Legitimitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Legitimitet, juridiskt och sociologiskt begrepp.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Legitim från mitten 1400-talet, lagenligt född/avlad, från mellanfranska legitimer och direkt från medeltida latinska legitimatus av legitimare göra laglig, förklarar sig vara laglig, från latin legitimus laglig ursprungligen fastställt i lag, i linje med lagstiftningen, från lex (genitiv legis) law (se laglig). Överfört med innebörden äkta, genuin, verklig, dokumenterat från 1550-talet. Relaterat ord laglig.[1]

I världen[redigera | redigera wikitext]

Legitimitet är ett centralt begrepp för legitimitetsprincipen. I statsrättslig diskurs handlar legitimiteten om huruvida en för staten central företeelse är förenlig med rättsprinciperna. "Formell legitimitet" kallas legalitet.

I utvidgad, relativ och värdeneutral betydelse förekommer ordet även till exempel inom sociologin för att beteckna det rättfärdigade, tillåtna eller berättigade av något i en kultur eller ett samhälle med de normer som finns där. Max Weber talar om legitimitet när han definierar auktoritet i den betydelsen.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Etymonline, uppslagsord legitimate
  2. ^ Rubenowitz, Sigvard (2004). Organisationspsykologi och ledarskap. Sigward Rubenowitz och Studentlitteratur. sid. 16,17,133. ISBN 978-91-44-04190-2