Lasioglossum trigeminum

	Lasioglossum trigeminum
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Vägbin; Halictidae
Släkte	Smalbin; Lasioglossum
Art	Lasioglossum trigeminum
Vetenskapligt namn
	§ Lasioglossum trigeminum
Auktor	Gibbs, 2011
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Lasioglossum trigeminum är en biart som först beskrevs av Gibbs 2011.^[1] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin. Arten förekommer i mellersta till södra USA.^[2]

Beskrivning

Huvudet är mycket brett hos honan, mera runt hos hanen. Det och mellankroppen är ljusgrönt till blått. Munskölden är svartbrun på den övre halvan, medan överläppen (labrum) och käkarna har gulbruna inslag hos hanen. Antennerna är mörkbruna, undersidan på de yttre delarna gulorange hos honan, brungul hos hanen. Benen är bruna, med rödbruna fötter hos honan, gulbruna fötter hos hanen. Vingarna är halvgenomskinliga med gulbruna ribbor och gulbruna till rödbruna vingfästen. Bakkroppssegmenten är mörkbrun med genomskinligt gulbruna bakkanter. Behåringen är vitaktig och tämligen gles; hanen har dock något kraftigare behåring i ansiktet under ögonen, och honan på tergit 3 och 4. Som de flesta smalbin är arten förhållandevis liten; honan har en kroppslängd på 4,8 till 6,8 mm och en framvingelängd på 3,6 till 3,9 mm; motsvarande mått hos hanen är omkring 4,9 mm för kroppslängden och omkring 3,5 mm för framvingelängden.^[2]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar södra Mellanvästern i USA från Kansas österut till Maryland samt söderut via atlantkuststaterna till Georgia och norra Florida. Arten är vanlig.^[2]

Ekologi

Lasioglossum trigeminum är polylektisk, den flyger till blommande växter från flera familjer som korgblommiga växter (maskrosor) och korsblommiga växter (sommargyllen).^[1]

Arten är eusocial, den bildar samhällen med tre kaster, drottningar, hanar (drönare) och arbetare, där de parningsdugliga honorna, drottningarna, övervintrar som vuxna. Boet grävs ut i marken.^[3].

Etymologi

Arten har fått artepitetet trigeminum från latinets ord för triplett, syftande på den stora likheten mellan denna art och de nära släktingarna Lasioglossum versatum och Lasioglossum callidum.^[2]

Källor

^ [a b] ”Lasioglossum trigeminum Gibbs, 2011” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+trigeminum. Läst 26 september 2018.
^ [a b c d] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 201–205. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 26 september 2018.
^ Hilary Jane Haley (2018). ”Evaluating native bee community responses to tallgrass prairie habitat restorations” (på engelska) (PDF, 1,9 MB). Iowa State University. sid. 50. https://lib.dr.iastate.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=7374&context=etd. Läst 26 september 2018.

Externa länkar

Wikispecies har information om Lasioglossum trigeminum.
Artförteckning

[DL-1] [a b] ”Lasioglossum trigeminum Gibbs, 2011” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+trigeminum. Läst 26 september 2018.

[GIBBSU-2] [a b c d] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 201–205. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 26 september 2018.

[ENB-3] Hilary Jane Haley (2018). ”Evaluating native bee community responses to tallgrass prairie habitat restorations” (på engelska) (PDF, 1,9 MB). Iowa State University. sid. 50. https://lib.dr.iastate.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=7374&context=etd. Läst 26 september 2018.

[1]

[2]

[3]