Genitiv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Genitiv är ett grammatiskt kasus, som oftast markerar ägarskap – att ett visst substantiv äger, innehar eller besitter ett annat substantiv. Ett exempel på en vanlig genitivkonstruktion är mannens hus, som i tyskan uttrycks med das Haus des Mannes och i finskan miehen talo.

Genitiv i svenskan[redigera | redigera wikitext]

Genitiv markeras i svenskan med ett så kallat "genitiv-s" – som vanligen placeras sist på ordet som ska markeras – till exempel Eriks. Enda undantaget är att markera genitiv genom att sätta ut en apostrof direkt efter ett namn som slutar på -s (och -x eller -z)[1] – till exempel Hans' bil – om tveksamhet kan uppstå. Vanligen löses problemet med omskrivning, och den här formen är numera ovanlig i svenskan. Den kan ha viss del i den förvirring som lett till felaktigt användande av engelskt genitiv.[källa behövs] I engelska markeras nämligen genitiv med apostrof följt av sAnna's, vilket i svensk text är helt fel. Genitiv av Anna skrivs alltså enligt svenska språkregler alltid Annas och aldrig Anna's[2][3].

I modern svenska används genitiv främst för att ange ägande och tillhörighet, men det förekommer också i vissa speciella uttryck – bland annat för vissa plats- och tidsangivelser – som exempelvis Hon var utomlands i somras. I fornsvenskan hade dock genitiven betydligt fler användningsområden. Bland annat styrde prepositionen "till" genitiven – vilket lever kvar i ett antal uttryck – som i till sjöss, till fots, till skänks och så vidare.

Huruvida genitiven skall betraktas som ett kasus i svenskan är omdiskuterat. Detta beror bland annat på att man ofta i modern svenska sätter ut genitivändelsen -s på det sista ordet i en nominalfras – i stället för på huvudordet, som vid exempelvis gruppgenitiv. Genitivändelsen får då gälla hela nominalfrasen och den beter sig alltså lite som ett självständigt ord (eller en klitisk partikel) – snarare än som en böjning eller kasus (se vidare: Kasus i svenska).

Gruppgenitiv[redigera | redigera wikitext]

Gruppgenitiv är en av anledningarna till att genitivens status som kasus i svenskan är omdiskuterat. För många är det mer naturligt att säga Länsstyrelsen i Jämtlands läns beslut än Länsstyrelsens i Jämtlands län beslut.[4] I äldre språkvård var rekommendationen, för formell stil, att man satte genitivändelsen på huvudordet – som i det senare exemplet. På det sättet blir det heller ingen tvekan om att det är länsstyrelsens beslut som avses medan betydelsen kan bli tvetydig med genitivändelsen på det sista ordet (i en sammanhållen fras) – även om det känns mer naturligt. Rekommendationen i dag är därför istället att man skriver om texten så att man undviker gruppgenitiv.

Förkortningar[redigera | redigera wikitext]

Genitiv för förkortningar skrivs vanligen som :s – till exempel SJ:s tidtabell och ABB:s styrelse. Undantaget är förkortningar som uttalas som ord och inte bokstavskombinationer, till exempel Saab och Asea, som böjs med vanligt genitiv-s – Saabs växellådor och Aseas generatorer. Förkortningar som slutar på s får vanligen inget genitiv-s – utan man skriver till exempel SAS flygvärdinnor och BRIS jourtelefon.

Ortnamn[redigera | redigera wikitext]

Ortnamn som slutar på konsonant får ett genitiv-s, exempelvis Stockholms tingsrätt, medan namn som slutar på vokalljud ofta står oförändrade som genitivattribut i fasta uttryck – exempelvis Solna tingsrätt, Malmö hamn, Uppsala kommun, men Ljungbys invånare. Till dessa orter hör även Kalmar (av det äldre Kalmare) och Gibraltar trotts att de slutar på konsonant. Vissa ortnamn får istället bortfall, antingen i alla fasta förbindelser – som Falun (Falu kommun) eller bara i vissa – (Trollhätte kanal men Trollhättans Stad) [3].

På senare tid har avsaknad av genitiv-s även börjat förekomma i enstaka fall för ortnamn som slutar på konsonant – exempelvis Marieberg köpcentrum (utanför Örebro), som stavas utan genitiv-s av centrumanläggningens ägare. Något vanligare är det för ortnamn som slutar på "-stad", t.ex. Kristianstad studentkår – vilket förutsätter att man uttalar ortnamnet med stumt "-d".

Denna praxis förekommer vanligen då det rör sig om namn på specifika institutioner. Säger man t. ex. "Volvo Kundservice", så antyder man att det finns en specifik avdelning inom företaget Volvo med just detta namn.

Sammansättningsledet Marie- i Marieberg är i sig för övrigt en försvenskad latinsk genitivform för femininum. Sådana former är alltjämt vanliga i ortnamnssammansättningar som Sofiero, Kristineberg, Helenelund med flera. Marie förekommer också i fler fasta förbindelser idag till exempel "Marie bebådelsedag" och "Jungfru Marie nycklar".

Inlånade former[redigera | redigera wikitext]

Latiniserade släktnamn-us har tidigare ofta fått genitiv enligt latinskt mönster på -i eller andra ändelser (beroende på ordets genus) – som i exempelvis Orphei Drängar. På grund av latinets minskade direkta betydelse blir detta dock alltmer ovanligt – mycket beroende av den minskade kännedomen om latinets grammatik. Latinska genitiv förekom också flitigt inom kyrkan, där en del också lever kvar, med kanske de bästa exemplen – Jesu Kristi och Jesu liv. Genitivformerna Pauli (i Pauli brev), Petri ( i Petri andra brev) och evangelii övergavs i 1917 års kyrkobibel och är idag mycket ovanliga i skrift.

Under påverkan av engelskan förekommer det i dag att genitivändelsen (-s) i skrift åtskiljs från sitt huvudord med en apostrof – detta är dock inte korrekt.

Exempel på uttryck och ord med genitivändelser[redigera | redigera wikitext]

Tidigare hade genitiven en större betydelse i svenskan än vad de har nu. Till exempel styrde vissa prepositioner detta kasus och olika ord hade olika genitivändelser – som i till exempel isländskan och tyskan, samt i ännu högre grad i de slaviska och baltiska språken. I modern svenska finns detta nästan bara kvar i vissa uttryck och ord.

Exempel på uttryck Kategori
  • ute till havs
  • gå till sängs
  • inombords
  • utomlands
-s som genitivändelse.
  • dagsens sanning
  • riksens ständer
  • livsens rot
  • mörksens gärningar
Tidigare böjdes både huvudordet och den bestämda ändelsen i genitiv (se Species (grammatik)).
  • allehanda
  • gå till väga
  • till handa
  • (falla någon) till fota
  • tillryggalägga
  • i mannaminne
-a som genitivändelse (pluralform)
  • gå till spillo
  • kvinnokläder
  • sidospår
-o som genitivändelse.
  • vara till salu
  • gatukorsning
  • furuskog
-u som genitivändelse.

Genitivändelser i olika språk[redigera | redigera wikitext]

(Ej komplett hos alla listade språk)

  • Engelska: -'s, -s', -' (eller prepositionen of)
  • Finska: -n, -in
  • Fornsvenska: -s, -u, -o, -e, -a
  • Franska: saknar genitivändelse (använder prepositionen de istället)
  • Isländska: -s, -a, -ar, -u
  • Japanska: saknar genitivändelse (använder partikeln の istället)
  • Klingonska: -wI',-wIj; -ma',-maj; -lI',-lIj; -ra',-raj; -Daj; chaj
  • Kurdiska: -ê, -î
  • Latin: -ae, -arum; -i, -orum; -is, -um; -us, -uum; -rum
  • Litauiska: -o, -io, -os, -ės, -ios, -ies, -aus, -iaus, -ens, -ers; -ų, -ių
  • Ryska: -a, -i, (-u); -0, -ov, -ej (fonologisk transkription)
  • Spanska: saknar genitivändelse (använder prepositionen de istället)
  • Svenska: -s
  • Turkiska: -in, -un, -ün, -ın (kan i possessiva ändelser ha ett epentetisk <n> och i gemen böjning ett epentetisk <y>)
  • Tyska: -s, -es, en, ens

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ulf Teleman, Svenska Akademiens grammatik, Norstedts bokförlag, Stockholm 2010.
  • Hydén, Rundqvist, Grammatik, Studentlitteratur, Lund 2005.
  1. ^ Hultman (2003), sid. 70
  2. ^ ”Svenska språkrådets språktips”. http://www.sprakradet.se/2113#item100000. 
  3. ^ [a b] Hultman (2003), sid 75
  4. ^ Hultman (2003), sid 212