Kanel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den senegalesiska staden, se Kanel (Senegal).
Kanelstänger och pulver

Kanel, är en krydda som bereda av barken från arter i kanelsläktet (Cinnamomum) som ingår i familjen lagerväxter. Det finns ungefär 250 olika kanelträdsarter varav främst ceylonkanel eller äkta kanel samt kassiakanel används i kryddan kanel. I Sverige är det huvudsakligen kassiakanel som säljs.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kanelträd i ett arabiskt manuskript från 900-talet med en översättning av Dioscorides Om läkemedlen

Redan runt 2700 f.Kr nämns kassiakanel som medicin av kejsaren av Kina, Shennong. Kanel omnämns också i de egyptiska Ebers-papyrusrullarna från cirka 1500 f.Kr., i det gamla testamentet och dessutom i gamla skrifter från medelhavsområdet redan 800 f.Kr. Även Herodotos skriver i sin historia om kanel och kassia. Kryddan kanel letade sig alltså mycket tidigt västerut längst sidenvägen. Kanel har också kommit sjövägen från Sydostasien till Östafrika och därifrån via Etiopien till Europa med araberna. Denna handelsväg omnämns av Plinius den äldre och kallas kanelvägen.[1]

Romarna använde sig också av den indiska lagerns blad (tejpat) och kallade kryddan för malabarblad. Tejpat användes främst till ölbryggning i Europa under medeltiden. Under 1500-talet försvann bladen från den europeiska marknaden.[1]

Araberna som dominerade kanelhandeln helt höll länge kanelens ursprung hemlig. I och med att Vasco da Gama fann sjövägen till Indien 1498 började arabernas dominans bytas eftersom det ledde till att portugiserna når Sri Lanka och därmed finner ceylonkanelen 1505.[1][2][3]

Kanel har använts i Norden sedan 1300-talet.[1] Vid den det gravöl som heliga Birgitta höll över sin far 1328 gick det enligt en bevarad nota bland annat åt ett halvt kilo kanel.[3]

Ordet har kommit in i svenska språket närmast från tyska, som har ett ursprung i franska canelle, som bygger på provensalska canela, som i sin tur är diminutiv till cana.[4] Det italienska ordet canella betyder litet rör.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Kryddan kanel består av bark från olika arter av kanelträd. Barken skalas, torkas och rullas ihop till kanelstänger. Den torkade kanelen kan också malas till pulver. Torkad bark kan också malas till pulveriserad kanel. Bladen och de torkade kanelfrukterna kan också användas.


  • I Grekland och Mellanöstern däremot är det vanligt att använda kanel i kötträtter.[1]
  • I Indien används stora mängder kanel som ingår i kryddblandningen garam masala och kryddan används också i efterrätter, te och kaffe. Blad från den indiska lagern, tejpat, används i det norindiska köket ungeför på samma sätt som lagerblad.[1]
  • I Kina används kanel i kryddblandingen five spice powder.[1]

Olika sorters kanel[redigera | redigera wikitext]

Det finns cirka 250 olika kanelträdsarter och de kommer från tropiska och subtropiska delar av Asien och Australien.[1] Några exempel är:

  • Indonesisk kanel - Cinnamomum burmannii, som kommer från Indonesien.
  • Kassiakanel - Cinnamomum cassiae, som kommer från Kina och kringliggande områden.
  • Culilawankanel - Cinnamomum culilawanaa, som kommer från Moluckerna, tidigare Kryddöarna, i Indonesien.
  • Vietnamesisk kanel - Cinnamomum loureiroi, som kommer ifrån Vietnam.
  • Indisk lager eller tejpat - Cinnamomum tamala, som kommer ifrån norra Indien.
  • Ceylonkanel - Cinnamomum verum, som kommer ursprungligen ifrån Sri Lanka.

Ceylonkanel kallas också äkta kanel och är sötare och mildare i smaken och ljusare än kassiakanel.[1] Kassiakanelen är normalt den kanel som finns till försäljning i Sverige.[6]

Hälsoeffekter[redigera | redigera wikitext]

Kanel innehåller kumarin som kan ge leverskador vid förtäring i stor mängd. Normal konsumtion av kanel betraktas dock inte vara skadlig. Kassiakane innehåller mer kumarin än ceylonkanel (äkta kanel).[6]

Förordning (EG) nr 1334/2008 anger gränsvärden för kumarin.[6]

  • Traditionella och/eller säsongsbetonade bakverk där kanel anges i märkningen: 50 mg/kg
  • Frukostflingor, inklusive müsli: 20 mg/kg
  • Konditorivaror med undantag för traditionella och/eller säsongsbetonade bakverk där kanel anges i märkningen: 15 mg/kg
  • Desserter: 5 mg/kg

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j] Vetlesen, Kari (2012). Kryddlexikon: världens alla kryddor från A till Ö. Sundbyberg: Optimal. Libris 12479560. ISBN 978-91-7241-242-2 
  2. ^ ”Några viktiga årtal i kryddornas historia”. Svenska kryddföreningen. http://svenskakryddforeningen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=16&Itemid=24. Läst 9 mars 2014. 
  3. ^ [a b] ”Kampen om kryddorna/”. Populär Historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/kampen-om-kryddorna/. Läst 10 mars 2014. 
  4. ^ Elias Wessén: Våra ord, deras uttal och ursprung. Svenska bokförlaget, Stockholm 1966
  5. ^ ”Kanelbullens dag”. Kanelbullens dag. http://www.kanelbullensdag.se/. Läst 9 mars 2014. 
  6. ^ [a b c] ”Kanel och kumarin”. Svenska Livsmedelsverket. http://www.slv.se/sv/Fragor--svar/Fragor-och-svar/Kryddor/Kanel-och-kumarin-/. Läst 9 mars 2014.