Léon Blum
| Léon Blum | |
 Léon Blum, 1927. | |
| Född | 9 april 1872 Paris, Frankrike |
|---|---|
| Död | 30 mars 1950 (77 år) Jouy-en-Josas, Seine-et-Oise, Frankrike |
| Yrke/uppdrag | Politiker |
Léon Blum född 9 april 1872, död 30 mars 1950 var en fransk socialistisk politiker[1].
Samtidigt som han tjänstgjorde som litteraturkritiker vid olika tidningar, utgav han flera arbeten, däribland Du mariage (1907). Hans sociala intresse förde honom till socialistpartiet, och han invaldes 1919 i deputeradekammaren och blev snart ett av partiets ledare. Efter 1924 blev hans ställning än mer dominerande, i det att partiets majoritet anslöt sig till Blums radikala åskådning. Vid valen 1928 blev han utslagen men återfick vid ett senare fyllnadsval på nytt sin plats i deputeradekammaren.
Blum var premiärminister i två omgångar under Tredje republiken. Under efterkrigstidens provisoriska franska regering var han regeringschef en kortare tid:
Folkfrontsregeringen 1936-1938[redigera | redigera wikitext]
4 juni 1936 - 22 juni 1937 1936 bildade Blum en mitten-vänsterregering med stöd av kommunistiska partiet, i en koalition kallad folkfronten. Regeringen tog intryck av USA:s president Roosevelt och New deal och Blum blev därmed Frankrikes första socialistiske premiärminister. En mängd populära reformer genomfördes, samtidigt som landet brottades med problem som högre inflation och ökad fascism i närområdet. Regeringen och Blum föll slutligen 1937 på Spanienfrågan, där man ställt sig neutral. Detta fick kommunistiska partiet att dra tillbaka sitt stöd och regeringen avgick.[2] Han kom att åter leda regeringen under en kort period 13 mars - 10 april 1938.
Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]
Blum som var jude blev ett stort hatobjekt för extremhögern. Han blev kvar i Frankrike under ockupationen under andra världskriget. Han tillhörde den minoritet som vägrat ge Pétain maktbefogendeter och i realiteten upplösandet av den tredje republiken. Blum arresterades och ställdes inför rätta av Vichyregimen. Han försvarade sig dock med sådan kraft att tyskarna avbröt rättegången och internerade Blum i koncentrationsläger, bland andra Buchenwald. Mot slutet av kriget gavs det order om att han skulle avrättas, men ordern verkställdes inte och han befriades av allierad trupp.
Efter andra världskriget[redigera | redigera wikitext]
Mellan 16 december 1946 - 16 januari 1947 var han president i en tillfällig övergångsregering som kom att utgöra grunden för fjärde republiken. Han kom även fortsatt att engagera sig politiskt, bland annat som vice premiärminister i augusti 1948 och som ledande gestalt i franska socialistpartiet och skribent i partiorganet Le Populaire.[3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Svensk uppslagsbok, Malmö 1939.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Blum, Léon”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0
- ^ McKay mfl. 1996, A history of World Societies sid 1049 ISBN 0-395-75377-5.
- ^ ”Léon Blum Facts” (på engelska). yourdictionary.com. Arkiverad från originalet den 28 april 2013. https://archive.is/20130428164937/http://biography.yourdictionary.com/leon-blum. Läst 3 februari 2013.
| Företrädare: Albert Sarraut |
Frankrikes konseljpresident 1936–1937 |
Efterträdare: Camille Chautemps |
| Företrädare: Camille Chautemps |
Frankrikes konseljpresident 1938 |
Efterträdare: Édouard Daladier |
| Företrädare: Vincent Auriol (tillförordnad) |
Ordförande i Frankrikes provisoriska regering 1946–1947 |
Efterträdare: Vincent Auriol Frankrikes president |