Kroniskt obstruktiv lungsjukdom

Från Wikipedia
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL)
Latin: morbus chronicus pulmonum obstructivus
Klassifikation och externa resurser
ICD-10J40-J44, J47
ICD-9490492, 494496
OMIM606963
DiseasesDB2672
Medlineplus000091
eMedicinemed/373  emerg/99
MeSHC08.381.495.389 svensk C08.381.495.389 engelsk

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL, karakteriseras av försämrat flöde (obstruktion) i luftvägarna.[1] Obstruktionen orsakas av en kombination av inflammation i luftvägarna (bronkiolit) och förstörd lungvävnad (lungemfysem), där respektive komponent är olika framträdande hos olika personer. Dessa och andra associerade sjukliga förändringar försämrar lungfunktionen och lungornas syreupptagningsförmåga. Sjukdomen orsakas i de flesta fall av inandning av skadliga gaser och partiklar, vanligast genom rökning. Genetiska faktorer påverkar risken att drabbas av KOL, till exempel vid α1-antitrypsinbrist.

Vanliga symptom på KOL är andfåddhet och hosta (ofta slemmig) liksom pipande eller väsande andning. Besvären kommer i regel långsamt smygande och tilltar över tid. Vid svår KOL förekommer handikappande andfåddhet och syrebrist i vila.

Luftvägsinfektioner är vanligt, och kan leda till akuta försämringsepisoder (KOL-exacerbationer).

Diagnos

Spirometri används för att ställa diagnosen och avslöjar bland annat hur snabbt man kan blåsa ut sin lungvolym. Hur mycket man blåser ut under den första sekunden vid en snabb utandning (FEV1) är vägledande för diagnosen KOL. Vitalkapaciteten minskar också påtagligt. Idag kan man även med en enkel FEV6-mätare (mini-spirometer)] få snabb indikation på om en patient har KOL. Kronisk bronkit och lungemfysem räknas till sjukdomsbilden.

Orsaker

Insjuknandet i KOL speglar ofta rökvanorna i samhället. Ungefär hälften av alla rökare drabbas av KOL.[2] Normalt tar det cirka 30–50 års rökning för att utveckla symtom som rökhosta och andfåddhet.[3] I Sverige lider mellan 500 000 och 700 000 människor av KOL vilket motsvarar cirka 5–7 procent av befolkningen, ca 3 000 i Sverige avlider varje år i KOL.[2]

Symptom

Till symptomen hör hosta med ökad slemsekretion, blekhet med grådaskig hud, avmagring, utspänd bröstkorg med tunna axlar och indragna halsgropar (hyperinsufflation). I de nedre luftvägarna ansamlas slemmet. Sjukdomen går i skov, med vilket menas att symtomen uppträder med bättre och sämre perioder. En försämring kan till exempel utlösas av kallt väder, dammiga miljöer eller ansträngning.

Förebyggande

Rökavvänjning är livsviktigt för personer med KOL. Medicinsk behandling vid KOL liknar den vid astma. Den allergiska inflammatoriska komponenten är dock inte lika aktuell vid bronkit vilket minskar behovet av kortikosteroider. En kombinationsbehandling med antikolinergika medel såsom Atrovent och beta-2-stimulerare exempelvis Bricanyl är vanlig. Även det slemlösande medlet acetylcystein är ett välanvänt läkemedel vid behandling av KOL.

Källor

Litteratur

Kjell Larsson, Kronisk bronkilit och kroniskt obstruktiv lungsjukdom : KOL, 1998. ISBN 91-88762-11-4

Lidström, Susanna, KOL: en temaskrift från Hjärt-Lungfonden, 2008 – [Ny utg.], ISBN 978-91-976632-5-0, Libris: 11310130

Externa länkar