Nötö, Föglö
| Nötö | |
| By | |
 Nötö. Vy mot väster och Södergård,
Härdal till vänster. 8 maj 2011. | |
| Land |  Finland
|
|---|---|
| Autonom region |  Åland
|
| Område | Ålands skärgård |
| Kommun | Föglö |
| Församling | Ålands södra skärgårdsförsamling |
| Koordinater | 60°05′32″N 20°28′42″Ö / 60.0923°N 20.4784°Ö |
| Folkmängd | 20 (2023-12-31)[1] |
| Befolkades | medeltiden |
| Tidszon | EET (UTC+2) |
| - sommartid | EEST (UTC+3) |
| Postort | Föglö |
| Postnummer | 22710[2] |
| Registerby | 062-417[3] |
| Fornminnen | Fö 17.1 Ristningar i en berghäll. |
  Byns läge på Åland.
| |
| Visa på detaljerad karta: Kartplatsen | |
Nötö är en by i Föglö kommun på Åland med 20 invånare (2023). Dagens Nötö har tillkommit genom att fem holmar har växt samman på grund av landhöjningen. Förutom Nötö, där den äldsta bebyggelsen finns, också holmarna Marsö och Börken (förr Björkö) i väster samt Brändö och Lotsholm i öster.[4] De utgör nu delar av dagens Nötö.
Byn hörde till Föglö församling fram till 2006, därefter till Ålands södra skärgårdsförsamling.
Geografi
[redigera | redigera wikitext]Nötö ligger i den del av kommunen som kallas Vargskär och gränsar i öster mot byn Jyddö, i söder mot Finholma och Sonboda, i väster mot Degerby och Järsö samt i norr mot Överö och mot Vårdö kommun och byn Ängö.
Byn omfattar ön Nötö och omgivande vatten inklusive ett stort antal holmar. Huvuddelen av bebyggelsen ligger på ön Nötö, vars areal är 3,68 kvadratkilometer (368 hektar) och största längd 3,9 kilometer i öst–västlig riktning.[5] Ön höjer sig på flera ställen drygt 15 meter över havsytan.[6] Fritidsbebyggelse finns på flera av holmarna, däribland Kåsenholm.
Nötö förbinds med övriga Vargskär av Nötö bro till Jyddö och med resten av Föglö med Embarsundsfärjan till Finholma.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Liksom resten av Ålands skärgård befolkades Nötö under medeltiden. Om den äldre historien vet vi inte mer än vad ortnamnet avslöjar: att ön en gång i tiden tydligen var känd i trakten för tillgången på nötter (hasselnötter). Hasselbuskar växer fortfarande rikligt på Nötö. Att namnet skulle vara härlett ur nöt i betydelsen ’nötkreatur’ verkar mindre sannolikt. En direkt parallell förefaller vara byn Nåtö i Lemland, i äldre tid ofta skrivet Nötö, vars namn anses syfta på förekomsten av hassel. Också där växer fortfarande hassel i stora bestånd.[7]
Byn nämns första gången den 12 juli 1480 i Stockholms stads tänkebok. Två personer, Hemming Karlsson, bosatt i Köpmansgatan i Stockholm, och en Peder Andersson hade råkat i slagsmål hos ”Olaff i Nöta i Fogla sockn i Aaland”. Sju män, bland dem Olof i Nötö, intygade att de båda slagskämparna efteråt, när de skadade låg i sina sängar, hade gjort en överenskommelse att den av dem som levde längst inte skulle betala några böter, däremot göra en pilgrimsresa till Rom. Ett drygt halvår senare, den 20 januari 1481, berättar ett annat domstolsprotokoll att Hemming inte hade överlevt slagsmålet på Åland och att Peder skulle göra pilgrimsresan (detta skedde alltså medan Sverige var katolskt).[8]
Det dröjer över fyrtio år innan Nötö åter nämns i källorna. Den tyske köpmannen Helmer Ficke i Reval (dagens Tallinn) hade under första halvan av 1500-talet åtskilliga affärskontakter med de ålänningar som regelbundet besökte staden. Mest handlade han med Kumlinge- och Brändöbor men också en och annan Föglöbo skymtar förbi, bland dem Per Jakobsson från Nötö, som reste till Reval under de svåraste åren av unionsstriderna i början av 1520-talet. Det var ingalunda ofarligt. Bara några år tidigare, sommaren 1519, hade Olof Tomasson från Horsholma blivit ”av daga tagen” i Revals hamn. Ändå vågade Per Jakobsson bege sig dit sommaren 1522 för att köpa lin av Helmer Ficke. Han kunde inte betala kontant och noterades därför av den noggranne Ficke i dennes bok över utestående fodringar. Det är tack vare denna notering vi än i dag känner till hans resa. Ficke noterade vidare att Per Gersson i Mosshaga gick i god för skulden och att de båda männen dessutom fått låna ett mindre belopp i reda pengar.[9]
På 1530-talet ges för första gången en mer samlad bild av bebyggelsen i Nötö. De äldsta skattelängderna nämner tre bönder i byn: Nils Nilsson, hustru Karin och Hans Klausson. Också skattelängderna från mitten av 1540-talet (1544–46) redovisar tre bönder, men sedan försvinner Nils Nilsson ur historien och i senare skattelängder finns endast två bönder.[10]
Två gårdar skulle det förbli i byn under de följande seklerna:
- nr 1, Södergård (senare Västergård) och
- nr 2, Norrgård.[11]
I början av 1800-talet delades båda: Södergård i Södergård och Västergård, Norrgård i Norrgård och Jakopas. Södergård och Jakopas flyttades senare på 1800-talet ut från den gamla byplatsen byggdes upp längre österut på ön.
Lotsarna på 1600-talet
[redigera | redigera wikitext]Östra delen av Nötö hemland kallas sedan gammalt Lotsholm, och sundet mellan Nötö och Jyddö heter Lotsholmsströmmen. Namnen vittnar om att det i äldre tid har bott lotsar och funnits en lotsplats på ön. De första bönderna som omtalas som styrmän i Nötö är Hans Persson, nämnd i skattelängderna 1586–1616, och Anders Tönnesson, nämnd 1581–1617. Detta betyder att det var i slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet som gårdarna i Nötö erhöll vissa skattelättnader mot att bönderna lotsade kronans fartyg. På 1690-talet organiserades lotsväsendet om och nya lotsplatser inrättades utmed farlederna. Nötö kom inte att ingå i den nya organisationen och därmed förlorade byn rollen som lotsplats.[12]
Livet i byn på 1770-talet
[redigera | redigera wikitext]Den första kartan över Nötö upprättades 1776. Lantmätaren Johan Strömborg ger en utförlig beskrivning av böndernas villkor. De var mångsysslare som bedrev jordbruk, boskapsskötsel och fiske. Gårdarna producerade ett visst överskott när det gällde boskap, ost och fjällfisk, vilket gav bönderna en del inkomster. Däremot kunde byborna inte fånga strömming i egna vatten eftersom byn saknade notvarp. Istället fiskade de strömming till husbehov ”annorstädes” (i 1661 års jordebok sägs att Nötöborna ägnade sig åt skötfiske »en mil från byn», men var denna fiskeplats fanns nämns inte). De var också skyldiga att underhålla de remmare som fanns på deras vatten i farleden mellan Sverige och Finland.[13]
Osttillverkning
[redigera | redigera wikitext]Osttillverkningen som nämns på 1700-talskartan var en näring som Föglöbor och kanske särskilt invånarna i Vargskär samt i Husö i Sottunga var kända för. Osten exporterades såväl till Stockholm som till Åbo. När Weckström sammanställde sitt geografiska lexikon i början av 1850-talet noterade han om Nötö: ”Här tillverkas ost.”[11]
Osten kallades för det mesta Ålandsost, ibland Föglöost. Åboprofessorn Per Adrian Gadd skrev 1759 att den ”täflar ofta med mången Parmesanost om företrädet”, medan geografen och lantbrukaren Eric Tuneld var lite mer återhållsam och konstaterade 1773 att osten från Åland var en av de bästa som tillverkades i Sverige.[14]
Fornminnen
[redigera | redigera wikitext]Det enda registrerade fornminnet inom byns gränser är några ristningar som finns på Ängholmen alldeles invid Leden eller Embarsundsleden, den gamla farleden genom Embarsund. Den består av ett svårtolkat namn och årtalet 1646 (Fö 17.1).
Befolkningsutveckling
[redigera | redigera wikitext]| Befolkningsutvecklingen i Nötö 1970–2020[1] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | |||
| 1970 | 26 | |||
| 1980 | 25 | |||
| 1990 | 20 | |||
| 2000 | 21 | |||
| 2010 | 17 | |||
| 2020 | 20 | |||
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Sandön, naturreservat i Nötö.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”Invånarantalet i byar och stadsdelar 1905–2023” (excel-fil). ÅSUB, Ålands statistik- och utredningsbyrå. https://www.asub.ax/sv/befolkning-befolkningens-storlek-och-struktur-tabeller. Läst 6 augusti 2024.
- ^ ”Postnummer by/område på Åland”. Åland Post. http://www.alandpost.ax/privat/skicka-brev/postnummer-pa-aland/postnummer-byomrade-pa-aland.
- ^ ”Kommuner och byar 2013” (excel-fil). Lantmäteriverket. https://www.maanmittauslaitos.fi/sv/information-om-lantmateriverket/organisation/statistik. Läst 6 augusti 2024.
- ^ Skogsjö 2009, s. I:101. Namnet Brändö används inte längre, men lever kvar i några smånamn, exempelvis Brändösund, ett område mellan de forna holmarna Nötö och Brändö.
- ^ Lantmäteriverket: Terrängkarta 1:100 000, hämtad 2017-02-21 från filnedladdningstjänsten avgiftsfri data
- ^ Kartplatsen, Lantmäteriverket
- ^ Hellberg 1987, sid. 206.
- ^ Skogsjö 2009, sid. II:102.
- ^ Kerkkonen 1977, sid. 151.
- ^ Skogsjö 2009, sid. II:103.
- ^ [a b] Weckström 1852, sid. 48.
- ^ Skogsjö 2009, sid. II:110.
- ^ Skogsjö 2009, sid. II:106.
- ^ Skogsjö 2010, sid. 280 f.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Dahl, Göran (1994). Bomärken på Åland. Mariehamn: Ålands Folkminnesförbund. Libris 8034161. ISBN 951-95220-6-9
- Hellberg, Lars (1987). Ortnamnen och den svenska bosättningen på Åland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. ISBN 951-9018-32-8
- Kerkkonen, Gunvor (1977). Borgare och bondeseglare: handelssjöfart på Reval genom och i SV-Finlands skärgård under tidigt 1500-tal : kring tvenne skuldböckers notismaterial, detaljutredningar och reflexioner. Helsingfors: Suomen historiallinen seura. Libris 7985297. ISBN 9519254153
- Skogsjö, Håkan (2009). Familjer och gårdar i Föglö : från stormaktstid till nutid. Mariehamn. ISBN 978-952-67154-3-8
- Skogsjö, Håkan (2010). Ett svunnet Åland. Mariehamn. ISBN 978-952-67154-5-2
- Weckström, M. (1852). Geografiskt-statistiskt lexikon öfver Finland 1851. Åland. Åbo: Eget förlag. sid. 48. Libris 2819657. https://digi.kansalliskirjasto.fi/teos/binding/1908051?page=49. Läst 10 september 2024
| |||||||||||||||||||
| |||||||
