Sociologi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sociologi är en vetenskaplig disciplin som studerar samhällen och social handling i vid bemärkelse. Speciell vikt lägger sociologin vid att försöka förklara och förstå människors handlingar och sociala identiteter; grupprelationer och -processer; social skiktning och sociala systemprocesser, samt vilka kulturella strukturer och processer som präglar moderna samhällen.

Sociologin studerar mänskliga relationer som sociala processer på individ-, grupp- och samhällsnivå. Där discipliner som statsvetenskap, nationalekonomi, rättsvetenskap och medie- och kommunikationsvetenskap studerar hur olika sociala delsystem fungerar, har sociologin istället som ambition att placera analysen av politiska, ekonomiska, rättsliga och mediala processer i relation till å ena sidan samhället som helhet, och å andra sidan till de enskilda individernas livssammanhang.

Avgränsningar[redigera | redigera wikitext]

Som ämne saknar sociologi ett enhetligt perspektiv, en dominerande teori eller ett avgränsat empiriskt fält. Vissa perspektiv har periodvis varit starkt inflytelserika inom disciplinen: positivism, hermeneutik och historisk materialism i början av 1900-talet, senare (strukturfunktionalism under 1950- och 1960-tal, socialkonstruktivism och postmodernism under 1980- och 1990-tal). Det finns de[vilka?] som hävdar att sociologin hålls samman av en kärna av gemensamma klassiker (särskilt Max Weber, Émile Durkheim och Karl Marx) samt vissa empiriska metoder, men även kring dessa frågor pågår inomvetenskaplig kritik och diskussion. Det förhindrar emellertid inte att sociologer arbetar inom ramen för en stark tradition av gemensamma forskningsorganiserade begrepp och föreställningar.

Typiska ämnesval[redigera | redigera wikitext]

Några skolboksexempel på sociologiska ämnesområden är arbetslöshet, social stratifiering, organisering, sociala rörelser, rasism, sexism, konflikter, alienation och sociala normer. Inom sociologi bedrivs även genusforskning.

Inriktningar[redigera | redigera wikitext]

Traditionellt har sociologin indelats i tre perspektiv: utilitarism, atomism och organisk samhällsuppfattning. Idag är en sådan uppdelning mindre relevant. Några avgörande skiljelinjer i forskningen är idag i stället dem mellan socialkonstruktivistiska och realistiska ontologiska och teoretiska perspektiv, den relativa betydelsen av förståelse respektive förklaring, och kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sociologin växte fram som en reaktion på upplysningstidens individualism, förnuftstro, idéer om samhällsfördraget och naturrätt, idéer som företräddes av John Locke och Immanuel Kant. Under 1700-talet växte det fram en diskussion om förhållandet mellan samhället och individen, och till pionjäreerna brukar fransmännen Henri de Saint-Simon och Auguste Comte räknas. Deras studier rörde det sociala systemet och individers påverkan på detta.

Till de sociologiska banbrytarna hör Herbert Spencer, Georg Simmel, Émile Durkheim, Ferdinand Tönnies, Vilfredo Pareto, Max Weber och Karl Marx. Även psykoanalytikern Sigmund Freud har bidragit väsentligt till vetenskapsfältet. Inom den anglosaxiska empiriska sociologin bör viktigare bidrag från Talcott Parsons, John Goldthorpe, Robert K. Merton, C. Wright Mills, James Coleman, Mark Granovetter, Harrison White och Diego Gambetta räknas in. En mer filosofiskt inriktad sociologi har utvecklats av bland andra Pierre Bourdieu, Jürgen Habermas och Anthony Giddens med flera. Det finns även många betydelsefulla kvinnliga sociologer, inte minst bland de nu verksamma. Bland dem kan nämnas Hannah Arendt, Nancy Chodorow, Margaret Mead, Harriet Martineau och Rosa Luxemburg.

I Sverige blev sociologin egen universitetsdisciplin först 1947. Tidigare var sociologin en underdisciplin till praktisk filosofi. Torgny Segerstedt blev då landets förste professor i sociologi. Bland tidigare och nu verksamma svenska sociologer kan nämnas exempelvis Göran Ahrne, Gunnar Boalt, Stefan Svallfors, Hans Zetterberg, Fritz Croner, Richard Swedberg, Magnus Granberg, Peter Hedström, Joachim Israel, Robert Erikson, Robin Berzelius, Mats Trondman och Johan Asplund.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]