Laplatadelfin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Laplatadelfin
Status i världen: Sårbar[1]
La plata dolphin size.svg
storleksjämförelse mellan laplatadelfin och människa
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningValar
Cetacea
UnderordningTandvalar
Odontoceti
ÖverfamiljFloddelfiner
Platanistoidea
FamiljPontoporiidae
Gray, 1870
SläktePontoporia
Gray, 1846
ArtLaplatadelfin
P. blainvillei
Vetenskapligt namn
§ Pontoporia blainvillei
Auktor(Gervais & d’Orbigny, 1844)
Utbredning
Cetacea range map La Plata River Dolphin.PNG
Utbredningskarta
Hitta fler artiklar om djur med

Laplatadelfin (Pontoporia blainvillei) är en art i gruppen floddelfiner som förekommer i Sydamerika. Arten är ensam i släktet Pontoporia.[2] Beroende på taxonomi listas den i familjen Iniidae eller som enda medlem i familjen Pontoporiidae.[2]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd av 125 till 175 centimeter och en vikt av 20 till 61 kilogram. Delfinen har en gråaktig kroppsfärg med lite ljusare undersida. Hos ungar är kroppsfärgen brun. Som hos alla floddelfiner finns en tydlig avsats mellan nosen och övriga kroppen. Nosen är påfallande lång och lite böjd nedåt.[3] Den upptar cirka 15 % av hela kroppslängden.

Arten har i motsats till Amazondelfinen inga borstar vid nosen. Magsäcken består av en enda kammare och blindtarmen saknas. Hos Laplatadelfinen förekommer i varje käkhalva 48 till 61 tänder. Det största uppräknade antalet tänder var 242.[3]

Blåshålet liknar i formen en skära vad som skiljer arten från alla andra tandvalar.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Laplatadelfin räknas som floddelfin men den vistas vanligen i saltvatten eller bräckt vatten. Under sommaren lever den i mynningen av Río de la Plata och under vintern vandrar den längs Atlantens kustlinje. Arten simmar inte till flodernas sötvattenområden.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Laplatadelfin livnär sig av fiskar, bläckfiskar och kräftdjur. Djuret hittar sin föda genom att gräva med nosen i bottensedimentet samt med hjälp av ekolokalisering.[3] Varje individ lever ensam när honan inte är brunstig och undviker kontakt med artfränder. Laplatadelfinen dyker bara korta tider men vistas likaså bara korta tider med nosen över vattenytan. Arten är skygg och sällsynt. Varje år fastnar upp till 1 500 individer i fiskenät. De används sedan för lampolja och foder för grisar. Det befaras att populationer minskar betydlig på grund av dessa olyckor.

De flesta honor parar sig vartannat år mellan december och februari. De är cirka 10 månader dräktig och föder mellan september och december en enda unge. Ungen diar sin mor fram till nästa augusti eller september. Några honor kan para sig igen kort efter födelsen och sedan vilar embryon en tid. Vid födelsen har ungen en längd av 70 till 80 cm samt en vikt av 7,3 till 8,5 kg. Ungefär tre månader senare börjar den med fast föda. Könsmognaden infaller efter 2 till 3 år men först 1 till 2 år senare är individen tillräcklig stor för en framgångsrik parning. Det äldsta kända exemplaret levde 16 år.[3]

Artens naturliga fiender är späckhuggare och vissa arter av hajar.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Artens position i systematiken är omstridd. Vissa zoologer betraktar gruppen floddelfiner som en blandning av delfiner med liknande egenskaper som uppkom genom konvergent evolution. Andra biologer hänvisar till molekylärgenetiska undersökningar som visade att laplatadelfinen är släkt med amazondelfinen och den asiatiska floddelfinen (som möjligtvis redan är utdöd). Enligt de nämnda studierna ska dessa tre arter sammanfattas i familjen Iniidae.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 26 februari 2009.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pontoporia blainvilleiIUCN:s rödlista, auktor: Reeves, R.R., Dalebout, M.L., Jefferson, T.A., Karczmarski, L., Laidre, K., O’Corry-Crowe, G., Rojas-Bracho, L., Secchi, E.R., Slooten, E., Smith, B.D., Wang, J.Y., Zerbini, A.N. & Zhou, K. 2008, besökt 22 mars 2009.
  2. ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). ”Iniidae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d e] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Genus Pontoporia” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 903-904. ISBN 0-8018-5789-9 
  4. ^ ”Franciscana”. ARKive. 2011. http://www.arkive.org/franciscana/pontoporia-blainvillei/. Läst 13 maj 2018.