Kungsängslilja
| Kungsängslilja | |
 En vit och två lila kungsängsliljor. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
| Ordning | Liljeordningen Liliales |
| Familj | Liljeväxter Liliaceae |
| Underfamilj | Lilioideae |
| Tribus | Lilieae |
| Släkte | Klockliljesläktet Fritillaria |
| Art | Kungsängslilja F. meleagris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Fritillaria meleagris | |
| Auktor | Linné, 1753 |
 subsp tianshanica | |
Kungsängslilja (Fritillaria meleagris) är en art i familjen liljeväxter från centrala och södra Europa. Arten förekommer naturaliserad i Sverige och är även en vanlig trädgårdsväxt. Kungsängsliljan är Upplands landskapsblomma.
Det är en flerårig ört med lök, som blir upp till 30 cm hög. Den har långsmala blad, en stor, hängande och klockformig blomma som till färgen är karminröd till purpurröd med rosa fläckar (det vetenskapliga namnet syftar på fläckarna). Vissa exemplar har vita blommor. Stjälken har bara en blomma. Bladen är lansettlika, 5-8 mm breda och matt gröna. Blomman avbildas ofta rutig, vilket ganska väl återger det fläckiga mönstret. Sitt svenska namn har blomman efter Kungsängen strax söder om Uppsala stad.
Växtplatsen är företrädesvis fuktiga strandängar. Blomningen sker under våren i maj-juni.
Kungsängsliljan i Sverige
Växten lär vara införd i Sverige (enligt vissa källor var det Olof Rudbeck d.ä. som införde den från Nederländerna till Linneträdgården, universitetets dåvarande botaniska trädgård) och förvildad. Helt visst finns blomman upptagen i Olof Rudbecks förteckning över växter i Botaniska trädgården, gjord 1658.
I Sverige förekommer kungsängsliljan mest i östra Svealand men även sällsynt i andra landskap från Skåne upp till Dalarna.
Nordens största population av kungsängslilja finns just på Kungsängen, som utgörs av sanka slåtterängar i Uppsalas södra utkant, längs med Fyrisåns östra strand. Kungsängsliljan fanns etablerad på Kungsängen senast från och med 1742 och 1745 omnämns växtplatsen av Linné i Flora Suecia.
En populär folklig myt hävdade att liljorna på Kungsängen står där efter ett slag mellan svenskar och danskar. För varje fallen dansk skall en röd lilja ha växt upp, för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta. En annan folklig myt är att liljorna skulle bli vita under sitt fjärde blomningsår.
I Sandemars naturreservat intill herrgården Sandemar väster om Dalarö i Stockholms län finns ett stort bestånd friväxande Kungsängsliljor. Den växer även i slottsparken i anslutning till Tyresö slott i Stockholms län.
Kungsängsliljan är också en populär trädgårdsväxt som liksom de flesta blommor i släktet Fritillaria anses vara rådjurssäker.
Externa länkar
- Den virtuella floran
- Kungsängslilja i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Kungsängslilja.
