Hoppa till innehållet

Lärarhögskola

Från Wikipedia

Lärarhögskola var en svensk högskoleform för lärarutbildning från 1956 till 1977. Lärarhögskolor etablerades i Stockholm 1956, i Malmö 1960, i Göteborg 1962 och i övriga Sverige 1968. Lärarhögskolorna utbildade förskolelärare, lågstadielärare, mellanstadielärare och högstadielärare. De ersatte de tidigare förskoleseminarierna, folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

I och med högskolereformen i Sverige 1977 införlivades lärarhögskolorna i högskolor och universitet som lärarutbildningar. Reformen var genomgripande: lärarhögskolorna låg tidigare under Skolöverstyrelsen med en stark centralstyrning, men hamnade nu under Universitetskanslerämbetet [1] som hade en mer decentraliserad ordning. Vid samma tidpunkt togs närmare 25 andra högskolor bort på ett liknande sätt, som en anpassning mot omvärlden och internationell standard.

Lärarhögskolan i Stockholm sammanslogs 1977 med Gymnastik- och Idrottshögskolan och bildade Högskolan för lärarutbildning i Stockholm (HLS). Idrottshögskolan i Stockholm utbröts 1993 åter som egen högskola och därefter[när?] återtogs det gamla namnet Lärarhögskolan i Stockholm. Genom att 2008 införlivas i Stockholms universitet, upphörde även denna separata högskola för lärarutbildning.

Utbildning och forskning beträffande läraryrket är specifikt omnämnt i Högskolelagen, vari framgår att ansvaret för lärarutbildning skall ligga på ett så kallat "särskilt organ" vid respektive utbildningsanstalt.[källa behövs]

  1. ^ UKÄ omvandlades samma år till Universitets- och Högskoleämbetet och har därefter omvandlats till flera mindre myndigheter, bland andra Kanslersämbetet, Verket för högskoleservice och Högskoleverket samt, från 1 januari 2013, Universitetskanslersämbetet och Universitets- och högskolerådet