Leonid Andrejev

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För friidrottaren med samma namn, se Leonid Andrejev (friidrottare).
Leonid Andrejev (autokromfotografi).
Leonid Andrejev.
Leonid Andrejev och hans fru, Anna, 1903.

Leonid Nikolaevitj Andrejev (ryska: Леонид Николаевич Андреев) född 21 augusti (9 augusti enligt g.s.) 1871 i Orjol, söder om Moskva, död 12 september 1919 i Kuokkala, Finland,[1] var en rysk författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Andrejev studerade vid universiteten i Sankt Petersburg och Moskva. Han arbetade några år som kriminalreporter och har även använt sig av pseudonymen James Lynch. Han var motståndare till bolsjevismen och flydde 1917 till Finland. Han skrev realistiska berättelser med motiv från rysk-japanska kriget och 1905 års händelser.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Andrejev, som var utbildad jurist, väckte uppseende med sin första novellsamling 1902. Han utgick från Dostojevskijs psykologiska realism men övergick med åren alltmer till en allegoriserande symbolism. I Västeuropa är han huvudsakligen känd genom sina berättelser av vilka Det röda skrattet (1905, svensk översättning 1906) och Kriget ok (1915) skildrar krigspsykosen inom småborgerlig miljö.[2]

Andrejevs dramatiska skapande är föga känt utanför Ryssland. Hans mest betydande drama, Savva (1906), skildrar en revolutionär, vars anarkism reser sig mot själva världsordningen.[2]

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Tanken med flera berättelser (översättning Alfred Jensen, Seligmann, 1903)
  • Det röda skrattet (Krasnyj smech) (öfversatt från ryskan af A.B. [dvs. Adelaide Burjam], Söderström, 1905) (Det röda skrattet och andra berättelser, översättning Helga Backhoff-Malmquist, Natur och kultur, 1957)
  • Ängeln (öfvers. för Veckans krönika af J.G., Helsingfors, 1906)
  • En berättelse om sju hängda (Rasskaz o semi povesennych) (översättning Anna Lundström, Helsingfors, 1907) (översättning Eugen von Sabsay och Chrissy Sterzel, Tiden, 1946)
  • Anatema (översättning Anna Lindström, Helsingfors, 1909)
  • Djävulens dagbok (Dnevnik Satany) (översättning Jarl Hemmer, Bonnier, 1921)
  • Han som får örfilarna: skådespel i fyra akter (Tot kto palucaet posceciny) (översättning Rudolf Wendbladh, 1926)
  • Valda noveller (Povesti i rasskazy) (översättning Hjalmar Dahl, Söderström, 1962)
  • Argbiggan (Zljutjka) (efter en berättelse av Leonid Andrejev, tecknade av Eva Montén-Kovacs, Zeus, 1977)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Encyclopædia Britannica: Leonid Nikolayevich Andreyev På engelska, läst 23 mars 2016
  2. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok’’, Band 1, 1947–1955. (spalt 1017)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]