Léon Blum

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Léon Blum
Léon Blum, 1927.
Född9 april 1872
Paris, Frankrike
Död30 mars 1950 (77 år)
Jouy-en-Josas, Seine-et-Oise, Frankrike
Yrke/uppdragPolitiker

Léon Blum född 9 april 1872, död 30 mars 1950 var en fransk socialistisk politiker.[1]

Samtidigt som han tjänstgjorde som litteraturkritiker vid olika tidningar, utgav han flera arbeten, däribland Du mariage (1907). Hans sociala intresse förde honom till socialistpartiet, och han invaldes 1919 i deputeradekammaren och blev snart ett av partiets ledare. Efter 1924 blev hans ställning än mer dominerande, i det att partiets majoritet anslöt sig till Blums radikala åskådning. Vid valen 1928 blev han utslagen men återfick vid ett senare fyllnadsval på nytt sin plats i deputeradekammaren.

Blum var premiärminister i två omgångar under Tredje republiken. Under efterkrigstidens provisoriska franska regering var han regeringschef en kortare tid:

Folkfrontsregeringen 1936-1938[redigera | redigera wikitext]

4 juni 1936 - 22 juni 1937 1936 bildade Blum en mitten-vänsterregering med stöd av kommunistiska partiet, i en koalition kallad folkfronten. Regeringen tog intryck av USA:s president Roosevelt och New deal och Blum blev därmed Frankrikes första socialistiske premiärminister. En mängd populära reformer genomfördes, samtidigt som landet brottades med problem som högre inflation och ökad fascism i närområdet. Regeringen och Blum föll slutligen 1937 på Spanienfrågan, där man ställt sig neutral. Detta fick kommunistiska partiet att dra tillbaka sitt stöd och regeringen avgick.[2] Han kom att åter leda regeringen under en kort period 13 mars - 10 april 1938.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Blum som var jude blev ett stort hatobjekt för extremhögern. Han blev kvar i Frankrike under ockupationen under andra världskriget. Han tillhörde den minoritet som vägrat ge Pétain maktbefogendeter och i realiteten upplösandet av den tredje republiken. Blum arresterades och ställdes inför rätta av Vichyregimen. Han försvarade sig dock med sådan kraft att tyskarna avbröt rättegången och internerade Blum i koncentrationsläger, bland andra Buchenwald. Mot slutet av kriget gavs det order om att han skulle avrättas, men ordern verkställdes inte och han befriades av allierad trupp. (Hans bror Réne Blum var grundare och chef för den berömda "Ballet de l'Opera" i Monte Carlo. Under andra världskriget, när Monaco invaderades av Nazityskland, deporterades han till Auschwitz och dödades.)

Efter andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Mellan 16 december 1946 och 16 januari 1947 var han president i en tillfällig övergångsregering som kom att utgöra grunden för fjärde republiken. Han kom även fortsatt att engagera sig politiskt, bland annat som vice premiärminister i augusti 1948 och som ledande gestalt i franska socialistpartiet och skribent i partiorganet Le Populaire.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Blum, Léon”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0 
  2. ^ McKay mfl. 1996, A history of World Societies sid 1049 ISBN 0-395-75377-5.
  3. ^ ”Léon Blum Facts” (på engelska). yourdictionary.com. Arkiverad från originalet den 28 april 2013. https://archive.is/20130428164937/http://biography.yourdictionary.com/leon-blum. Läst 3 februari 2013. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Albert Sarraut
Frankrikes konseljpresident
1936–1937
Efterträdare:
Camille Chautemps
Företrädare:
Camille Chautemps
Frankrikes konseljpresident
1938
Efterträdare:
Édouard Daladier
Företrädare:
Vincent Auriol
(tillförordnad)
Ordförande i Frankrikes provisoriska regering
1946–1947
Efterträdare:
Vincent Auriol
Frankrikes president