Ludwig Julius Budge
| Ludwig Julius Budge | |
 | |
| Född | 11 september 1811 Wetzlar |
|---|---|
| Död | 14 juli 1888[1] (76 år) Greifswald |
| Medborgare i | Konungariket Preussen |
| Utbildad vid | Philipps-Universität Marburg  |
| Sysselsättning | Läkare, fysiolog, universitetslärare, anatom |
| Arbetsgivare | Bonns universitet Johannes Gutenberg-Universität Mainz Greifswalds universitet |
| Redigera Wikidata | |
Ludwig Julius Budge, född 11 september 1811 i Wetzlar, Tyskland, död 14 juli 1888 i Greifswald, var en tysk fysiolog, som 1847 blev professor i fysiologi vid Bonns universitet samt 1856 professor i anatomi och fysiologi i Greifswald. De främsta av hans skrifter är Untersuchungen über das Nervensystem (1841–42), Allgemeine Pathologie (1843), Lehrbuch der speciellen Physiologie (1848, åttonde upplagan 1862) och Bewegung der Iris (1855).
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Budge var allmänläkare i Altenkirchen (Westerwald) från 1836 till 1842. Under denna tid arbetade han redan som forskare. År 1842 habiliterade Budge vid Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität i Bonn. Han blev biträdande professor i Bonn 1847 och full professor 1855. År 1851 valdes han in i tyska Vetenskapsakademien Leopoldina.
Vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]
År 1856 intog Budge professuren i anatomi och fysiologi vid universitetet i Greifswald. Genom sitt flerfaldigt prisbelönta arbete med regnbågshinnans rörelse från 1855 blev han känd i den professionella världen. År 1845, samtidigt med andra forskare, upptäckte han vagusnervens hämningseffekt på hjärtats funktion, även om han misstolkade sina resultat.[2] Som anatom noterade han 1859 att när de strimmiga musklerna växer, ökar inte bara fibrernas tjocklek utan även antalet enskilda fibrer. Samma år upptäckte han att levern genomkorsas av ett kapillärnätverk som mynnar ut i gallgångarna.
Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]
- Die Lehre vom Erbrechen. Nach Erfahrungen und Versuchen. Bonn 1840, Faksimile, Saarbrücken 2007.
- Untersuchungen über das Nervensystem. Frankfurt am Main 1841–1842, Jäger'sche Buch- Papier- und Landkarten Handlung.
- Allgemeine Pathologie als Erfahrungswissenschaft basierend auf Physiologie. Bonn 1845.
- Memoranda der speciellen Physiologie des Menschen, Zweite verbesserte und vermehrte Auflage; Weimar 1850.
- Neue Untersuchungen über das Nervensystem. Weimar 1851.
- Über die Bewegung der Iris. Braunschweig 1855.
- Specielle Physiologie des Menschen: ein Leitfaden, 7. verm. Auflage. Weimar 1857.
- Lehrbuch der speciellen Physiologie des Menschen, 8. Aufl. Leipzig: Voigt and Gunther, 1862.
- Compendium der Physiologie des Menschen. Leipzig 1864.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Ludwig Julius Budge, 14 september 2021.
- Budge, Ludwig Julius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Base biographique, Julius Ludwig Budge.[källa från Wikidata]
- ^ Erwin H. Ackerknecht: Kurze Geschichte der Psychiatrie. [1967] 3. Auflage, Enke, Stuttgart 1985, ISBN 3-432-80043-6; S. 98 zu Stw. „nervöse Hemmung“.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Christoph Lindenmeyer: Ludwig Julius Budge <1811-1888> und der Prioritätsstreit um die Inhibitionstheorie. Zürich: Juris-Verl., 1966 (Zürich, Med. F., Diss.).
- Lutz Sartor: „Herr Dr, Budge ist ein Jude“ – die Auseinandersetzung um die Kreis-Physikatsstelle in Altenkirchen 1839/1840, verbunden mit einem biographischen Abriß über Julius Budge (1811-1888), in: Beiträge zur Wirtschafts-, Sozial- und Zeitgeschichte des Kreises Altenkirchen III, hg. von der Kreisverwaltung Altenkirchen – Kreisarchiv, Altenkirchen 1989, S. 27–34.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Ludwig Julius Budge.
|