Lynda Benglis

Från Wikipedia
Lynda Benglis
Född25 oktober 1941[1][2][3] (82 år)
Lake Charles[4][5][6], USA
Medborgare iUSA[7][8]
SysselsättningMålare[9], videokonstnär[8][4][9], fotograf[4][9], skulptör[10][4][9], performancekonstnär[10][11]
ArbetsgivareSchool of Visual Arts
Utmärkelser
Guggenheimstipendiet (1975)[12]
Redigera Wikidata
Eridanus

Lynda Benglis, född 25 oktober 1941 i Lake Charles, Louisiana, är en amerikansk konstnär, som bland annat gjort sig känd för sina vaxmålningar, latexskulpturer och sin feministiska konstnärliga praktik.[13][14]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lynda Benglis studerade på Newcomb College i New Orleans, där hon tog en kandidatexamen 1964. Hon flyttade därefter till New York.[15] Hon uttrycker sig med organiska former i sina verk och är influerad av bland andra Barnett Newman och Andy Warhol.[16] I sina tidiga verk använder hon sig av bivax, senare av polyuretan under 1970-talet och därefter av guld, zink och aluminium och andra metaller.[16] Hon var kontroversiell fram till 1980-talet, främst därför att hon hade tydliga sexuella referenser.[17]

Som många andra konstnärer vid denna tid experimenterade Lynda Benglis med slungande och droppande målningsmetoder i Jackson Pollocks efterföljd.[18]

År 1971 började hon samarbeta med Robert Morris, och gjorde videoverken Mumble (1972) och Morris Exchange (1973).[17] Benglis gjort ett antal videofilmer under 1970-talet, i vilka hon arbetade med frågor som självbild och kvinnoidentitet.[19]

Annons i Artforum[redigera | redigera wikitext]

Lynda Benglis kände sig åsidosatt i en mansdominerad konstvärld och gjorde satir på pinuppbilder och Hollywood-artister. Hon valde en serie tidningsannonser som medium, en bildsvit som avslutades med en särskilt kontroversiell bild i utgåvan av Artforum i november 1974. I denna poserade hon med en stor latexdildo iklädd endast solglasögon som reklam för hennes nästkommande utställning på Paula Cooper Gallery.[14]

Lynda Benglis anses vara ett tidigt exempel på arbete med genusperformance.[20]

Senare utställningar[redigera | redigera wikitext]

Lynda Benglis första retrospektiva utställning i Europa visades november 2009 - januari 2010 på Irish Museum of Modern Art i Dublin i Irland.[21]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, rkd.nl, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Lynda Benglis, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Lynda Benglis, CLARA (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] läs online, vocab.getty.edu.[källa från Wikidata]
  5. ^ RKDartists.[källa från Wikidata]
  6. ^ Directory of Southern Women Artists, The Johnson Collection.[källa från Wikidata]
  7. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] läs online, rkd.nl, läst: 9 september 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d] Artnet.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ RKDartists, läs online, läst: 10 september 2021.[källa från Wikidata]
  12. ^ lynda-benglis.[källa från Wikidata]
  13. ^ Lydia Morrish Lynda Benglis: ‘You cannot kill creativity’, Dazed, läst 2016-07-30
  14. ^ [a b] Doss, Erika (2002). ”Feminist Art and Black Art”. Twentieth-Century American Art. Oxford History of Art. Oxford: Oxford University Press. sid. 184. ISBN 0-19-284239-0 
  15. ^ ”Cheim & Read”. Lynda Benglis Artist Page. Arkiverad från originalet den oktober 17, 2011. https://web.archive.org/web/20111017114353/http://www.cheimread.com/artists/lynda-benglis/?view=bio. Läst 18 oktober 2011. 
  16. ^ [a b] Krane, Susan (Spring-Summer 1992). ”Lynda Benglis: Dual Natures”. Woman's Art Journal (Atlanta : High Museum of Art, 1990.) 3 (1): sid. 54. ISBN 0-939802-63-5. 
  17. ^ [a b] Joy, C. (2007). ”Benglis, Lynda”. Grove Art Online. Oxford University Press. http://www.groveart.com/shared/views/article.html?section=art.007881. Läst 24 juni 2007. 
  18. ^ Jones, Amelia (1998). Body Art/Performing the Subject. Minneapolis: University of Minnesota Press. sid. 96–97. ISBN 0-8166-2773-8 
  19. ^ Richmond, Susan. "The Ins and Outs of Female Sensibility: A 1973 Video by Lynda Benglis". Camera Obscura. 23.3 (2008): 80-109.
  20. ^ Richmond, Susan. "”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100829124953/http://www.ktpress.co.uk/nparadoxavolumes.htm. Läst 21 mars 2010. " "Sizing Up the Dildo: Lynda Benglis' Artforum Advertisement as a Feminist Icon", n.paradoxa 15 (January 2005): 24-34.
  21. ^ Douglas, Sarah. “My Brilliant Career: Lynda BenglisArt+Auction, November 2009.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]