Lars Granberg

Från Wikipedia
Lars Granberg
FöddKarl Lars Olof Carlsson
20 januari 1927
Hedvig Eleonora församling, Stockholm
Död14 november 1985 (58 år)
Oscars församling, Stockholms län
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragSkådespelare
MakaInga Didong
(19??–1969)
SläktingarKarin Granberg (mor)
Peter Granberg (bror)
Bengt-Olof Granberg (morbror)
Olof Granberg (morfar)

Karl Lars Olof Granberg, född 20 januari 1927 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, död 14 november 1985 i Oscars församling i Stockholm[1], var en svensk barnskådespelare och skådespelare.

Han var son till skådespelarna Carl Gottfrid Carlsson och Karin Granberg, bror till radiomannen Peter Granberg, systerson till skådespelaren Bengt-Olof Granberg och dotterson till konsthistorikern Olof Granberg.

Lars Granberg var engagerad vid Dramaten i Stockholm där han 1948–1953 spelade 26 olika roller.[2]

Han var till 1969 gift med skådespelaren Inga Didong (född 1936).[1][3][4]

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1948 Murfin David Copperfield
Charles Dickens och Max Maurey
Olle Hilding Dramaten
1949 Kungens härold Sanningens pärla
Zacharias Topelius
Keve Hjelm Dramaten
1950 Kaplanen Ljungby horn
Frans Hedberg
Carl-Henrik Fant Dramaten
En betjänt Chéri
Colette
Mimi Pollak Dramaten
En lakej Erik XIV
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
Lokomotivföraren En radiobragd
Charlotte Chorpenning
Arne Ragneborn Dramaten
1951 Mr Shelby Onkel Toms stuga
Harriet Beecher Stowe
Carl-Henrik Fant Dramaten
Andre kavaljeren Diamanten
Friedrich Hebbel
Rune Carlsten Dramaten
Källarmästaren Simon trollkarlen
Tore Zetterholm
Arne Ragneborn Dramaten
1952 Poeten Harlekino och Harlekina
Else Fisher
Kurt-Olof Sundström Dramaten
1969 Ungkarlslyan
Burt Bacharach, Hal David och Neil Simon
Ivo Cramér Oscarsteatern[5]

Referenser

  1. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Lars Granberg i Dramatens rollbok.
  3. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  4. ^ Inga Didong på Svensk Filmdatabas. Åtkomst 12 november 2013.
  5. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 55. 12 september 1969. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-12/247/55. Läst 22 augusti 2015. 

Externa länkar