Hoppa till innehållet

Källa ödekyrka

Källa ödekyrka
Kyrka
Källa ödekyrka från sydväst med den gamla kyrkogårdsmuren framför
Källa ödekyrka från sydväst med den gamla kyrkogårdsmuren framför
Land Sverige Sverige
Län Kalmar län
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Växjö stift
Församling Nordölands församling
Koordinater 57°6′41″N 16°59′11″Ö / 57.11139°N 16.98639°Ö / 57.11139; 16.98639
Webbplats: Svenska kyrkan på norra Öland

Källa ödekyrka eller Källa gamla kyrka är en relativt välbevarad kyrkoruin i Källa sockenÖland, som ligger längs vägen till Källahamn. Kyrkan har fortfarande kvar sitt tak, men dess inre struktur är inte helt bevarad. Under 1800-talets första år revs kyrkans medeltida interiör med valv, tvärmurar och pelare bort. Övrig inredning flyttades senare till Källa nya kyrka. Kyrkans exteriör är däremot ungefär densamma som för 750 år sedan. Långhusets tak av tjärad ekspån har också restaurerats.

Kyrkan är ovanlig eftersom den ursprungligen byggdes i två våningar i försvarssyfte. På bottenvåningen fanns själva kyrkan, på andra våningen magasin för mat och högst upp skottgluggar för försvar. Öland var genom närheten till havet en orolig plats som behövde försvarsanläggningar. Valven (bjälklagen) mellan våningarna i dagens kyrkoruin har dock delvis rasat in och sedan helt rivits ner. Ödekyrkan ligger idag 500 meter inåt land. När den byggdes låg den närmare kustlinjen.

Namnet Källa socken finns belagt i skrift för första gången 1360. Socknen har fått sitt namn av en hednisk offerkälla, som vid kristendomens införande kristnades och helgades åt S:t Olof, sjöfararnas helgon. En källa i närliggande Källahamn brukar identifieras med den, men 1960 upptäcktes en raserad brunn i den nordvästra delen av kyrkogården. Kristendomen infördes under 1000-talets andra hälft, vilket bland annat framgår av ett par kristna runstenar.

Den äldre nedbrunna träkyrkan, som upptäcktes år 1971 vid utgrävningar under dagens kyrka, hade även en kyrkogård. Förutom spår av bränt trä upptäcktes nämligen gravar, orienterade enligt kristen tradition i öst-västlig riktning. Eftersom räderna och plundringarna från Östersjön ökade byggdes under 1100-talet ett försvarstorn i sten. Det hade fem våningar och var högre än den nuvarande. Några våningar hade vardera två kryssvalv i öst-västlig och nord-sydlig riktning. En alltjämt bevarad ingång syns omkring sju meter upp på den västra sidan av tornet. Om det fanns en förbindelse mellan tornet och träkyrkan är oklart.

Den nuvarande kyrkan med rektangulär plan är en byggnad i kalksten med så kallad skalmursteknik från andra hälften av 1100-talet eller början av 1200-talet, med den slutliga planen, där det anslutande koret är lite smalare än långhuset. Vapenhuset byggdes på den södra sidan och sakristian på nordöstra hörnet av långhuset.

Det nuvarande taket täcker både resterna av tornet, långhuset och koret. Av valven finns inget bevarat, och lite av den mellanliggande och övre våningen. Resterna av valven är fortfarande synliga vid murverket. Skottgluggarna i golvet syns endast från insidan då utsidan täcks av puts.

Kyrkogården omges av en mur av kalksten och sandsten. Den är omkring 1,3 meter bred och varierar i höjd mellan 90 centimeter och 1,3 meter i sydväst. I muren finns två portar bevarade. Den södra byggdes 1756 runt en äldre trägrind. Den västra entrén som byggdes år 1827 hade också en föregångare av trä. Båda är gjorda av kalksten och har en trappgavel. I nordöstra delen av kyrkogården finns resterna av flera byggnader. Huruvida detta är resterna av en prästgård är oklart. Emellertid var prästgården innan branden den 28 juni 1630 belägen väster om kyrkan.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 9 juni 2012.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Glase, Béatrice; Glase, Gösta (1996). 99 kyrkor : från Skåne i söder till Lappland i norr. Stockholm: Byggförl./Kultur i samarbete med Riksantikvarieämbetet. sid. 48-49. Libris 8377620. ISBN 91-7988-142-4 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]