Mainstream media

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mainstream media, förkortat MSM, på svenska ibland även "etablerad media" och "traditionell media", är medier som utgör en så kallad huvudströmning eller ett övergripande flöde inom medielandskapet. Dessa kännetecknas av stora distributionskanaler och utgör de medier som de flesta mediekonsumenter kommer i kontakt med. MSM används också som kontrast till alternativ media som kan ha innehåll med mer avvikande tankar eftersom de inte återspeglar rådande uppfattningar inom huvudströmningen i samhället, även kallad åsiktskorridoren.[1][2][3][4]

Termen används ofta för stora nyhetskonglomerat, inklusive tidningar och etermedia, som genomgick successiva sammanslagningar i många länder under 1990-talet, i synnerhet i USA mot bakgrund av de lagförändringar i Telecommunications Act of 1996 som president Bill Clinton genomförde på medieområdet. I början på 1980-talet ägdes 90 procent av medierna i USA av femtio företag. Idag ägs 90 procent av medierna av sex företag. Koncentrationen av medieägandet som uppstod i USA efter lagändringen har väckt farhågor om en homogenisering av vilka perspektiv som ges utrymme och presenteras för mediekonsumenter.[5] Följaktligen har termen "mainstream media" använts, ofta i nedsättande eller avfärdande ordalag och i stor utsträckning (bland annat i bloggosfären), i diskussionen om massmedias partiskhet.

Enligt samtida amerikansk politisk debatt används MSM som beskrivning av medier som uppbärs av och för vidare rådande samhälleliga tankar och politiska åsikter. Den amerikanska politiken Sarah Palin har inom ramen för Tea party-rörelsen använt termen Lamestream media med anledning av hur medier beskrivit rörelsen och hanterat konservativa frågor. I denna diskurs används i svensk politisk debatt "traditionell media", "Gammelmedia" och "PK-media" som synonymer.[6][7]

Enligt filosofen Noam Chomsky har medieorganisationer med eliten som konsumenter möjlighet att påverka tonen och innehållet för mindre nyhetsorganisationer som saknar resurser för att skapa egna nyheter. CBS News och The New York Times är exempel på företag med stor påverkan. Det medför att en elit sätter dagordningen för nyhetsrapporteringen och det samhälleliga samtalet som mindre nyhetsförmedlare upprepar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Häggström, Johan (2016). Alternativ media och jämställdhet - En analys av artiklar på Avpixlat och dess kommentarer. Högskolan i Gävle. Akademin för utbildning och ekonomi, avdelningen för humaniora 
  2. ^ Anne-Li Lehnberg (18 december 2008). ””Många är trötta på etablerad media””. Flamman. http://flamman.se/a/manga-ar-trotta-pa-etablerad-media. Läst 28 januari 2017. 
  3. ^ Arvid Jurjaks (6 september 2015). ”Svart på vitt”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2015-09-06/svart-pa-vitt. Läst 28 januari 2017. 
  4. ^ Uffe Hansen (27 januari 2017). ”Ser vi ett krig mot mainstreammedierna? - Samtiden”. Samtiden. http://samtiden.nu/2017/01/ser-vi-ett-krig-mot-mainstreammedierna/. Läst 28 januari 2017. 
  5. ^ Why You Should Care About Media Diversity”. The Leadership Conference on Civil and Human Rights. Arkiverad från originalet den 2 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170202063353/http://www.civilrights.org/media/ownership/care.html. Läst 29 januari 2017. 
  6. ^ Sarah Palin's MSM détente”. POLITICO. http://www.politico.com/story/2010/12/sarah-palins-msm-detente-046464. Läst 28 januari 2017. 
  7. ^ Anders Q Björkman (14 december 2016). ”Vem är det som är PK egentligen?”. SvD. http://www.svd.se/vem-ar-det-egentligen-som-ar-politiskt-korrekt. Läst 28 januari 2017.