Magnesiumoxid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Magnesiumoxid
Magnesiumoxid
Systematiskt namnMagnesiumoxid
Övriga namnMagnesia
Kemisk formelMgO
Molmassa40,3044 g/mol
UtseendeVitt pulver
CAS-nummer1309-48-4
Egenskaper
Densitet3,58 g/cm³
Löslighet (vatten)0,086[källa behövs] g/l
Smältpunkt2852 °C
Kokpunkt3600 °C
Faror
HuvudfaraInga
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
1
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Magnesiumoxid, MgO, är en kemisk förening av magnesium (Mg) och syre (O). Magnesiumoxid har mycket låg löslighet i vatten och är basiskt.

Trivialnamnet magnesia är emellertid tvetydigt, eftersom både basiskt magnesiumkarbonat och mangandioxid tidigare har kallats magnesia (magnesia alba respektive magnesia nigra).[1] Ålderdomliga svenska ord för magnesiumoxid är talkjord och bitterjord.[1] Magnesiumoxid förekommer sällsynt som mineralet periklas.

Magnesiumoxid bildas vid förbränning av magnesium i syre, till detta krävs stor tillgång till energi, samtidigt som stor mängd energi frigörs (3933 kJ/mol MgO). Magnesiumoxid bildas om magnesiumkarbonat kalcineras.[2]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Magnesiumoxid är ett vitt eldfast ämne som ingår i deglar som motstår extrema temperaturer vid smältning av metall.

Magnesiumoxid används som elektriskt isoleringsmaterial, bland annat i termoelement.

Magnesiumoxid används för att neutralisera magsyran om man har sura uppstötningar och det används också som kosttillskott. Det har E-nummer 530.

Magnesiumoxids optiska egenskaper gör att det ibland används som vitt pigment. Det är inte lika giftigt som blyvitt eller zinkvitt.

Om magnesiumoxid blandas med en stark vattenlösning av magnesiumklorid fås magnesiacement.[3]

Risker[redigera | redigera wikitext]

Magnesiumoxid är irriterande för ögon och andningsvägar och inandning kan orsaka metallfeber.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Magnesia i SAOB.
  2. ^ Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, förlag Almqvist & Wiksell, kapitel 26-5a sidan 622
  3. ^ Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, förlag Almqvist & Wiksell, kapitel 26-5b sidan 623
  4. ^ Magnesium oxide i Richard P. Pohanish, 2011, Sittig's Handbook of Toxic and Hazardous Chemicals and Carcinogens, Volym 1, sid. 1642. ISBN 9781437778694.