Kristian Ottosen
| Kristian Ottosen | |
| Född | 15 januari 1921 Solunds kommun, Norge |
|---|---|
| Död | 1 juni 2006 (85 år) |
| Begravd | Vestre gravlund |
| Medborgare i | Norge |
| Utbildad vid | Universitetet i Bergen  |
| Sysselsättning | Författare |
| Arbetsgivare | Universitetet i Oslo |
| Politiskt parti | |
| Arbeiderpartiet | |
| Barn | Rune Ottosen (f. 1950) |
| Utmärkelser | |
| Arthur Holmeslands pris för sakprosa (1996) Kommendör av Sankt Olavs orden | |
| Redigera Wikidata | |
Kristian Ottosen, född 15 januari 1921 i Solund i Sogn og Fjordane, död 1 juni 2006 i Oslo, var en norsk motståndsman, författare och tjänsteman.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Kristian Ottosen föddes i Solund i Ytre Sogn, men familjen flyttade snart till Bergen där Ottosen tog Examen artium vid Tanks videregående skole 1940. I maj 1940 blev han engagerad i norska motståndsrörelsen och Theta-gruppen i Bergen. Gruppen sprängdes 1942 och följden blev Nacht und Nebel-fångenskap i koncentrationslägret Sachsenhausen. Våren 1945 kom Ottosen tillbaka från Tyskland med De vita bussarna och studerade filologi.
Mellan åren 1950–1979 var han ledare för Studentsamskipnaden i Oslo men arbetade även som rådgivare i det offentliga. I slutet av 1960-talet ansvarade han för utredningen för vidareutbildning, den s.k. Ottesen-komiteen och under åren 1972–1979 var han ordförande i NRK och satt med i styrelsen för Nationaltheatret under åren 1981 – 1989. Som pensionär arbetade Ottosen med att belysa norska fångars öde under andra världskriget. Efter 1980 var Ottosen starkt engagerad i de norska krigsfångarnas öden i tyska och japanska fängelser och koncentrationsläger under andra världskriget. Han skrev många böcker där han bl.a. berättade om fångarna i Sachsenhausen, Ravensbrück och i Japan. Han har även skrivit böcker om deportationen av judar från Norge. Från 1989 var han projektledare för Norsk fangeregister 1940–1945. Ett första resultat av projektet publicerades i samarbete med Riksarkivet 1995 och 2003 presenteras hela arbetet på ca 45 000 namn i boken Nordmenn i fangenskap 1940-1945.
1994 blev han utnämnd till kommendör av Sankt Olavs Orden. För sitt arbete med att hjälpa sina medfångar i koncentrationslägren i Tyskland fick han 1987 en fjälltopp i Antarktis uppkallad efter sig, Ottosenknatten.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Theta-Theta. Et blad fra motstandskampens historie 1940–1945, (1983, 2. utg. 1991)
- Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene, (1989)
- Liv og død. Historien om Sachsenhausen-fangene, (1990)
- Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene, (1991)
- Bak lås og slå. Historien om norske kvinner og menn i Hitlers fengsler og tukthus, (1993)
- I slik en natt. Historien om deportasjonen av jøder fra Norge, (1994)
- Nordmenn i fangenskap 1940–1945, (1995, utökad utgåva 2003)
- Ingen nåde. Historien om nordmenn i japansk fangenskap, (1996)
- Nasjonalhjelpen. Et lys i mørket, (1997)
- Redningen. Veien ut av fangenskapet våren 1945, (1998)
- Den annen verdenskrig, (2000)
- Studentvelferd i vekst. Førti år i studentenes tjeneste, (2005)
- Motstand, fangenskap og frihet. Erindringer 1940–45, (2005)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
|