Kumarin
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Det hänvisas till NE, flera artiklar. Det duger inte. (2020-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Kumarin | |
 | |
| Systematiskt namn | 2H-kromen-2-on |
|---|---|
| Övriga namn | 1-bensopyran-2-on |
| Kemisk formel | C9H6O2 |
| Molmassa | 146,143 g/mol |
| Utseende | Färglöst, glänsande pulver |
| CAS-nummer | 91-64-5 |
| SMILES | c1cccc2c1C=CC(=O)O2 |
| Egenskaper | |
| Densitet | 0,935 g/cm³ |
| Smältpunkt | 71 °C |
| Kokpunkt | 301 °C |
| Faror | |
| Huvudfara |  Hälsovådlig |
| LD50 | 293 mg/kg (oralt) |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kumarin är en lakton som uppträder i form av färglösa kristaller[1] som många tycker luktar behagligt[2].
Kumarin är lätt giftigt och kan ge bland annat huvudvärk om det intas i för stor mängd. I stora mängder kan kumarin också ge upphov till leverskador[3].
Många växtarter producerar kumarin, till exempel en del måreväxter, ärtväxter och gräs[1]. Även kanel, främst kassiakanel, innehåller kumarin.[3] Det ger nyslaget hö dess karaktäristiska doft.
Kumarin utgör utgångsmaterial vid tillverkning av warfarin[1] och andra medicinska substanser med antikoagulerande verkan[1] och används även vid tillverkning av parfym,[2] där huvudråvaran är tonkabönor, vilket också givit namn åt doftnoten.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Nationalencyklopedin, flera artiklar
- ^ [a b] www.shenet.se - Kumariner
- ^ [a b] Livsmedelsverket
- ^ ”Tonka Beans and Coumarin”. Fragrantica. https://www.fragrantica.com/news/Tonka-Beans-and-Coumarin-8140.html. Läst 29 januari 2020.