotius att besittningsrätten för ett krigsbyte övergick först efter 24 timmar och att civila inte fick drabbas för att kriget skulle vara rättfärdigt.[1][2] På 1700-talet stärktes skyddet för civila och efter Napoleons nederlag 1815 blev Frankrike tvingade att återlämna stora delar av bytet hans arméer beslagtagit.[2] Vid 1907 års Haagkonvention, artikel 46, fastslås att ”historiska minnesmärken, konstverk eller vetenskapliga föremål” är skyddade från avsiktlig skadegörelse, beslagtagande eller bortföring. Det förstärktes i samband med fjärde Genevekonventionen 1949. Sedan dess tillåts de stridande tillåts endast att beslagta materiel som är nödvändiga i krigstid, såsom mat, fordon, kommunikationsmedel, vapen och bränsle. Avsikten med beslagen kan både vara att tjäna för sitt eget syfte eller för att försvåra situationen för fienden. Lagen skiljer på vad som är krigsbyte och vad som är plundring, såsom den systematiska plundringen av konst av Nazityskland under andra världskriget.[2][3][4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, War booty, 26 maj 2009.
  1. ^ Stöldgods och krigsbyten” (på sv). Popularhistoria.se. 19 mars 2008. http://popularhistoria.se/artiklar/stoldgods-och-krigsbyten. Läst 21 augusti 2017. 
  2. ^ [a b c] Bring, Ove. ”Moralen väger tyngre än juridiken (SvD Premium)” (på sv). SvD.se. https://www.svd.se/moralen-vager-tyngre-an-juridiken. Läst 21 augusti 2017. 
  3. ^ Cultural Property Law: A Practitioner's Guide, eds. Sherry Hutt, PH.D., Caroline M Blanco, J.D., Walter E Stern, J.D., Stan N Harris, J.D., p. 154. American Bar Association, 2004
  4. ^ The Great Patents Heist, John Nugent, The Barnes Review, March/April 1999, pp. 27-33.