Aluminiumoxid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aluminiumoxid
Aluminiumoxid
Kristallstruktur
Systematiskt namn Dialuminium(III)trioxid
Kemisk formel Al2O3
Molmassa 101,9613 g/mol
Utseende Vit keram, luktlös
CAS-nummer 1344-28-1
SMILES O=[Al]O[Al]=O
[Al+3].[Al+3].[O-2].[O-2].[O-2]
[O-2].[O-2].[O-2].[Al+3].[Al+3]
Egenskaper
Densitet 3,95 – 4,1 g/cm³
Löslighet (vatten) Olöslig
Smältpunkt 2 072 °C
Kokpunkt 2 980 °C
Faror
Huvudfara Inga
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
2
0
LD50 >5 g/kg kroppsvikt
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Aluminiumoxid (kemisk formel Al2O3) är en förening av aluminium och syre. Sven Rinman kallade denna förening "lerjord", en benämning som var i bruk ännu i början av 1900-talet. Aluminiumoxid är en av de vanligaste keramerna efter glas och porslin. Föreningen uppstår även när en ren aluminiumyta oxideras. Den tunna hinna av aluminiumoxoid som då bildas utgör ett effektivt skydd för metallen.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Aluminiumoxid är kemiskt mycket stabil, elektriskt isolerande, men med god värmeledningsförmåga (40 W/(m·K)). Vidare har keramen god värmechockbeständighet, hög slitstyrka och hög draghållfasthet (150-200 MPa)[1].

Olöslig i dietyleter, nästan olöslig i etanol.

Brytningsindex 1,768 – 1,772.

Mineral[redigera | redigera wikitext]

Aluminiumoxid förekommer naturligt som mineralet korund. Om kristallerna är tillräckligt rena för att vara genomskinliga klassas de som ädelstenar och kallas då safir eller om en del aluminiumatommer ersatts av krom för rubin.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Aluminiumoxid framställs ur bauxit som ett steg i Bayerprocessen. Ämnet aluminiumhydroxid kalcineras genom att hettas upp till över 1 000 °C varvid vatten avgår och aluminiumoxid bildas.

Ytan på aluminiumföremål kan förses med ett skyddande lager av aluminiumoxid genom en elektrolytisk process som kallas eloxering. Det eloxerade oxidlagret är tjockare och mer motståndskraftigt än det som bildas naturligt vid kontakt med luft, dessutom kan det färgas.

Det finns olika typer av aluminiumoxidkeramer, med olika egenskaper. Med inblandning av en viss mängd zirkoniumdioxid uppnås exempelvis ökad brottseghet.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Aluminiumoxid har en mängd användningsområden, bland annat[1]

  • skärmaterial för bearbetning av järn, stål m.m.
  • slipmedel vid mekanisk bearbetning; slipverktyg
  • bärarmaterial för tryckta kretsar; isolator i elektronik (även högspänningselektronik]])
  • implantat
  • deglar för smältning av glas och metaller
  • reaktionskärl
  • termoelementskydd etc. inom kemisk industri
  • trådförare inom textilindustrin
  • dragbockar för tråddragning
  • suglådsplattor i pappersindustrin
  • munstycken för matt- eller reliefblästring i glas
  • blästringsmunstycken för blästrande rengöring
  • lager för precisionsinstrument
  • infodring i kvarnar
  • tätningar i pumpar och cykloner
  • tätningar till engreppsblandare för kallt/varmt vatten
  • ventiler för pumpar i korrosiva miljöer
  • tätningar i dränkbara pumpar
  • Verksamt medel i hudpealingmetoden Microdermabrasion[2].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Leijon, Willy, red (2014). Karlebo Materiallära 
  2. ^ ”Eurobeauty - behandling av ansikte, kropp, fötter och händer i Stockholm.”. www.eurobeauty.se. http://www.eurobeauty.se/2013/06/vad-ar-microdermabrasion-kontrollerad.html. Läst 31 augusti 2015.