Ludvig Zetterholm
| Ludvig Zetterholm | |
 Ludvig Zetterholm, 1862 | |
| Född | Carl Johan Ludvig Zetterholm 14 februari 1818 Linköping, Sverige  |
|---|---|
| Död | 2 maj 1873 (55 år) Stockholm, Sverige |
| Betydande roller | |
| Brukspatron Olifant i Löjen och tårar | |
Carl Johan Ludvig Zetterholm, född den 14 februari 1818 i Linköping, död den 2 maj 1873 i Stockholm, var en svensk skådespelare och teaterchef.
Zetterholm studerade på Stockholms gymnasium, men tog 1839 anställning som skådespelare vid Ulrik Torsslows sällskap i Kirsteinska huset. 1842 anställdes han vid Anders Lindebergs Mindre teatern. Här väckte han snart uppmärksamhet för sitt humoristiska utförande av flera typer ur folkrepertoaren, till exempel kyparen Knäcksell i August Blanches Positivhataren och skomakaregesällen i Johann Nestroys Lumpazivagabundus.
År 1854 tog han anställning vid Johan Willehad Weselius sällskap vid Södra teatern på Mosebacke, och då Weselius avled 1855 övertog han ledningen av teatern och gifte sig med hans änka. 1857 brann teatern, men den återuppfördes, varefter Zetterholm var teaterchef mellan 1859 och 1873. Somrarna 1867–1872 förestod han dessutom Djurgårdsteatern. Kärntruppen i hans sällskap, som under denna tid hade sin glansperiod med uppförande av Offenbachs operetter, bestod av komedianter som Ferdinand Thegerström, Gustaf Bergström, Carl Gustaf Lindström, August Warberg, Charlotte Bergström och Anna de Wahl.
För att minska konkurrensen slog han sig hösten 1871 samman med Ludvig Josephson och Ernst Wallmark om ett övertagande av Ladugårdslandsteatern jämte de två teatrar Zetterholm redan hade. De främsta av truppens skådespelare överansträngdes emellertid och slutade, vilket ledde till att truppens konstnärliga nivå sjönk och företagets ekonomi blev lidande. Zetterholm tog sitt liv med ett revolverskott då han för första gången under sitt direktörskap inte hade råd att betala sina skådespelare full månadslön. Sterbhusutredningen visade dock på ett betydande överskott.
Som teaterledare var Zetterholm sträng och småaktigt noggrann om helgden av sitt teaterregemente. Som skådespelare var han en god kuplettsångare och en godlynt humoristisk framställare av karaktärstyper ur folklivet. Främst bland hans roller på Södra teatern märks brukspatron Olifant i Johan Jolins Löjen och tårar.
Teater
Roller
| År | Roll | Produktion | Teater |
|---|---|---|---|
| 1842 | Den unge kassören Auguste Arnould och Narcisse Fournier |
Nya Teatern[1] | |
| Doktor Purgantius | Rochus Pumpernickel Matthäus Stegmayer |
Nya Teatern[2] | |
| 1845 | Christopherl | Nu ska vi roa oss Johann Nestroy |
Mindre teatern[3] |
| 1846 | Zachäus Schlaglieb | Betjänten professor Louis Angely |
Mindre teatern[4] |
Referenser
Noter
- ^ ”Nya Teatern: 'Den unge kassören', 'En herre och ett fruntimmer'”. Aftonbladet: s. 2. 5 december 1842. http://tidningar.kb.se/4112678/1842-12-05/edition/0/part/1/page/2. Läst 3 december 2016.
- ^ ”Nya Teatern”. Aftonbladet: s. 2. 4 januari 1843. http://tidningar.kb.se/4112678/1843-01-04/edition/0/part/1/page/2. Läst 3 december 2016.
- ^ ”Recension”. Aftonbladet: s. 2. 15 maj 1845. http://tidningar.kb.se/4112678/1845-05-15/edition/0/part/1/page/2. Läst 21 maj 2017.
- ^ ”Stockholm”. Aftonbladet: s. 2. 22 oktober 1846. http://tidningar.kb.se/4112678/1846-10-22/edition/0/part/1/page/2. Läst 5 maj 2016.
Källor
- Zetterholm, Carl Johan Ludvig i Arvid Ahnfelt, Europas konstnärer (1887)
- Zetterholm, Karl Johan Ludvig i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
- Zetterholm, Carl Johan Ludvig i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)