Hoppa till innehållet

Lasaros

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Lazarus” leder hit. För en en amerikansk-japansk TV-serie från 2025, se Lazarus (TV-serie). För studioalbum från år 2005 av Ulf Lundell, se Lazarus (musikalbum). För en liknelse i form av en berättelse i Lukasevangeliet, se Den rike mannen och Lasaros.
Sankt Lasaros av Betania
Sankt Lasaros av Betania
Sankt Lasaros av Betania
Kristus uppväcker Lasaros
målning av Juan de Flandes (cirka 1500)
Vördas inomRomersk-katolska kyrkan
Anglikanska kyrkogemenskapen
Östortodox kristendom
Orientaliskt ortodoxa kyrkan
HelgedomSankt Lasaros katedral (Agios Lazaros), Larnaca, Cypern
Helgondag29 juli

Lasaros (grekiska Λάζαρος, Lazaros) eller Lasarus (latin Lazarus) omnämns i Johannesevangeliet 11–12, där Jesus uppväcker honom från de döda. Lasaros sägs komma från Betania och vara bror till Maria och Marta. När Lasaros introduceras i berättelsen är han sjuk och Jesus, som sägs vara mycket fäst vid syskonen (Joh. 11:5), reser till Lasaros som då redan avlidit och varit död i fyra dagar. Lasaros ligger begravd i en klipphåla och Jesus befaller att stenen framför gravöppningen ska tas bort. Därefter ropar Jesus på Lasaros, som kommer ut ur graven (Joh. 11:38–44).

I Hemliga Markusevangeliet uppväcker Jesus en yngling från de döda. Omständigheterna vad gäller platsen, personerna och tillvägagångssättet liknar mycket dem som förekommer i berättelsen om Lasaros i Joh. 11:1–44. Detta har lett till antagandet att den yngling Jesus sägs uppväcka från de döda i Hemliga Markusevangeliet är Lasaros och berättelsen ses som en parallell till den i Johannesevangeliet.[1][2]

Enligt legenden skall denne Lasaros senare ha utsetts till biskop av KitionCypern. Hans helgondag infaller den 29 juli.[3]

I konsten framställs ofta Lasaros i en liten nisch eller ett gravkapell, en aedicula.[4]

Romersk-katolska kyrkan vördar Lasaros som helgon.[3]

  1. ^ Miles Fowler, Identification of the Bethany Youth in the Secret Gospel of Mark with other Figures Found in Mark and John, Journal of Higher Criticism. 5:1, spring 1998, 3–22. Också online här.
  2. ^ Helmut Koester, Was Morton Smith a Great Thespian and I a Complete Fool?, Biblical Archaeology Review, Nov/Dec 2009, s. 58.
  3. ^ [a b] The Book of Saints: A Dictionary of Servants of God. 6th ed. London: Cassell 1994. ISBN 0-304-34357-9.
  4. ^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]