Luffare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Två luffare som går längs ett järnvägsspår.

En luffare är en person som i stället för att ha en fast bostad färdas mellan olika platser, och försörjer sig genom tillfälligt arbete på platsen och sedan reser vidare. Det avser främst en vandrande manlig person under 1800- och början av 1900-talet.

I Sverige gick luffarna ofta bestämda rutter till vänligare människor inom en socken. För att ge sig utanför socknen krävdes fram till 1860 ett inrikespass. Även i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kunde luffare som under längre tid drev omkring på allmän plats gripas av polisen för lösdriveri, och dömas till böter eller fängelse. Luffarriksdagen i Hallsberg i mars 1921 var ett försök att organisera sig, precis arbetarorganisationerna redan tidigare gjort. Lösdriverilagen var i kraft från 1885, och avskaffades helt 1965.

Många luffare fick ett rykte av att sova över på höskullen om nätterna.[1][2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Martinson, Harry (1948). Vägen till Klockrike. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Fougner, Björn (1984). Luffarriksdan och Luffarkungen: organiserade luffare i sägen och verklighet. Stockholm: Vagus i samarbete med Inst. för folklivsforskning. Libris länk. ISBN 91-7810-027-5 
  • Harding, Gunnar; Ericson H.C. (1977). Luffaren Svarta Hästen och det hemska rånmordet i Leksand. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris länk. ISBN 91-46-12794-1 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arne Norlin (28 januari 2002). ”Så föddes vår största författare” (på svenska). Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10255920.ab. Läst 4 maj 2020. 
  2. ^ Lollo Bark (1 maj 2009). ”Sveriges siste luffare längtar tillbaka till skogen” (på svenska). Ystads allehanda. Arkiverad från originalet den 4 maj 2020. https://web.archive.org/web/20160919234246/http://www.ystadsallehanda.se/tomelilla/sveriges-siste-luffare-langtar-tillbaka-till-skogen/. Läst 4 maj 2020.