Léon Blum

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Léon Blum
Léon Blum, 1927.
Född9 april 1872
Paris, Frankrike
Död30 mars 1950 (77 år)
Jouy-en-Josas, Seine-et-Oise, Frankrike
Yrke/uppdragPolitiker

Léon Blum född 9 april 1872, död 30 mars 1950 var en fransk socialistisk politiker[1].

Samtidigt som han tjänstgjorde som litteraturkritiker vid olika tidningar, utgav han flera arbeten, däribland Du mariage (1907). Hans sociala intresse förde honom till socialistpartiet, och han invaldes 1919 i deputeradekammaren och blev snart ett av partiets ledare. Efter 1924 blev hans ställning än mer dominerande, i det att partiets majoritet anslöt sig till Blums radikala åskådning. Vid valen 1928 blev han utslagen men återfick vid ett senare fyllnadsval på nytt sin plats i deputeradekammaren.

Blum var premiärminister i två omgångar under Tredje republiken. Under efterkrigstidens provisoriska franska regering var han regeringschef en kortare tid:

Folkfrontsregeringen 1936-1938[redigera | redigera wikitext]

4 juni 1936 - 22 juni 1937 1936 bildade Blum en mitten-vänsterregering med stöd av kommunistiska partiet, i en koalition kallad folkfronten. Regeringen tog intryck av USA:s president Roosevelt och New deal och Blum blev därmed Frankrikes första socialistiske premiärminister. En mängd populära reformer genomfördes, samtidigt som landet brottades med problem som högre inflation och ökad fascism i närområdet. Regeringen och Blum föll slutligen 1937 på Spanienfrågan, där man ställt sig neutral. Detta fick kommunistiska partiet att dra tillbaka sitt stöd och regeringen avgick.[2] Han kom att åter leda regeringen under en kort period 13 mars - 10 april 1938.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Blum som var jude blev ett stort hatobjekt för extremhögern. Han blev kvar i Frankrike under ockupationen under andra världskriget. Han tillhörde den minoritet som vägrat ge Pétain maktbefogendeter och i realiteten upplösandet av den tredje republiken. Blum arresterades och ställdes inför rätta av Vichyregimen. Han försvarade sig dock med sådan kraft att tyskarna avbröt rättegången och internerade Blum i koncentrationsläger, bland andra Buchenwald. Mot slutet av kriget gavs det order om att han skulle avrättas, men ordern verkställdes inte och han befriades av allierad trupp.

Efter andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Mellan 16 december 1946 - 16 januari 1947 var han president i en tillfällig övergångsregering som kom att utgöra grunden för fjärde republiken. Han kom även fortsatt att engagera sig politiskt, bland annat som vice premiärminister i augusti 1948 och som ledande gestalt i franska socialistpartiet och skribent i partiorganet Le Populaire.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Blum, Léon”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0 
  2. ^ McKay mfl. 1996, A history of World Societies sid 1049 ISBN 0-395-75377-5.
  3. ^ http://biography.yourdictionary.com/leon-blum
Företrädare:
Albert Sarraut
Frankrikes konseljpresident
1936–1937
Efterträdare:
Camille Chautemps
Företrädare:
Camille Chautemps
Frankrikes konseljpresident
1938
Efterträdare:
Édouard Daladier
Företrädare:
Vincent Auriol
(tillförordnad)
Ordförande i Frankrikes provisoriska regering
1946–1947
Efterträdare:
Vincent Auriol
Frankrikes president