Lars Jacobson

Från Wikipedia
För personer med liknande namn, se Lars Jakobsson.

Lars Olov Jacobson, född 24 oktober 1920 i Örebro södra församling, död 19 juni 2013 i Örebro Nikolai församling,[1] var en svensk tandläkare.

Jacobson, som var son till tandläkare Manne Jacobson och Eyvor Bolin, blev efter studentexamen vid Karolinska läroverket i Örebro 1939 odontologie kandidat 1940, avlade tandläkarexamen 1943 och blev master of science i odontologi vid Northwestern University i Chicago 1952. Han blev distriktstandläkare i Kumla 1943, assistent i Fagersta 1945 och innehade egen praktik i Örebro från 1946. Han var styrelseledamot i Örebro läns tandläkarförening 1948–1961 (ordförande 1960–1961), i Svenska Tandläkaresällskapet från 1959 och ledamot i dess kursnämnd 1956–1960.

Jacobson hade avsevärda kunskaper och kliniska färdigheter inom parodontologi och blev därför chef för en i Örebro nyinrättad klinik för behandling av tandlossningssjukdomar, där han började utbilda specialister i parodontologi. År 1968 började han att i samarbete med odontologiska fakulteten i Malmö utbilda Sveriges första tandhygienister och kallades ibland tandhygienisternas fader i Sverige. Han bidrog till skapandet av Postgraduate Dental Education Center i Örebro. Han var en av stiftarna till Scandinavian Society of Periodontologi. Han blev odontologie hedersdoktor vid Karolinska institutet 1978.[2]

Lars Jacobson är begraven på Nikolai kyrkogård i Örebro.[3]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Parodontologi (lärobok, 1978, flera upplagor)
  • Scaling (1985)
  • Oralstatus och tandvårdsvanor hos 100 vuxna diabetiker (1990)
  • Scaling med ultraljud (1995)
  • The Scandinavian contribution to modern periodontology (tillsammans med Jørgen Theilade, 1998)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  2. ^ Lennart Unell: Lars Jacobson, Svenska Dagbladet 3 augusti 2013, sid. 27.
  3. ^ SvenskaGravar