Leif Thorsson

Från Wikipedia
Version från den 26 juni 2017 kl. 23.39 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 0 källor och märker 1 som döda. #IABot (v1.4beta4))

Leif Sture Thorsson, född 3 juli 1945 i Malmö, är en svensk jurist och ämbetsman.

Leif Thorsson är son till politikern Inga Thorsson och socialrådet Sture Thorsson (1895-1979). År 1974 avlade han juris kandidatexamen och han promoverades 1998 till juris hedersdoktor[1] vid Stockholms universitet. Han blev biträdande jurist vid Advokatfirman Lagerlöf år 1974. År 1979 blev han advokat och anställdes vid Carl Swartling advokatbyrå i Stockholm, där han blev delägare 1983. Han var justitieråd i Högsta domstolen åren 1993–2012. Thorsson är specialiserad på associationsrätt.

Thorsson var från april 2005 tjänstledig från Högsta domstolen under en period. Sedan han erkänt att han vid ett tillfälle brutit mot sexköpslagen utfärdades ett strafföreläggande i maj samma år, vilket Thorsson godkände. Justitiekanslern Göran Lambertz kom sedan att överväga huruvida ett yrkande på Thorssons avsättning som justitieråd skulle framställas i Högsta domstolen. Denne beslutade 25 maj samma år att inte framställa ett sådant yrkande.[2][3]

Vid sidan av tjänsten i Högsta domstolen har Thorsson bland annat varit ordförande i Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, där han blev ledamot 1989 och vice ordförande i Aktiemarknadsnämnden. Han är ledamot av styrelsen för Justitierådet Edvard Cassels stiftelse och sedan 1997 ordförande för Axel och Sofia Alms stiftelse.

Han var rättens ordförande i Högsta domstolen i det så kallade Nordmalingsmålet, där markägare i Nordmalings kommun ansåg att samerna inte hade rätt att använda deras mark för renbete vintertid.

Bibliografi

Referenser