Alternativa medier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Alternativa medier är media (tidningar, radio, tv, filmer, internet etc.) som ger annan information än traditionell media, ofta synonym med massmedia. Detta gäller oavsett om de traditionella medierna är kommersiella, har offentligt stöd, eller är statligt ägd. Alternativa medier skiljer sig från traditionell media på ett eller flera av följande punkter: innehåll, estetik, produktionssätt, distributionssätt, och relationen till publiken.[1] Alternativa medier syftar ofta till att utmana makthavare och för att representera marginaliserade grupper samt att främja samarbete mellan intressenter med liknande syfte.[2]

Begreppet alternativ media används olika av olika teoretiker. Enligt sociologen Dieter Rucht är alternativa medier när personer tar saken i egna händer och skapar egna mediekanaler som främst riktar sig till de egna leden. När en aktör istället använder sig av befintliga kanaler men anpassar innehåll efter sina syften kallar han det anpassning. Inom alternativ media, till skillnad från medieanpassning där aktioner eller händelser iscensätts med syftet att dra massmediernas intresse till sig, så har tar utövarna makten över representationen och kan helt själv styra över hur sitt budskap framställs.

De alternativa medierna blir också en slags offentlighet eller forum där olika rörelser kan mötas och kommunicera och diskutera sina frågor.

Exempel på alternativa medier[redigera | redigera wikitext]

Äldre proteströrelser som exempelvis röda armefraktionen ägnade sig åt anpassning till media och inte alternativa medier. Det vill säga de påverkade innehållet i nyheterna men inte själva kanalerna och ses därför inte som ett uttryck för alternativa medier. Exempel på alternativa medier enligt en av de gängse definitionerna är däremot Indymedia, ett globalt nyhetsnätverk som vem som helst kan publicera nyheter i och som har sitt ursprung i protesterna mot Världshandelsorganisationen WTO:s toppmöte i Seattle 1999. Här tar man inte bara kontroll över innehåll utan även hur det framställs. Genom att använda sig av en så kallad öppen publiceringsform så bjuder Indymedia in personerna som besöker hemsidan att skriva och publicera sina egna nyheter. Besökaren uppmanas på detta sätt att bli skribent och genom detta utmanas det symboliska maktförhållande som är inlindat i medieringen, ( makten över representationen och makten över informationen).

Ytterligare exempel på alternativa medier kan vara fanzines och undergroundpress; piratradio och videoaktivism; bloggar och medborgarjournalistik på nätet.

Medieteoretikern Leah Lievrouw menar att Wikipedia tillhör en genre av alternativa medier som manifesterar en utmaning av ämnesexperters roll och särskilda ställning som auktoriteter på kunskap, och även ägandeförhållandet och den traditionella kontroll som funnits av information och medieinnehåll.[3]

Medieforskning[redigera | redigera wikitext]

På senare tid har medieforskningen på allvar fått upp ögonen för, och framförallt utvecklat en begreppsapparat för att studera och förstå, den här typen av mediala uttryck. Både i dess roll för kommunikation bland sociala rörelser och proteströrelser och dess funktion för kulturella och motkulturella strömningar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Atton, Chris. (2002). Alternative Media. Thousand Oaks, CA: Sage Publications.
  2. ^ Downing, John. (2001). Radical Media. Thousand Oaks, CA: Sage Publications.
  3. ^ Lievrouw, Leah (2011). Alternative and Activist New Media. Sid. 177-213. ISBN 9780745641836 
  • Linus Andersson. (2006). "Mediemaktens utmanare - Alternativa medier och sociala rörelser" i Locus 2/<06