Kungsängslilja

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kungsängslilja
Fritillaria meleagris resize.JPG
En vit och två lila kungsängsliljor.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningLiljeordningen
Liliales
FamiljLiljeväxter
Liliaceae
UnderfamiljLilioideae
TribusLilieae
SläkteKlockliljesläktet
Fritillaria
ArtKungsängslilja
F. meleagris
Vetenskapligt namn
§ Fritillaria meleagris
AuktorL., 1753
Tavla 384 i Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora * 1 Lök och stjälkbas * 2 Stjälkens övre del med blomman * 3 Ståndare och pistill * 4 Pistill * 5 Moget fröhus * 6 Frö, något genomlysande, så att växtanlaget kan skönjas. Förstoring × 3
Tavla 384 i Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora
  • 1 Lök och stjälkbas
  • 2 Stjälkens övre del med blomman
  • 3 Ståndare och pistill
  • 4 Pistill
  • 5 Moget fröhus
  • 6 Frö, något genomlysande, så att växtanlaget kan skönjas.
    Förstoring × 3
Hitta fler artiklar om växter med

Kungsängslilja (Fritillaria meleagris L.) är en ört i familjen liljeväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Kungsängslilja är en flerårig lök. Blomstjälken blir upp till 30 cm hög. Den har långsmala blad, en stor, hängande och klockformig blomma som till färgen är karminröd till purpurröd med rosa fläckar (det vetenskapliga namnet syftar på fläckarna). Vissa exemplar har vita blommor. Stjälken har bara en blomma. Bladen är lansettlika, 5 – 8 mm breda och matt gröna.

Blomningen sker under våren i majjuni.

Blomman avbildas ofta rutig, vilket ganska väl återger det fläckiga mönstret.

Kungsängslilja, liksom de flesta blommorna i släktet Fritillaria anses vara rådjurssäkra.

Kungsängsliljan är Upplands landskapsblomma.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Kungsängslilja är vildväxande i centrala och södra Europa. Den förekommer naturaliserad i Sverige, och är även vanlig som trädgårdsväxt.

Kungsängsliljan är också en populär trädgårdsväxt.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Växtplatsen är företrädesvis fuktiga strandängar.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

med syftning på blommans form.

  • Artepitetet meleagris är latin och betyder pärlhönefläckig.
  • Sitt svenska namn har blomman fått efter Kungsängen strax söder om Uppsala stad, där den växer rikligt.

Kungsängsliljan i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Växten lär vara införd i Sverige (enligt vissa källor var det Olof Rudbeck d.ä. som införde den från Nederländerna till Linneträdgården, universitetets dåvarande botaniska trädgård) och förvildad. Helt visst finns blomman upptagen i Olof Rudbecks förteckning över växter i Botaniska trädgården, gjord 1658.

I Sverige förekommer kungsängsliljan mest i östra Svealand men även sällsynt i andra landskap från Skåne upp till Dalarna.

Nordens största population av kungsängslilja finns just på Kungsängen, som utgörs av sanka slåtterängar i Uppsalas södra utkant, längs med Fyrisåns östra strand. Kungsängsliljan fanns etablerad på Kungsängen senast från och med 1742, och 1745 omnämns växtplatsen av Linné i Flora Suecia.

I Sandemars naturreservat intill herrgården Sandemar väster om Dalarö i Stockholms län finns ett stort bestånd friväxande kungsängsliljor. Den växer även i slottsparken i anslutning till Tyresö slott i Stockholms län.

Myt[redigera | redigera wikitext]

En populär folklig myt hävdade att liljorna på Kungsängen står där efter ett slag mellan svenskar och danskar. För varje fallen dansk skall en röd lilja ha växt upp, för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta.

En annan folklig myt är att liljorna skulle bli vita under sitt fjärde blomningsår.

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt  Referens 

Damspelslilja [1]
Kronlilja

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^  Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, växt 384

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]